Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålfiske - Ålfotbreen - Ålgård - Ålhomma - Ålhult - Ålkatj - Ålkista - Ålkistan (Brunnsviken) - Ålkråka - Ålkussa - Ålleberg - Ållon, g. - Ållonö, Ollonö - Ålmallojekna - Ålnate - Åloppe-Mjölkbo - Ålsta - Ålsten - Ålstäket - Ålvad - Ålvundeid - Åm - Åmark, Karl Fredrik Ernst - Åmdal - Åminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1283
Älfotbreen—Äminne
1284
och s. kusterna från Grisslehamn till n. delen
av Öresund med större ryssjor, som kallas
hommor, huvudsaki. under juli—okt.
Hom-morna ha dock numera till stor del utträngts
av ålbottengarn, stora redskap, som nå från
bottnen upp till ytan. Även i Göteborgs och
Bohus läns skärgård bedrives numera ett
betydande å. med ryssjor. Å. är för Sverige
av stor betydelse. 1932 fångades utmed
kusterna 1,724 mill. kg ål till ett värde av 2,672
mill. kr. Största betydelsen har å. för
Kalmar och Blekinge län samt för Skånekusten.
Av utlandets å. är det största och mest
bekanta det, som bedrives i lagunerna vid
Co-macchio i Italien mellan de två s.
utlopps-armarna av Po. I deltat har man genom
dämning och kanalisering bildat ett system
av grunda laguner, som beräknas tills,
upptaga en areal av 40,000 har. Detta å., som
numera tillhör staden Comacchio, är
urgammalt och fordrar för sin skötsel omkr. 500
pers. (K. A. A-n.)
Älfotbreen, en omkr. 100 kvkm stor glaciär
på sydsidan av yttre Nordfjord, Sogn og
Fjordane fylke, Norge.
Ålgård, industriort i Rogaland fylke, v.
Norge, s. ö. om Stavanger; 946 inv. (1930). Stort
ullspinneri och väveri. Sörlandsbanan är från
Ganddal på Jærbanan färdig till Å. Ax. S.
Ålhomma, se Fiskredskap, sp. 500;
jfr Ålfiske.
Ålhult, förr betydande egendom i S. Vi
socken, Kalmar län, 18 km n. v. om
Vim-merby. Ägdes i slutet av 1300-talet av
riddaren Karl Haraldsson (Gren), var på
1600-talet Axel Oxenstiernas sätesgård och ägdes
senare av greve Fabian Wrede. Det var på
1700-talet en tid fideikommiss för släkten
von Plomgren och köptes av C. F. Pechlin (se
d. o.), i trakten ännu ihågkommen som
bondeplågare. Han anlade 1757 ff. stångjärnsbruk
m. m., allt nedlagt på 1800-talet.
Huvudbyggnaden uppfördes i början av 1800-talet
av hovrättsrådet G. Nordström, inom vars
släkt Å. förblev till 1905, varefter betydande
områden avsöndrats.
Ålkatj, två fjäll i inre Sarek; det ena i
Alkatjfjällen, v. om övre Rapadalen, ovan
Tjågnorishyddan, omges av N. och S. Ålkatj
-glaciärerna, det andra, vanl. benämnt P e 11
o-reppe-Älkatj, 1,922 m ö. h., v. om
Ra-paselet, f. ggn bestiget 1933.
Ålkista, faststående fångstinrättning för
fiske av ål under dess vandring nedför
strömdragen till havet. Ä. har en vattenränna
med fall nedåt kistan och en lucka för
vattnets avstängande vid vittjningen. Kistan
(ålkaret) är vanl. av timmer el. bräder,
har gallerbotten för vattnets avlopp men är
tillräckligt tät för att den med strömmen
nedkomna ålen skall kvarhållas. (K. A. A-n.)
Ålkistan, en 1865 utförd farled utan sluss
mellan insjön Brunnsviken och Lilla Värtan;
2 m djup. Utgör n. gräns för Stockholms
stad.
Älkråka, zool., se Skarv släkte t.
Ålkussa, zool., se Tånglake.
Älleberg, se Västergötland, sp. 976.
Ållon, G., se O 11 o n, G.
