1263 Åkerman, P. L.—Äkerö 1264 fick 1824 professors n. h. o. v. Medicinsk författare, bl. a. av »Sundhets-kateches» (1835). Ä. är mest känd som grundare av Josephin-ska orthopediska institutet, som blev föregångare till Gymnastiskt-ortopediska institutet (se d. o.). P. Hgld. Åkerman, Per Larsson, orgelbyggare (1826—76), elev av Strand, Blomqvist och Lindgren. Efter orgelbyggarexamen 1850 företog han en studieresa till Tyskland, Belgien och Frankrike. Efter hemkomsten 1857 byggde han över 100 orglar, vilka särskilt utmärkt sig för solitt arbete. Flera moderna uppfinningar införde han, bl. a. pneumatiska maskinen; även begagnade han en del nya stämmor. Av hans verk kunna nämnas orglarna i Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor i Stockholm, i Uppsala och Strängnäs domkyrkor, i Helsingfors och Vasa. Å. arbetade 1857—61 i bolag med E. A. Z e 11 e r-q v i s t i Strängnäs och från 1866 i Stockholm tills, m. K. J. L u n d. Denne fortsatte firman efter Å:s död. 1898 flyttades fabriken till Sundbyberg. Av firmans många stora orglar märkas de för domkyrkorna i Växjö, Visby, Kalmar, Karlstad, Västerås och Härnösand, i Stockholm för Storkyrkan, Tyska kyrkan, Maria, Klara, Vasa, Adolf Fredriks, Matteus’, Johannes’ och Oskars kyrkor. Bland de senaste stora orglarna märkas i Stockholm Högalidskyrkans, Röda kvarns och Konserthusets. — Litt.: N. P. Norlind, »Orgelns allmänna historia» (1912). T. N. Åkermark, Carl Harald, sjömilitär (f. 1873 12/n). Blev underlöjtnant vid flottan 1894, avancerade till konteramiral 1927 och till viceamiral 1934. A. har bl. a. varit chef för Marinförvaltningens torpedavd., chef för sjöförsvarets kommandoexpedition samt chef för kustflottan (1927—33) och är sedan 1933 chef för Marinförvaltningen. ö-g. Åkermynta, bot., se M e n t h a. Åkerrast, Lyco'psis (Anchüsa) arve'nsis, ett till fam. strävbladiga hörande, upprätt, 2 —3 dm högt, enårigt åkerogräs med ljusblå blommor och krökt kronpip. Se även Rast-släktet. G. M-e. Åkerréhn, Olof, mekaniker (1754—1812), fil. dr 1782, led. av Vet.-akad. 1799, fick 1811 Järnkontorets stora guldmedalj. Å. utövade en omfattande verksamhet som byggnadsingenjör, anlade Vedevågs järnverk, Nyköpings mässingsbruk, en mängd andra fabriker och industriella verk, utförde kanalbyggnader m. m. och författade arbeten i sitt fack. Åkerrättika, bot., se Raphanus. Åkersenap, bot., se S e n a p s s 1 ä k t e t. Åkers kanal, kanalled i österåkers socken, Stockholms läns Upplandsdel, mellan Garns-viken och Trälhavet; längd 10,7 km, en sluss (tröskeldjup 2,os m). Anlädes 1825. Åkerskatt, kam., sè J or d s ky 1 d. Åkerskifte, se Hemskifte. Åkers krutbruk, i Åkers socken, Södermanlands län; tax.-värde 1,650,500 kr. (1932). Tillhör sedan 1889 staten. Vid Å. tillverkas allt krut och alla stridsladdningar för arméns behov, varjämte där gjutas och pressas spräng- och minladdningar för armén och delvis för marinen. Samtliga provskjutningar av projektiler m. m. utföras på brukets skjutbanor. Vidare tillverkas alla gasskydds- kläder och gasmasker samt rök-, dim- och övningsgasmateriel för försvarets räkning. Förvaltningen utövas av en artilleriofficer som chef (styresman), som till sitt förfogande har två arbetsofficerare (likaledes artilleriofficerare), 5—6 ingenjörer, förvaltare, kontorspersonal, verkmästare m. fl. Arbetar-personalen uppgår till omkr. 170 män och kvinnor. Tillv.-värdet var 1933 omkr. 2 mill. kr. — Bruket anlades trol. i slutet av 1500-talet vid Forssa, 1 km s. om sin nu v. plats, och flyttades på 1600-talet till Rocksta kro-nohemman. G. afW-dt. Åkerskära, zool., kornknarr (se d. o.). Åkersork, zool., se Sorksläktet. Åkers styckebruk, i Åkers socken, Söder manlands län; med underlydande i Åkers, Länna, Härads, Gåsinge, Barva, Kjula och Ärla socknar omkr. 4,400 har, därav 1,150 har åker; tax.-värde 2,176,300 kr. (1933). Omkr. 300 arb. Till godset höra Skottvångs. Bredsjönäs och Älgsjöbackens gruvor samt andelar i Björnbergs gruvbolag. — Bruket anlades trol. i början av 1600-talet av bröderna W. och G. De Besche. 1654 fick det privilegier på kanontillv. och efter hand stora beställningar på kanoner och projektiler från skilda länder. Även ha tillverkats gjutgodsartiklar av olika slag (bl. a. Riddar-holmskyrkans tornspira). Kanontillverkningen upphörde 1866, men produktionen av projektiler och gjutgodsartiklar har bibehållits. — En längre tid ägdes Å. av släkten Wattrang (till 1752), därefter av släkten v. Wahren-dorff (1752—T861). 1861 övergick det till bruksägaren A. von Stockenström och överintendenten M. L. Berg samt 1894 till den senares änka, då omgift med f. d. statsministern greve A. Posse. 1911 övergick det vid grevinnan Posses, då lady Goslings, död genom testamente till generalskan Jeanne Ny-blæus och bruksägaren Bo von Stockenström och äges f. n. av Södermanlands enskilda bank. G. af W-dt. Åkerstein, Johan Otto, arkivman (1711 —66). Blev registrator i Riksarkivet 1759 och fick bibliotekaries titel 1766. Hans register (90 årg.; i Riksarkivet) till riksregistraturet för 1500—1700-talet är viktigt. Å:s genealogiska samlingar (i Riksarkivet och Kungl. bibi.) bygga okritiskt på J. Peringskiölds uppgifter. En Å:s son adlades 1808 (ätten lever). B. H-d. Åkerström, Jonas, målare (1759—95). Följde från 1783 undervisningen vid Konst-akad:s läroverk och uppmärksammades där av Pilo, Masreliez och Sergel. Senare arbetade Å. under Desprez vid Kungl. teaterns dekora-tionsverkstad. 1788 reste han till Rom, där han sedan med årligt understöd ur konungens handkassa vistades till sin död. Hans oljemålningar skildra vanl. antika scener, ss. »Ifigenias offrande» (Göteborgs museum), »Amor och Psyche», »Hebe och Ganymedes». Teckningar av Å. finnas i Nationalmuseum och i Konstakad. (E. L-k.) Åkertistel, bot., se Tistlar. Åkerven, bot., se K ö s a. Åkervinda, bot., se Convolvulus. Åkervädd, bot., se Väddväxter. Åkerö, säteri i Bettna socken, Södermanlands län; 979 har, därav 390 har åker;