Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åskledare - Ås kontrakt - Åskslag - Åskvigg (Torsvigg) - Åskväder, Åska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1339
Äs kontrakt—Åskväder
1340
univ. finnes sedan 1932 en genom nämnde
Andersson donerad professur, B. John F. och
Svea Anderssons professur i elektricitetslära
med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar. Till professuren hör ett institut
för högspänningsforskning, vilket bl. a. har
till uppgift att behandla frågor om å. och
åskskydd. II. Ndr.
Ås kontrakt, i Skara stift, omfattar 9
pastorat: Borås och Brämhult; Fristad,
Borgstena och Gingri; Rångedala, Toarp, Äspered,
Tärby och Varnum; S. Ving, Härna,
Fännes-lunda och Grova re; B redared, Tämta, Vänga
och Sandhult; Od, Målla, Alboga och öra;
Hällstad, Murum, S. Vånga och Möne;
Sköl-vene. N. Säm. Ilov och Källunga; Eriksberg,
Mjäldrunga och Broddarp.
Åskslag, se Åskväder.
Åskvigg (Torsvigg), hos allmogen
gängse benämning på stenåldersredskap (yxor,
mejslari, anträffade i jorden. Alan trodde, att
en å. föll ned vid varje åskslag och trängde
så djupt ned, att den först efter lång tid
åter kom i dagen. Å. ansågos vara slungade
av åskans gud, och dem
tillskrevos magiska
egenskaper, kraft mot vissa
sjukdomar, skydd mot
åsk- och vådeld, trolldom,
skadedjur m. m. — Litt.:
Chr. Blinkenberg, »Tordenvåbenet i kultus og
folketro» (1909); O. Montelius, »Solgudens
yxa och Tors hammare» (i Sv.
Fornminnes-fören:s Tidskr. 1900); N. E. Hammarstedt,
»Svensk forntro och folksed i bild och ord»
(1920). N. E. II. (E. W-én.)
Åskväder, Åska (fsv. asikkia — gudens,
d. v. s. Tors, åkning), med elektriska
urladdningar, blixtar (se Blixt), förbunden
anhopning av starka elektriska laddningar i
atmosfären. Det blixten åtföljande dundret kallas
åskknall, tordön. Vid urladdning till marken
säges blixten »slå ned» (åskslag). De stora
elektriska laddningar och de av dem alstrade
spänningsskilluader, vilka uppkomma i
atmosfären vid åskväder, äro av annan
storleksordning än de, som normalt förekomma i
atmosfären (jfr Atmosfärisk
elektricitet). Dundret består oftast av ett
långvarigt mullrande (»rullande»). Orsaken
härtill är dels ljudvågor från intermittenta, på
varandra följande delurladdningar i samma
blixtbana, dels reflexion (eko) från luftlager
med olika fuktighet och temp. Ett ordinärt
åskväder är vanl. förbundet med intensiv
kondensation av vattenånga i atmosfären.
Härvid uppkomma vanl. åskvädersmoln (jfr
M o 1 n, sp. 223 samt bild 6 på pl.). Även
vulkaniska utbrott och häftiga sandstormar
kunna åtföljas av så starka elektriska
laddningar, att blixtar uppstå.
Sedan gammalt har man indelat de vanliga
åskvädren i värme- och virvelåskväder. De
senare innesluta även frontåskväder och
åskbyar. Virvelåskvädren åtfölja de s. k.
låg-trycksvirvlarna el. områdena för låga
lufttryck. Dessa åskväder uppträda vanl. i
låg-trycksområdenas s. och s. ö. delar. Den
vanligaste åsk väderstypen är värmeåskvädren,
vilka i första hand ha sin orsak i lokal
uppvärmning av luftskikt nära jordytan.
Uppvärmningen medför under vissa förutsätt-
ningar en störning av luftmassornas jämvikt
och därav betingad upprusning av varm,
fuk-tighetsmättad luft. Dennas innehåll av
vattenånga kondenseras häftigt vid de
upprusande luftmassornas avkylning. I virvel- och
frontåskvädren och i åskbyar orsakas oftast
upprusningen av varm, fuktighetsmättad luft
genom att denna undantränges och
upptryc-kes genom kallare och tyngre luftmassor.
Följden blir även i sådana fall intensiva
kon-densationsprocesser, vilka oftast ge sig till
känna i de upptornade åskmolnen och i de
från dem fallande regn- och hagelskurarna el.
snöbyarna. Åskmolnen kunna på vår
breddgrad i vissa fall hastigt torna upp sig ända till
omkr. 10 km höjd över markytan. 1
tropikerna blir deras höjd ännu större.
Åskvädrens frekvens, rörelseriktning m. m. ha
varit föremål för omfattande statistiska
bearbetningar. För Sverige har H. E. Ilamberg
bearbetat de av Meteorologiska
centralanstalten insamlade observationerna 1871—1915 och
har funnit följ, medeltal för antalet åskdagar
årl. på olika höjd ö. h.
^"vetTm 0—50 50—100 100—200 200—300 300—400 400—500 500—800
Norrland 7,8 7,3 7,9 8,3 6,7 6,8 5,2
Svealand 11,7 11,6 11,6 11,6 11,6 11,i 9,3
Götaland 12,3 12,9 13,7 13,4 15,8 — —
På årets olika månader fördela sig
åskvädren procentuellt i Sverige, Norge och
Centraleuropa på följ, sätt:
Sverige Noi kusten •ge inlandet [-Centraleuropa-] {+Central- europa+}
Jan 0,1 O,o
Febr O,o 2,2 0,6 0,1
Mars 0,1 1,2
April 2,o 0,9 0,3 6,o
Maj 8,1 4,4 5,8 16,i
Juni 25,4 10,9 21,1 23,7
Juli 3O,o 24,5 36,7 21,7
Aug 22,5 25a 27,2 19’s
Sept 9,9 9,1 4,1 7a
Okt 7,6 1.5 1,0 2,9
Nov 5,9
Dec O,o 2,9 0,6 0,1
Åskvädrens fördelning på dygnets olika
timmar är något olika i olika trakter, men oftast
inträffa de dock under eftermiddagarna. I
Sverige är tiden kl. 3—4 e. m. den vanligaste,
medan tiden kl. 2—3 på natten har minsta
antalet åskväder.
I vissa fall uppträda på samma ort under
samma dag flera åskväder i följd med
tidsmellanrum från U/s till 5 tim., vilket
sannolikt föranlett den felaktiga slutsatsen, att
samma åskväder flera gånger under dagen
kommer tillbaka till samma ort, t. ex. kring
ett utbrett sjö- el. flodsystem. I
verkligheten rör det sig om på varandra följande
åskväder, vilka gå fram efter i stort sett
samma rörelsebanor.
Någon fullt tillfredsställande förklaring till
uppkomsten av de mycket stora
anhopningarna av elektriska laddningar i ett åskväder
ges ännu icke. Bildningen av de elektriska
laddningarna inom ett åskmoln har dock en
viss analogi med uppkomsten av de
laddningar man funnit vid vissa
sönderblåsnings-och friktionsförsök med vattenpartiklar i
hastiga luftströmmar. Både då det gäller
splitt-rin<r av vattendroppar och friktionsprocesser
mellan snöpartiklar el. iskristaller har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
