Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äggbefruktning - Äggfors - Äggförsäljningsföreningar - Äggkläckningsmaskin, Couveuse - Äggledare - Ägglist - Äggmodercell - Äggorm - Äggparasiter - Äggplanta - Äggrund - Äggstav - Äggstock - Äggvitesjukdom - Äggviteämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1363
Äggbefruktning—Äggviteämnen
1364
Äggbefruktning, se Befruktning, sp.
1100.
Äggfors, träsliperi i Mörsils socken,
Jämtland, vid Äggforsen (utbyggd effekt 7,600
hkr) i Indalsälven ovan Storsjön. Äges av Ä.
a.-b., gr. 1887, aktiekap. 2,7 mill. kr., 130 arb.,
årstillv. 50,000 ton våt, vit trämassa. Bolaget
äger även Moviks ångsåg, Trångsviken (f. n.
utarrenderad).
Äggförsäljningsföreningar, se
Hönsskötsel, sp. 386.
Äggkläckningsmaskin, stundom Couveuse
(fr., ruvhöna). Sedan urminnes tid har hos
folk, som drivit hönsskötsel i stor omfattning
(kineser, egypter, romare och greker), brukats
artificiell kläckning av ägg, vanl. i
uppvärmda ugnar. Réaumur (se d. o.) konstruerade
den första äggkläckningsapparaten av modern
typ. Nutida ä. bestå av en värmeisolerad låda,
i vars nedre del, äggrummet, äggen
läggas, och därovan det uppvärmande elementet.
Tre huvudtyper finnas: 1)
Varmvattenmaskiner, med en över äggrummet
befintlig varmvattenbehållare, som står i
förbindelse med en vattenfylld mantel (k o k a r e)
kring en lampa på lådans utsida. 2)
Varmluftmaskiner (bild 1), vilka uppvärmas
genom luft, som kommer från den utanpå
sittande lampapparaten och vanl. ledes genom
ett system av varmluftrör över äggrummet.
3) Elektriska maskiner, i vilka
äggen uppvärmas genom värmestrålning från
glödlampor el. andra elektriska
värmeelement. — Efter kläckningen få kycklingarna
vanl. stanna 1—2 dagar i ett torkrum
under maskinens äggrum, varefter de flyttas
till en »konstgjord kycklingmoder» (bild 2),
i vilken de få det skydd mot köld och blåst,
som ruvhönan lämnar dem efter naturlig
kläckning. — För ett gott resultat av
maskin-kläckning fordras en jämn, lagom
uppvärmning (omkr. 39° C), lämplig luftfuktighet och
ventilation i äggrummet samt vändning och
luftning av äggen minst två ggr om dagen;
en del maskiner ha mekanisk äggvändare.
Maskinkläckning förekommer huvudsaki. där
hönsskötsel drives i stor skala. H. J. Dft.
Äggledare, anat., se Könsorgan, sp.
503, och Livmoder, sp. 50.
Ägglist, byggnk., se K y m a.
Äggmodercell, zool., se Könsceller.
Äggorm, zool., se Dasypeltinae.
Äggparasiter, zool., se Parasitsteklar.
Äggplanta, bot., se Potatissläktet.
Äggrund, bot., se Blad, bild 4 på plansch.
Bild 1. Äggkläckningsmaskin
för varmluft.
Bild 2. »Konstgjord kycklingmoder.»
Äggstav, byggnk., se K y m a.
Äggstock (lat. ovärium), anat., se
Livmoder och Ägg; om det hit hänvisade ovula
se Ägg. — Äggstockssjukdomar
(o v a r i a 1 s j u k d o m a r), se
Kvinnosjukdomar, sp. 377, och Ovariotomi.
Äggvitesjukdom, se Njursjukdomar,
sp. 1052.
Äggviteämnen, Egentliga, organiska
föreningar, vilkas kemiska sammansättning man
ej exakt känner; de utgöra väsentliga
beståndsdelar i alla levande varelser. Ofta
sammanfattar man alla ä. och deras föreningar
med andra organiska ämnen under det
gemensamma namnet proteider (se d. o.).
Alla ä. innehålla förutom kol, väte, syre och
kväve även svavel, några dessutom fosfor och
järn. Ä. äro amfotera (se d. o.). Till skillnad
från cellulosa, som är mera känslig för
syror, sönderdelas ä. mycket lätt av baser.
Föremål, som bestå av ä., t. ex. ylle och horn,
fördärvas därför, om de komma i beröring
med baslösningar. — Ä:s struktur är ännu ej
fullt klarlagd. Man vet dock, att de äro
uppbyggda av aminosyror (se d. o.), då de genom
kokning med syror och baser uteslutande
spjälkas i sådana, bland vilka de viktigaste
äro glykokoll, cystin, lysin och tryptofan (se
dessa ord). Arginin är ett guanidinderivat
(se G u a n i d i n) av aminovaleriansyra och
sönderfaller i ornitin och urinämne. Genom
sammankoppling av aminosyror har man
framställt polypeptider (se d. o.). Varje
äggviteämne innehåller ej alla slags aminosyror.
Även härigenom kunna ä. skilja sig från
varandra. Ur näringssynpunkt är det viktigt,
att de ä., som en människa förtär, innehålla
just de aminosyror, som uppbygga ä. i hennes
kropp. Ur denna synpunkt äga olika ä. olika
näringsvärde för människan; djuräggvitan är
t. ex. betydligt mera högvärdig än
växtägg-vitan. Bland de egentliga ä. märkas a 1 b
u-miner, glob u li n e r,
nukleoalbumi-ner, histoner och protaminer (se
dessa ord). Albuminerna omfatta fyra olika
slag, ägg-, serum-, mjölk- och växtalbumin.
Till nukleoalbuminerna hör bl. a. kasein (se
d. o.), som vid löpning sönderdelas i
paraka-sein och vassleäggvita (se Mjölk, sp. 163).
De flesta egentliga ä. äro losliga i vatten i
kolloidal form (se K o 11 o i d e r). De utfällas
vanl. av saltlösningar (»utsaltas») liksom av
syror, baser el. alkohol. På grund av deras
olika förhållande härvidlag ha metoder
utarbetats för att skilja dem åt. Vid upphettning
i neutral el. svagt sur lösning koagulera de
flesta egentliga ä. Före
koagule-ringen kallas de nativa ä.,
därefter sägas de vara d e n a t
u-r e r a d e. I konc. salpetersyra
gulfärgas de, den s. k. x a n t
o-proteinreaktionen. Två
viktiga prov på ä. äro M i 11 o n s
reagens och Biuretprovet.
T det första fallet försättes
äggviteämnet med en lösning av
kvicksilver i konc. salpetersyra,
varvid en rödaktig färgning
uppstår. I det senare fallet försättes
en utspädd äggvitelösning med en
utspädd natriumhydroxidlösning,
och därpå tillsättas några drop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
