Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångpanna el. Ånggenerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1311
Ängpanna
1312
Bild 1. Eldrörpanna. Inmurningen ej utvisad. I sektionen är endast en del av det korrugerade eldröret visat.
siska panntypen, som på grund av sin
enkelhet och driftsäkerhet fortfarande användes.
Bild 1 visar en sådan panna med två eldrör.
Eldningen sker antingen med styckekol på
planrost el. stokerrost i eldrören,
med kolpulver eller med olja. Eldrörpannorna
ha stora vattenrum och äro således
jämförelsevis okänsliga för ångvariationer, de äro
lätta att göra rena och mycket driftsäkra, de
kunna däremot ej konstrueras för
synnerligen höga tryck (max. 20 atm.), taga stort
utrymme i anspråk, äro ej billiga i
tillverkningskostnad och lämpa sig knappast för
mindervärdiga bränslen. Sedermera har
framkommit ett flertal andra
»storvattenrumpan-nor», ss. tubpannan, returpannan,
kombinerade pannor (Tischbein m. fl.), den skotska
fartygspannan och lokomotivpannan.
Tubpannan (se bild 2) har vidsträckt
användning i Sverige vid mindre anläggningar,
särskilt på grund av sin prisbillighet. Den har
vanl. undereldning på planrost, stokerrost
eller trapprost och använder med fördel
mindervärdigt bränsle. I st. f. undereldning
brukas ej sällan eldning i förugn, ett slags
halvgasugn. Den skotska
fartygspannan (se bild 3)
kännetecknas av eldrör, vilka
utmynna i en flamlåda, och
från flamlådan återgående
rökgastuber. Eldrörens antal är
1—4, om pannan är »enkel»,
och 2—8, om den är »dubbel»,
d. v. s. om den har eldrör i
båda ändar och flamlåda i
mitten. Den utrustas ofta med
överhettare och ibland med
luftförvärmare (se d. o.).
Eldningen sker mest med
styckekol på planrost (i
undantagsfall har försökts med
mekaniska roster) och med olja. —
Om lokomotivpannan
se Lokomotiv, sp. 146. —
En variant av
lokomotivpannan är
lokomobilpan-n a n, i vilken fyrboxen är
ersatt med ett eldrör, vari
planrosten anbringas.
Lokomo-bilpannan utgjorde tidigare
tills, m. ångmaskin en liten
självständig ånganläggning,
loko mobil en (se d. o.), som
dock numera mist sin betydelse.
De med ångteknikens ut-
veckling stegrade anspråken på högre tryck,
större enheter och mindre rumsutrymmen
gjorde det nödvändigt att övergå till andra
panntyper. Redan på 1840-talet
konstruerades vattenrörpannor, vilka
kännetecknas av att de delar, som utsättas för
inre tryck, ej utföras som stora cylindrar
utan i form av rör, kamrar eller cylindrar
av relativt liten diam. Vattenrörpannan
erbjuder stora fördelar framför de äldre
typerna. Den kan byggas för mycket högre
tryck och i nästan obegränsat stora enheter
(hittills max. 600 ton ånga per tim. mot omkr.
20 ton vid storvattenrumpannan). Den är
även, så snart storleken överstigit ett visst
värde, väsentligt billigare än
storvattenrumpannan och tager avsevärt mindre utrymme
i anspråk. Den är slutligen snabbare
uppeldad och mindre farlig för explosioner. De
nyaste konstruktionerna kunna anses fullt
riskfria i detta avseende. Vattenrörpannan har
dock vissa olägenheter, innehåller mindre
vatten och är till följd härav känsligare för
variationer i den uttagna ångmängden; den är
även känslig för olämpligt matarvatten. Ång-
Bild 2. Tubpanna. Längdsektion. Från eldstaden under pannan gå
förbränningsgaserna via överhettaren (t. h.) genom tuberna till
fram-gaveln (t. v.), därifrån utmed pannans utsidor till skorstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
