1357 Ädla lövträd- syntetiska ä. ganska stor. Numera tillverkas enbart i Paris per år omkr. 5 mill. karat, d. v. s. 1,000 kg, syntetisk rubin. En fabrik i Bitterfeld uppges ba produktionsförmågan 5 mill. karat per mån. När de billiga syntetiska ä. först döko upp på marknaden, fruktade man allmänt, att naturstenarna skulle starkt sjunka i pris. Så har emellertid ej skett. Orsaken härtill är främst den, att det alltid är möjligt att genom tillräckligt ingående undersökning avgöra om en ädelsten är äkta el. syntetisk. De syntetiska ä. ha sitt stora berättigande bl. a. däri, att de kunna uttränga imitationerna av dyrbarare ä. Dessa imitationer utgöras ofta av blybaltigt glas, s. k. s t r a s s (se Glas, sp. 732), antingen färglöst el. med rubinens, (den blå) safirens, smaragdens el. topasens färger. De färglösa, dia-mantliknande imitationerna gå under namn av s i m i 1 i- och beniciadiamanter. Många av ifrågavarande imitationer kunna ganska lätt skiljas från äkta ä., bl. a. genom sin mindre hårdhet. I andra fall (imitationer i glas av smaragd och blå safir) kräves dock för detta ändamål ofta en ingående undersökning. Av pärlor har man mycket lyckade imitationer, dels ihåliga små glaskulor med invändiga, iriserande beläggningar, som åstadkommits medelst »pärlemoressens», dels svarvade kulor med utvändigt, likartat överdrag. I utlandet finnas i flera större städer särskilda undersökningsanstalter för ä. Mineralogiska institutioner el. museer kunna i viss mån få rollen av undersökningsanstalter. Se även art. om olika ädelstensmineral. — Litt.: G. F. Kunz, »The magic of jewels» (1915); G. Aminoff, »Om juveler och ädla stenar» (1926); M. Bauer, »Edelsteinkunde» (3:e uppl. 1932, nybearb. av K. Schloss-macher); H. Michel, »Die künstlichen Edel-steine» (2:a uppl. 1926). N.Zn. Ädla lövträd, se Löväng. Äganderätt, i vanlig juridisk mening den allmännaste, mest omfattande rätten till en sak (fastighet el. lösöre). Ä:s begrepp innebär ingen inskränkning till tid el. omfång i ägarens befogenhet att efter sina avsikter bestämma över saken, att bruka den på vad sätt som helst el. lämna den obegagnad, t. o. m. att förstöra den, ävensom att avhålla andra från dess tillgodonjutande. I ä. har man sålunda brukat inlägga befogenhet för ägaren att besitta saken (ius possidendi) och att hindra andra från intrång i ägarens rådighet (-iws excludendi). Emellertid kan man ej genom uppräkning av särskilda befogenheter ange ä:s innehåll, enär detta i särskilda fall kan vara mer el. mindre begränsat, på grund av rättsregler till förmån för samhället el. genom enskildas rättigheter till samma föremål. Ä:s väsen innebär däremot, att den motsätter sig begränsningarna och att följaktligen, då någon av dessa bortfaller, detta betyder en motsvarande utvidgning av ägarens befogenheter över saken; man talar här om ä:s elasticitet. Ä. bestämmes således bäst som rätten att i alla avseenden förfoga över en sak, där icke särskilda rättsregler el. andras rättigheter föranleda inskränkningar; den är den starkaste sakrätten. Inskränkningarna i ägarens förfogande äro —Äganderätt 1358 dock, särskilt då det gäller fastigheter, rätt talrika; de ha sin grund dels i allmänna samhällsintressen och dels i hänsynen till grannelaget. Till den förra gruppen höra stadgandena om expropriation och om rekvisitioner för krigsmaktens behov, enl. vilka ägaren tvångsvis får avstå sin egendom mot ersättning, samt vidare bestämmelser om skyldighet att hålla vissa vattendrag öppna, ss. vattenlagens regler om kungsådra, allmän farled och allmän flottled samt föreskrifterna om fiskeled i lagen om rätt till fiske; hit äro även att hänföra de enl. skogsvårdslagen o. a. författningar gällande inskränkningarna i jordägarens rätt över skogen. Vattenlagens regler om byggande i vatten och om skyldighet för jordägare att upplåta mark vid dikning o. a. vattenavledning grunda sig på hänsynen till grannelaget. Till denna grupp höra även många föreskrifter i ordningsstadgan för rikets städer, hälsovårdsstadgan, brandstadgan och byggnadsstadgan, vilka uppställa förbehåll till förekommande av eldfara, osundhet och otrevnad. — Vidare kan ä. underkastas inskränkningar genom annan persons begränsade sakrätt (t. ex. panträtt) i föremålet, så ock genom offentlig myndighets åtgärd till förmån för ägarens borgenärer (utmätning, konkurs, kvarstad, skingringsförbud). Om ä., som tillkommer flera personer samfällt, så att envar anses ha viss lott i saken, se Samäganderätt. Ordet ä. nyttjas även, ehuru oegentligt, i vidsträcktare betydelse, då därunder inbegripas vissa rättigheter utan egentliga saker till föremål, ss. litterär och konstnärlig ä. (se nedan) samt industriell ä. el. rätt att, med andras uteslutande, i affärsverksamhet begagna viss firma, vissa mönster, uppfinningar (patent) och varumärken. Om Byrån till skydd för industriell äganderätt se Internationella byråer, sp. 674. — Litt.: ö. Undén, »Svensk sakrätt», I (1927). Litterär och artistisk äganderätt. Ett riktigare uttryck är författar- och konstnärsrätt; här nedan användes den sammanfattande beteckningen auktorsrätt (skaparrätt, upphovsmannarätt, Urheberrecht, droit d’auteur, Copyright). Med auktorsrätt förstås den auktor (författare, tonsättare, bildande konstnär) tillkommande, i hans individuella andliga verksamhet grundade befogenheten att i vissa i lag angivna hänseenden uteslutande förfoga över de alster, som frambragts genom nämnda verksamhet. Denna rätt förverkligas genom att åt auktor ensam förbehålles att bestämma i fråga om de av honom skapade verkens offentliggörande. Den svenska auktorsrätten regleras av lagarna 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk samt om rätt till verk av bildande konst; båda lagarna trädde i kraft 1 jan. 1920; de ha sedermera ändrats i vissa viktiga avseenden. Samtidigt med de två auktorsrättsliga lagarna utfärdades lagen om rätt till fotografiska bilder. Lagen om rätt till litterära och musikaliska verk avser skrifter och muntliga föredrag, musikaliska verk, teckningar och avbildningar av vetenskaplig el. teknisk art, mimiska verk (baletter och pantomimer) samt kinematosrra-fiska verk. Den viktigaste formen för offent-