Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålem - Ålen (herred) - Ålesund - Ålfiskar - Ålfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
Alen—Alfiske
1282
Utsikt över Ålesund.
mynning i Kalmarsund; 177,02 kvkm, 5,029
inv. (1934). Bördig slättbygd med
lövskogsdungar ooh örik kust; i det inre vida
skogsmarker. 3,840 har åker, 8,682 har skogsmark.
Egendom: Strömserum (se d. o.). Många
trävara- o. a. fabriker. I Å. ligga Pataholm och
Timmernabben (se dessa ord). Pastorat i Växjö
stift, Stranda kontrakt.
Ålen, herred i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
n. v. om Röros; 718,03 kvkm, 2,353 inv.
(1930). Bergsbygd i övre Gauldalen med flera
koppar- och svavelkisgruvor.
Ålesund, stad i Möre fylke, på Norges
västkust; 18,350 inv. (1930). Å. är huvudort för
Sunnmöre och ligger på två små öar, Aspöy
(Aspen) och Nörvöy, vid Storfjordens
mynning, Breisundet. Största delen av Norges
havsfiskeflotta hör hemma i Å., som har fryse
rier, trankokerier och konservfabriker,
skeppsvarv m. m. Stor utförsel av fiskeriprodukter.
Trådlös telegraf- och radiostation. Efter 1904
års brand äro de centrala stadsdelarna
bebyggda med stenhus. — Å. blev stad 1848.
— Litt.: K. Bugge, »Aalesunds historie» (2 bd,
1923). Ax. S.
Ålfiskar, Anguillifo’rmes (A’podes),
under-ordn. bland benfiskarna. Ä. ha långsträckt
kroppsform och sakna bukfenor. Fjällen äro
ytterst små eller saknas alldeles. Alla äro
rovfiskar. Den artrikaste fam. är ålar,
An-guillidae, vars viktigaste arter äro den
vanliga å 1 en (se Å 1) och h a v s å 1 e n, Conger
conger. Den senare är ovan blekbrun, under
smutsigt vit och saknar fjäll. Från vanlig ål
skiljes den genom den långa ryggfenan, som
börjar i höjd med bröstfenorna, och genom
den framskjutande överkäken. Längden kan
uppgå till 3 m. Den förekommer i alla
tempererade och tropiska hav och genomgår
liksom vanlig ål ett larvstadium. Leken sker i
haven nära kusterna. Köttet ätes men anses
ej särdeles välsmakande. Till fam. m u r
e-n o r, Muraenidae, som bl. a. utmärkes av att
även bröstfenorna försvunnit, hör ett stort
antal arter från haven, varav vissa kunna
bli ända till 3 m långa. I Medelhavet finnes
m u r e n a n, Muraena helena, som når en
längd av 1,5 m. Kroppen är oregelbundet
marmorerad i brunt och gult. Huvudet är
spetsigt med rörlikt förlängda näsöppningar.
Den är ett glupskt rovdjur och allmänt
fruktad av fiskare på grund av sina giftiga bett.
Köttet var särskilt under antiken högt
skattat och ätes ännu gärna. Till å. höra även
de i tropiska hav förekommande o r m å 1 a
r-n a, Ophichthyidae, och två fam. djuphavsålar,
däribland de egendomliga pelikanålarna
(se Djuphavsdjur, med avbildning av
Macropharynx longicaudatus). T. P.
Havsål, Conger conger.
Ålfiske. Ål fiskas såväl i insjöar som vid
kusten samt under sin vandring (jfr Å 1) från
sötvattnen till havet. I sjöarna fångas ålen
i Sverige huvudsaki. med rev, i älvar och åar
vanl. i s. k. ålkistor (se Ålkista) och
ålkorgar och i vissa trakter i ett slags
ryssje-liknande redskap, s. k. lanor (se
Fiskredskap, sp. 500). I skärgårdarna tas ålen dels
på rev, dels med ljuster el. s. k. harka (se
Fiskredskap, sp. 499). De viktigaste
fiskena ske under ålens vandring utmed ö.
XX. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
