1265 Äkeshov—Ål 1266 tax.-värde 482,200 kr. (1932). Slottslik huvudbyggnad på en ö i Yngaren, uppf. 1752—57 av C. G. Tessin efter ritningar av C. Hårleman. Bland ägarna märkas riksrådet Bo Nilsson (se Natt och Dag) och hans släkt, medlemmar av släkterna Svarte Skåning, Lillie, Tott och Bielke, riksråden Bengt Horn (från 1675) och A. Banér (från 1726), medlemmar av släkterna Sparre och Tessin; under 1800-talet tillhörde Ä. släkterna Montgomery, Arf-wedson och Leijonhufvud samt har sedan 1900 ägts inom släkten Enderlein. Från Å. trädgård härstamma Åkeröäpplena. Äkeshov, numera styckad egendom i Bromma församling, Stockholm. Å., urspr. N o c-k e b y, ägdes på 1400-talet av Stockholms-rådmannen Peder Ålänning. Det donerades 1629 allodialiter till C. L. Rasche, som byggde säteri i början av 1630-talet, och inköptes 1635 av Äke Axelsson Natt och Dag, efter vilken godset uppkallats. Hans måg C. Bielkenstierna (d. 1662) fullbordade slottsbyggnaden. På 1690-talet övergick Ä. till ätten Stenbock och 1720 till släkten Stiern-crona, där det som fideikommiss stannade till 1853, kom sedan i släkten von Friesendorffs ägo och köptes 1904 av Stockholms stad. Större delen av Å:s mark är nu styckad till trädgårdsstäder och småstugeområden. Äkiäner (Äke än er), en separatistisk sekt inom Älmeboda församling i Småland, som uppkom 1784 under ledning av bonden Äke Svensson, efter vilken sekten fick sitt namn. Rörelsen visade radikalpietistiska drag med kritik av kyrkan och dess präster, egen-domsgemenskap, förakt för den jordiska kallelsen samt kiliastiska förväntningar. Den var begränsad till Äkes släkt och närmaste grannar men väckte stort uppseende. Myndigheterna ingrepo, och genom hovrättens dom fördes åtskilliga av de anklagade till Danviken, där Äke snart avled. Därefter upphörde rörelsen. — Litt.: N. Lindgren, »Handlingar rörande åkianismen» (i Handl. rörande Prestmötet i Vexjö 1867); E. Herlenius, »Åkianismens historia» (1902). Hg Pl. Åklagare, den statsmyndighet, som har att åtala brott av beskaffenhet att vara underkastade offentligt åtal. Man skiljer mellan allmänna och speciella å. Allmänna å. äga behörighet att åtala brott i allm. och äro icke hänvisade uteslutande till något särskilt brottsområde; speciella å:s åtalsbehörig-het omfattar däremot blott någon särskild brottskategori. Man kan vidare skilja mellan myndigheter, som äga besluta om åtal men icke själva lägga hand vid utövningen, samt myndigheter, som såväl ha åtalsrätt som ock till uppgift att själva utföra talan. Högste å. äro K. m:t samt J. K. För övrigt bör skiljas mellan landsbygden och städerna. I varje län åligger det länsstyrelsen att utöva noggrann tillsyn över att begångna brott bli lagligen beivrade (se § 6 i k. instr. 12 april 1918 för landshövdingarna i'rikets län m. m.). Under K. B. lyder landsfogden, som är allmän å. i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet el. särskild å. blivit av vederbörande myndighet för visst mål förordnad. Vissa brott (av svårare el. i övrigt mera krävande natur) tillkommer det Huvudbyggnaden på Åkerö. landsfogden att företrädesvis beivra. Landsfogdens tjänstgöringsområde är landsbygden i länet och därinom belägen stad, där magistrat ej finnes (om landsfogdarna se k. instr. 14 dec. 1917). Förutom landsfogden märkas som allmänna å. inom de olika länen landsfiskalerna (se k. instr. 14 dec. 1917). Landsfiskal är allmän å. inom sitt tjänstgörings-distrikt; dock kan för stad el. köping inom distriktet särskild allmän å. vara förordnad. Allmän å. i annan stad är stadsfiskal, som tillsättes av justitiekanslersämbetet samt står under tillsyn och inseende av detta ämbete (se f. ö. ang. stadsfiskalerna k. instr. 24 maj 1918). — Bland speciella å. märkas i främsta rummet J. O. och M. O. (se instr. för dem 14 maj 1915). E. K.* Åkrahavn, fiskläge i Rogaland fylke, v. Norge, på utsidan av Karmöy; 1,220 inv. (1930). Många sillsalterier. Åkvisslan, Åkvisselforsen, se Fjäll-s j ö ä 1 v e n. Al, Vanlig ål el. Sötvattensål, Angui'lla angui'lla, tillhör ålfiskarna (se d. o.). Den trinda, baktill hoptryckta kroppen är klädd av seg, slemmig hud, vari ligga mikroskopiskt små fjäll. Underkäken är framskjutande, tänderna små och spetsiga. De yttre gälöppningarna äro små. Färgen hos den i Bild 1. Ål, Anguilla anguilla.