1255 Åkerbruk—Akerhielm, G. F. 125(5 Östergötland. Tillhör Linköpings fögderi och domsaga. Åkerbruk, se Lantbruk. Åkerbrukskolonier, i allmänt språkbruk anstalter på landsbygden för fostran av van-artad ungdom under sysselsättning i jordbruk med tillhörande yrken, även av industriell art. I Sverige finnas bl. a. skyddshemmen på Hall för gossar samt på V i e-b ä c k (se dessa ord) och från juli 1934 på B i s t a b o r g (se d. o., suppl.) för flickor. Liknande inrättningar äro tvångsuppfost-ringsanstalterna på Bona (se d. o.) för manlig och på Viebäck för kvinnlig brottslig ungdom. Även vid behandlingen av äldre individer, som av det allmänna eller av välgörenheten omhändertagas, följas alltmera enahanda principer, så vid anstalterna för alkoholister (statens på Värmgarn och fräls-ningsarméns på Kurön, se dessa ord), för frigivna fångar o. a. hjälpbehövande (lanthem-met Äby, se d. o., och arbetshemmet på Ollestad, se d. o., suppl.). Huvuduppgiften lägges vid höjandet av moral, arbetsvilja och försörjningsförmåga. I straffverkställighet och lösdrivares behandling tillämpas i mycket samma principer (lantbruksfängelser och tvångsarbetsanstalter). V. A-t. Åkerby, socken i Uppsala län, Bälinge härad, på Uppsalaslätten, n. v. om Uppsala; 14,53 kvkm, 293 inv. (1934). Kantas i s. v. av Jumkilsån. 794 har åker, 449 har skogsmark. Ingår i Bälinge, Å. och Jumkils pastorat i Ärkestiftet, Ulleråkers och Norunda kontrakt. Åkerbär, bot., se Hallonsläktet, sp. 334, och bild 13 på färgpl. Bär. Åkergyllen, bot., se E r y s i m u m. Akerhielm, svensk släkt, urspr. från Äkers socken i Södermanland, känd från 1500-talet. Kyrkoherden i Nyköpings östra förs. Magnus Agriconius (d. 1655) var fader till Samuel Månsson Agriconius, som adlades 1679 med namnet Ä. (S. Ä. d. ä., se nedan). Dennes son Samuel Ä. (d. 1768; S. Å. d. y., se nedan) blev 1731 frih. Ä. af Margrethelund; dennes bror general Lars Ä. (1695—1767) blev 1751 frih. Ä. af Blombacka. Om frih. S. Å:s sonsons son frih. G. F. Ä. och dennes son frih. J. G. N. S. Ä. se nedan. En syssling till G. F. Ä. var frih. Johan Carl Å. (1807—79), som 1856—76 var landshövding i Örebro län, som sådan mycket duglig. Till Margrethelundsätten hörde frih. Dan Vincent Ä. (1863—1931), redaktör för Svenska Dagbladet 1891—93, medarb. i Nya Dagligt Allehanda från 1913; om hans maka, Annie Ä., se nedan. Till Blombackaätten hörde frih. A. L. E. Å. (se nedan). — Litt.: E. Äker-hielm, »Äkerhielmska släktboken» (1926; jfr T. Söderberg, »En släktbok och ett släktarkiv», i Hist. Tidskr. 1928). B. H-d. Akerhielm (af Blombacka), Albert Lars Evert, frih., ämbetsman, politiker (1846—1920); jfr släktart. Efter juridiska studier inträdde Å. i verken och blev 1878 kansliråd och byråchef i Finansdep. 1888 blev han expeditionschef där, var 1888—99 konsultativt statsråd och 1899—1911 president i Kammarrätten. 1899—1913 var han led. av Första kammaren (vice talman oktoberriksdagen 1905). Som riksdagsman torde Ä. ha ägt ett tidtals ganska stort inflytande inom högerpartiet, till vars mest konservativa grupp han hörde. Å. var energisk motståndare till varje utsträckning av rösträtten och anslöt sig i unionsfrågan obetingat till den doktrinära uppfattning, som främst företräddes av O. Alin (se d. o.). B. E-r. Akerhielm, Annie Vilhelmina Elisabet, friherrinna, författarinna (f. 1869 18/u); jfr släktart. Hon är dotter till N. H. Quiding (se d. o.), debuterade 1899 med samtidsromanen »Hvidehus», som följts av bl. a. ett stort antal romaner och berättelser: »En droppe ur hafvet» (1900), »Fru Fanny» (1904), »Riktiga människor» (1909), »Norrbys på Borregård» (1919), »Alla tanters flicka» (1924), »Romare» (1932) m. fl. Med oförfärad energi har författarinnan förfäktat konservativa åsikter, gärna med ironi; hennes framställning är livlig, tekniken den äldre romanens. Sedan 1913 är hon medarb. i Nya Dagligt Allehanda. R-n B. Akerhielm (af M a r g r e thel und), Gustaf Fredrik, frih., ämbetsman (1776— 1853); jfr släktart. Blev 1793 officer och fick 1811 överstes avsked ur krigstjänsten. A. var 1818—23 dir. för K. m:ts hovkapell och spektakler. 1826—35 var han ordf, i Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket och främjade på denna post en humanare fångvård. Från 1827 var Ä. därjämte generaltulldirektör. 1831—40 var han statsråd och som sådan en av Karl Johans mer moderata rådgivare. I riksdagarna deltog Ä. alltifrån 1800. Ä. ägde en utpräglat dilettantisk begåvning, torde ha saknat djupare politiska intressen men besatt SPA ÅKERBO HB (ÖSTERGÖTLANDS LÄN) Skala 1:400000