Ållonö, O 11 o n ö, herresäte i ö. Stenby
socken, Östergötland, på Bråvikens s. strand;
353 har, därav 144 har åker; tax.-värde
268,300 kr. (1932). Slottet, uppf. på
1660-talet av G. Kurck efter ritningar av N.
Tes-sin d. ä. -(källarvåningen trol. äldre), härjades
av ryssarna 1719 men återställdes; restaur.
1905. Å. såldes 1383 av Johan Moltke till Bo
Jonsson Grip, tillhörde på 1500-talet släkten
Gera, därefter bl. a. furstliga rådet S. Somme
(d. 1624) samt släkterna Kurck, von Yhlen
(1755—1864) och Flach (från 1905).
Ålmallojekna, gränsfjäll mot Norge, i
Kvikkjokks kapellförsaml., Lappland (se
karta vid d. o., mell. bladet); 1,667 m ö. h.
I en glaciär på Ä. upprinner Lule älv.
Ålnate, bot., se Po tamo ge to n,
Äloppe-Mjölkbo, boplatskomplex med ett
tiotal fyndplatser på ägorna av dessa gårdar
i Nysätra och österunda socknar, s. v.
Uppland. Boplatserna, som upptäcktes 1901, voro
de första i sitt slag i Mälarlandskapen. Se
Uppland, sp. 1130. — Litt.: O. Almgren,
»Uppländska stenåldersboplatser» (i
Fornvän-nen 1906). G. E-m.
Älsta, Medelpads folkhögskola i Torps
socken, Medelpad, upprättad 1873 och sedan
1899 förlagd till Å. Äges sedan 1909 av
Västern orrlands läns landsting.
Älsten, trädgårdsstad (se d. o., med bild) i
Bromma församling, Stockholm (se
omgiv-ningskartan vid d. o.), numera delad på två
stadsdelar, Ä. (3,959 inv. 1934) och
Höglandet (1,477 inv.). Spårvägsförbindelse med
Stockholm. I Ä. finnes ett ålderdomshem för
sjuksköterskor.
Äistäket, näset mellan Värmdölandet och
Farstalandet (se karta vid Uppland).
Genom en projekterad kanal genom näset, till
vars upptagande K. m:t lämnat tillstånd,
skulle infarten söderifrån till Stockholm
minskas med 26 km i förhållande till vägen
genom Oxdjupet. Kanalplanen är f. n. ej
aktuell. Sal. V-g.
Ålvad, se Trål, sp. 696.
Ålvundeid, se Ulvundeidet.
Åm, se Fat.
Åmark, Karl Fredrik Ernst,
ämbetsman (f. 1886 14/4). Blev 1915 fil. dr på avh.
»Spanmålshandel och spanmålspolitik i
Sverige 1719—1830» och 1919 jur. kand., 1911
amanuens i Statistiska centralbyrån, 1912
aktuarie och 1919 förste aktuarie i
Kommers-kollegium. Ä. var 1926—29 t. f. kommerseråd
och blev 1930 kanslichef hos
rikskommissio-nen för ekonomisk försvarsberedskap. Å., som
1915—17 var docent i politisk ekonomi vid
Stockholms högskola, förordnades 1916 att
medfölja de svenska underhandlarna till
London och blev 1919 tillkallad som sakkunnig i
tull- och traktatkommittén samt 1920 sekr. å
kommitténs tullavd. 1921—30 var han sekr. i
Nationalekonomiska föreningen. Bland Ä:s
skrifter märkes även »Lantbruket under det
nittonde århundradet» (1920). E. F. K. S-n.
Åmdal, kopparverk i Telemark fylke, ö.
Norge. Har med vissa avbrott varit i
verksamhet sedan 1500-talets mitt. 1919 byggdes
elektriskt smältverk, f.n. (1934) nedlagt. Ax. S.
Äminne. 1. Järnbruk med masugn, gjuteri
och mek. verkstad i Värnamo landskommun,
Jönköpings län, vid sjön Vidöstern. Äges av
Ä. bruks nya a.-b. (aktiekap. 200,000 kr., 70
arb.), som bryter och anrikar sjömalm,
tillverkar tackjärn, gjutgods, kaminer och gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
