1309 Ängpanna 1310 Bild 5. Fartygsångmaskin. T. h. högtryckscylindern med kolvslid, t. v. lågtryckscylindern med planslid. verkas i nästan obegränsade storlekar, anpassade sig bättre för drift av elektriska generatorer och voro mera ångbesparande vid stora enheter. För mindre effekter var å. ännu överlägsen ångturbinen, ehuru även denna överlägsenhet i stort sett försvunnit under senare år, utom för mottrycksdrift, där å. allt fortfarande är konkurrenskraftig i vissa fall. Bild 6. Anordningen av ventilerna i en Lentz’ sjö-ångmaskin. Ångan inkommer i högtryckscylindern H genom två inloppsventiler A, som öppnas omväxlande. Mellanventilerna B tjänstgöra dels som avloppsventi-ler för högtryckscylindern och dels som tilloppsven-tiler för lågtryckscylindern L (de båda mot cylindrarna svarande vevarna på maskinaxeln stå i 180° vinkel mot varandra). Från avloppsventilerna C går ångan till en kondensor. De sex ventilerna styras av en kamaxel för varje halvdel av maskinen. I Sverige ha å. för fasta landanläggningar tillverkats av flera verkstäder, Motala, Jönköping, Atlas, Bolinders m. fl. Numera tillverkas inga större landångmaskiner i Sverige. I utlandet kvarlever ångmaskinstillv. för fasta landanläggningar i viss grad, särskilt för höga tryck och hög överhettning samt ej sällan av likströmstyp, som kännetecknas av att ångans utströmning ur cylindern sker genom öppningar i cylinderväggen, vilka öppningar avtäckas i ett visst kolvläge. För fartygsdrift är å. fortfarande av stor betydelse. Utvecklingen har gällt förenkling av konstruktionerna och sänkning av ångför-brukningen. Bild 5 visar en normal fartygsångmaskin. En betydande förbättring i bränsleekonomien har här liksom vid landanläggningar uppnåtts genom överhettning och ventilreglering (ofta av Lentz’ system och ibland endast för högtryckscylindern; se bild 6). En ytterligare förbättring av bränsleekonomien skedde genom kombination av å. och ångturbin. Ångan expanderar då i å. till 0,3—0,4 atm. absolut och fortsätter expansionen till högt vakuum i en ångturbin, som har större möjligheter att utnyttja den sista delen av expansionsdiagrammet än å. Den vanligaste anordningen härvid är den tyska Bauer-Wachs, som utmärkes av att lågtrycksturbi-nen kopplas medelst kuggväxel och hydraulisk koppling till propelleraxeln och direkt avlämnar arbete åt denna. Vid backgång avkopplas ångturbinen. En annan anordning, som även vunnit betydande användning, är Götaverkens (konstruerad av E. Johansson), som kännetecknas av att lågtryckstur-binen driver en kompressor, som komprimerar avloppsångan från högtryckscylindern, så att den inkommer i medeltrycks-, resp, lågtryckscylindern med höjt tryck och höjd temp. och avger motsv. ökad effekt. Ytterligare en anordning är Lindholmens (konstruerad av A. S. Andersson), som utnyttjar lågtrycks-turbinens arbete till elektrisk mellanöver-hettning. Om å:s användning på lokomotiv se d. o. T. L-k. Ängpanna el. Å n g g e n e r a t o r är en apparat, vari mättad eller överhettad ånga av visst tryck alstras. Å. är en nödvändig beståndsdel i varje ånganläggning. Genom värmetillförsel upphettas det inmatade vattnet till ångbildningstemp., avkokas till ånga och (vanl.) överhettas (i den s. k. ö v e r-hettaren) till högre temp. än ångbildningstemp. Under ångteknikens första utveckling var ångpannetrycket, på grund av ofullkomliga material och tillverkningsmetoder, synnerligen lågt, endast några tiondels kg per kvcm över atmosfärtrycket. Ångtrycket har stegrats successivt, i vissa fall språngvis. På 1850-talet användes i regel omkr. 5 atm. övertryck, på 1880-talet omkr. 10 atm. (i båda fallen bortsett från djärva föregångsförsök), och först in på 1900-talet börjar den starka utveckling av ångpannetekniken, vari den allt fortfarande befinner sig och som bl. a. kännetecknas av stegrat ångtryck, i många fall till över 100 atm. Bortsett från de tidigaste konstruktionerna kan eldrörpannan sägas vara den klas-