Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångackumulator - Ånganläggning - Ångare - Ångarp - Ångbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ånganläggning—Ångbad
1291
Ytterligare en ackumulatortyp är 1 i
k-trycksacku mulatorn, som arbetar
med konstant tryck. Enl. en
konstruktion utgöres den av stora ångbehållare,
liknande gasklockor. En annan utföringsform
kännetecknas av ett variabelt tillskott till
ångpannans vattenrum. T. L-k.
Ånganläggning har till uppgift att alstra
mekanisk el. elektrisk kraft
(ångkraftanläggning, ångkraftstation el.
ångkraftcentral), att lämna ånga för
värmeändamål (v ä r m e c e n t r a 1) el. att
fylla båda dessa ändamål. Den rena
ångkraftcentralens uppgift är att alstra den
mekaniska, resp, den elektriska energien till lägsta
kostnad, den rena ångvärmecentralen har
motsv. uppgift beträffande värmeenergien, och
kraft- och värmecentralen har att fylla båda
dessa uppgifter.
Den rena ångkraftcentralen för
elektrisk kraftproduktion omfattar
ångpanne-och ångturbingeneratoranläggning,
hjälpmaskiner, apparater, rörledningar m. m. Valet
av dessa olika delar är beroende av
centralens uppgift, storlek m. m. Viktig är b
e-1 as t ni n gs f ak t o rn, d. v. s. förhållandet
mellan antalet genererade kwt årl. och det
antal kwt, som skulle genereras, om
centralen arbetade med maximibelastning under
årets 8,760 tim. En industriell ångkraftcentral
kan arbeta med en belastningsfaktor = 0,5
och däröver, om dag- och nattdrift
förekommer, och = 0,3—0,4 vid endast dagdrift. En
ångkraftcentral för leverans av kraft och ljus
till diverse ändamål arbetar vanl. med en
belastningsfaktor mellan 0,2 och 0,3.
Samarbetar ångkraftcentralen med
vattenkraftcentral för att ingripa vid vattenbrist, fås ofta
en belastningsfaktor under 0,1.
Ångkraftcentralen kan även planläggas som ren
re-servcentral. De årliga driftkostnaderna
sammansättas av fasta kostnader
(kapitalkostnader), oberoende av centralens
belastningsfaktor, och rörliga kostnader (i huvudsak
bränslekostnader), vilka stiga mer el. mindre
proportionellt med belastningsfaktorn el. den
genererade energimängden. Med ju större
belastningsfaktor ångcentralen arbetar, desto större
betydelse ha de rörliga kostnaderna. Vid en
spetsbelastnings- el. vattenbristcentral och
ännu mera vid en reservcentral kommer
däremot anläggningskostnaden i första rummet.
Enär högt ångtryck i pannor och turbiner ökar
anläggningskostnaden men sänker
värmeförbrukningen per kwt, bör en ångkraftcentral
med stor belastningsfaktor planeras för högre
ångtryck än en sådan med liten. Dessa
synpunkter tillämpas i viss grad i praktiken. Det
finns en rad ex. på ångkraftcentraler för
omkr. 100 atm. panntryck, särskilt i U. S. A.,
där höga belastningsfaktorer äro vanligare än
i Europa. Lämpliga panntryck för
spetsbelastnings- och vattenbristcentraler torde f. n.
vara 25—35 atm. Utvecklingen på
pannom-rådet kan emellertid förskjuta dessa siffror.
Ångpannor i spetsbelastnings-, vattenbrist- el.
reservcentraler böra kunna tagas i bruk
hastigt och dessutom ha små förluster i
tomgång och beredskapsdrift. Strålningspannor
(med forcerat drag) äro lämpliga härför.
Ång-turbiner i dylika ångcentraler böra
konstrueras så, att de kunna inkopplas på nätet efter
1292
kort varsel. Vanligaste bränslet är stenkol,
antingen styckekol på rost eller kolpulver.
Olja nyttjas för kortvariga spetsar och då
gärna i förening med stenkol. Brunkol
brukas i stor utsträckning i Tyskland.
Träbränsle nyttjas ofta i industriella
ångcentraler, enbart eller i förening med kol.
Viktiga detaljer i ångkraftcentralen äro
bränsletransportanordningar, matarpumpar
(vanl. ångturbin- och elektromotordrivna
cent-rifugalpumpar med automatisk
tryckreglering), vattenrenings- och
avgasningsanlägg-ningar (matarvattnet bör ej gärna inmatas
vid lägre temp. än omkr. 100° C och bör i
allm. något alkaliseras; matarvattnets
behandling är desto viktigare, ju högre
pann-trycket är), ångledningar, ångventiler o. a.
ångarmatur, matarledningar, instrumentering
(vanl. inrättad för halvautomatisk drift)
m. m. Ångkraftcentralens värmeförbrukning
är mycket olika. En modern central med
minst 10,000 kw-enheter förbrukar i regel
4,000—5,000 kcal per kwt. Dessa siffror
kunna vid högt tryck minskas till föga över 3,000
kcal, och det är ej omöjligt att ytterligare
minska denna värmeförbrukning.
Rena värmecentraler finnas i
stort antal i U. S. A. men i Europa mindre
allmänt, emedan uppvärmning av bostäder
där nästan uteslutande sker med varmvatten
(se Uppvärmning) och ångvärme för
industriellt bruk lämnas av den kombinerade
kraft- och värmecentralen.
Denna kännetecknas av att ångan först genererar
kraft i ångmaskiner eller ångturbiner och
därefter avledes till värmeapparater, i vilka
dess värme tillgodogöres. Emedan praktiskt
taget allt värme, som ej omvandlas i arbete,
finnes kvar i avloppsångan, förbrukar
ångmaskinen, resp, ångturbinen, per kwt endast
en bråkdel av den värmemängd, som krävs
vid kondenseringsdrift. Man kan uppskatta
bränsleförbrukningen per kwt till i regel
1,300—1,400 kcal, oberoende av
ångförhål-landena. Värmekraftens ekonomiska
betydelse framgår härav. Högt
admissionsång-tryck har emellertid stor betydelse, emedan
den utvecklade effekten per t. ex. 1,000 kcal
avloppsvärme kraftigt ökas med stigande
ångtryck. Den vanl. bristande
överensstämmelsen mellan värme- och kraftbehov utgör
en viss svårighet, som emellertid i de flesta
fall avhjälpes genom att man kopplar in en
Ruthsackumulator i systemet (se Å n g
ackumulator). T. L-k.
Ångare, se Ångfartyg.
Ångarp, förr förekommande namn på
Agne-torp.
Ångbad användas i form av 1) ångdusch,
2) lokalt å. och 3) allmänt å. Ångdusch
kräver särskild anläggning av rör, ledande
ånga, nyttjas mest mot lokaliserad
»muskelreumatism» och neuralgier, särskilt
»ryggskott». Lokala ångbad användas
numera ej mycket. De ges vanl. i tunnformade
apparater, som omsluta patientens armar el.
ben. I Aix-les-Bains i Frankrike användas
som specialbehandling naturliga å., s. k.
Bertholetbehandling. Allmänna
ångbad, i ångskåp eller »ångsäng», givas i
stora trälådor, i vilka patienten sitter eller
ligger men med huvudet utanför. Temp. i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
