1365 Äggvithunger- par starkt utspädd kopparsulfatlösning, varvid en violett färg erhålles. Vid svag sönderdelning av egentliga ä. med syror och baser omvandlas de i produkter, kallade acidalbuminater och a 1 k a-lialbuminater (se Albuminat). Vid längre behandling börjar äggvitemolekylen spjälkas, varvid som mellanprodukter bildas peptoner el. albumoser (se dessa ord). Så omvandlas äggvitan i magsäcken av enzymet pepsin (se d. o.) i pepton. De egentliga ä. närstående äro a 1 b u-minoi derna (se d. o.), i somliga indelningar av ä. även kallade albumoider. Med a 1 b u m o i d e r (se d. o.) i inskränkt bemärkelse avses några i ringa mängd förekommande ä., som ha flera egenskaper gemensamma och utgöra en undergrupp av albu-minoiderna. De sammansatta proteiderna, glykoprot(e)i-der, kromoprotider och nukleoproteider (se dessa ord), lämna vid försiktig spjälkning dels ä., dels andra ämnen, t. ex. kolhydrater, nu-kleinsyror, färgämnen o. dyl. I. B. Äggvithunger, fysiol., se Ämnesomsättning. Ägiljett (fr. aiguillette), en av flätat gulddra-geriarbete eller garn tillverkad kordong, som bäres över ena axeln och under motsv. arm för att med ändarna fästas vid bröstet. Begagnas i flera arméer som igenkänningstec-ken för adjutanter, gendarmer m. fl. Sedan 1932 bäres ä. inom svenska försvarsvä-sendets olika grenar blott av de kungliga personernas adjutanter och ordonnansofficerare. M. B-dt. Ägir (isl. Ægir), havets gud i den fornnordiska mytologien. Ä. tillhör jättarna men står i vänskapligt förhållande till asarna. I djupet har han en sal, upplyst av glänsande guld. Hans maka är R a n (se d. o.). Deras döttrar äro böljorna. Om ett berömt gästabud hos Ä. se Hymiskvida och Lokasenna. Ä. kallas även Gy m i r och H 1 é r. E. W-én. Ägirln, Ägirlnauglt, miner., se P y r o x e n-mineral. Ägodelningsrätt, första domstol i jorddel-ningsmål å landet. En ä. finnes i varje domsaga och består av en lagfaren ägodelnings-domare såsom ordf, samt tre ägodelning s-nämndemän. Ord. domaren i domsagan är ägodelningsdomare, om ej K. m:t av särskild anledning för två el. flera domsagor förordnar en gemensam ägodelningsdomare. Ägodelningsnämndemän utses för 6 år — till ett antal av 6 i domsaga, som består av blott ett tingslag, och till ett antal av 3 för varje tingslag i övriga domsagor — av särskilda valmän, som i sin tur utses på kommunalstämma med ägare el. innehavare av jordbruksfastighet (i köping å vanlig kommunalstämma). Ägodelningsdomaren kallar för varje gång till tjänstgöring i ä. tre av dpssa nämndemän. Talan mot ä:s beslut fullföljes direkt hos K. m :t. Schg. Ägofred. Med ägoferd avses i stort sett —Ägogradering 1366 bestämmelser om ägors fredande mot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet för sådant ändamål. Den äldre rättens ståndpunkt var, att jordägaren själv borde freda sina ägor mot främmandes betesdjur. Denna grundsats har under utvecklingens gång kommit att te sig alltmera föråldrad och orättvis, och i stället har djurägarens vårdnadsplikt framstått som naturlig. Denna princip har uttalats i 1857 års ägofreds- och stängselförordning. Nu gällande bestämmelser finnas i lagen 2 juni 1933 om ä. Var och en, som äger el. till underhåll el. nyttjande mottagit hemdjur, är pliktig att medelst hägnad el. vallning el. på annat sätt hålla sådan vård av dem, att de ej olovligen inkomma å annans ägor. Om fastighets ägor nyttjas till bete för hemdjur och det finnes tjänligast, att djuren genom stängsel hållas från angränsande ägor å annan fastighet, skall på yrkande från endera sidan stängsel hållas mellan ägorna. Lagen medger vissa undantag från denna huvudregel och innehåller vidare regler om fördelning av kostnaden för stängslet (efter lika lott, utom där betning förekommer blott å ena sidan, då denna sida tager del med 3/4 och grannen med Om stängsels beskaffenhet säges generellt, att det skall freda mot större hemdjur. Vid behov kan K. m:t förordna, att det skall avse även mindre djur el. visst slag därav. Skilda stängseltyper kunna förekomma: gärdsgård, mur, trådstängsel, levande häck samt även vattengrav (jfr Stängsel). Skogs- el. utmark, som möter å ömse sidor om ägogräns, där stängsel ej fanns 1 jan. 1933, skall, i den mån den ej hålles inhägnad, anses upplåten till gemensamt bete. Å sådan mark kan, efter förordnande av K. m:t, anordnas s. k. betes reglering, d. v. s. varje fastighet får sig upplåtet visst område vare sig å egen el. annans mark, i senare fallet mot ersättning i pengar. Fråga om stängselskyldighet el. betesreglering prövas, där ej enighet uppnås, vid särskild syne-förrättning. Förrättningsmannen förordnas av länsstyrelsen och biträdes, om han finner det nödigt el. någon av sakägarna äskar det, av två gode män, vilka utses av sakägarna el., om de ej äro ense om valet, av förrättningsmannen bland nämndemän, ägodelningsnämndemän el. gode män vid lantmäteri- el. mätningsförrättningar. Talan mot förrättningen föres genom stämning till allmän underrätt. Där det i laga ordning bestämts, att sakägare, som äro flera än två, gemensamt skola hålla stängsel el. verkställa arbete för betesmarks inhägnande och anordnande för betesbruk (stängsel- el. betessamfällighet), skall för samfälligheten utses styrelse. Lagen innehåller slutligen bestämmelser om skadestånd samt om rätt att bättra annans hägnad och att inta annans hemdjur (som olovligen inkommit). — Lagen om ägofred m. m. utg. av Th. Sjöfors (1934). Schg. Ägogradering, uppskattning av jord med avseende på dess naturliga avkastningsförmåga, numera även med hänsyn till värde, som beräknas på annat sätt, vilken verkställes vid skifte av jord el. ägoutbyte och varigenom jorden åsättes visst gradtal, utmärkande det förhållande, efter vilket jord lämnas i vederlag (jfr Bonitering 2 och Skifte). Schg. Ägiljett.