Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ägostyckning - Ägrett - Ährling, Johan Erik Ewald - Äkta barn el. Barn med äkta börd - Äkta börd - Äkta pärlmussla - Äkta schalar - Äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1367
Ägostyckning—Äktenskap
1368
Ägostyckning. Enl. lag om
hemmansklyv-ning, ä. och jordavsöndring 27 juni 1896 fick
hemman, som kunde klyvas, jämväl styckas i
två el. flera lotter sålunda, att viss, till
gränserna bestämd ägovidd utlades till varje lott
och hemmanets mantal därefter fördelades
mellan lotterna. Sedan nämnda lag upphävts i
samband med införandet av lagen om delning
av jord å landet 18 juni 1926 (se J o r d d e
1-nin g), kan ä. ej längre förekomma. Schg.
Ägre’tt (fr. aigrette), fjäderbuske,
sammansatt av fjädrar från ryggen av ägretthäger
och silkeshäger m. fl. hägerarter (se H ä
g-r a r), sedan urminnes tid högt skattad som
huvudprydnad.
Ährling, Johan Erik Ewald, botanist,
Linnéforskare (1837—88). Var amanuens vid
Uppsala univ:s botaniska trädgård 1863—67,
blev kollega vid Arboga läroverk 1868 och fil.
dr i Uppsala 1872. Ä. var en av de första
initiativtagarna till Linnéforskningen. Han
utgav flera av Linnés manuskript, särskilt dem,
som en gång avyttrats till England. Som
gra-dualavh. skrev Ä. »Studier i den linnéanska
no-menclaturen och synonymiken» (1872), utgav
Linnés »Flora dalecarlica» med kommentarer
(1873) och skrev »Några af de i Sverige
befintliga linnéanska handskrifterna, kritiskt
skärskådade» (i Botaniska Notiser 1877—78).
Han samlade för utgivning och försåg med
anmärkningar »Carl von Linnés
ungdomsskrifter» (fullföljdes efter Ä:s död av M. B.
Swe-derus och G. Lindström, 2 bd, 1888—89). Ä.
publicerade även »Carl von Linnés svenska
arbeten i urval och med noter utgifna» (I, brev
till svenskar, 1, 1878—80) och »Carl von Linnés
brefvexling. Förteckning» etc. (1885). C. Lmn.*
Äkta barn el. Barn med äkta börd,
före 1918 benämning på barn i
äktenskap (se Barn 2); jämväl barn, som
avlats i våldtäkt, räknades som äkta.
Äkta börd, dets. som äktenskaplig
börd (se d. o.).
Äkta pärlmussla, zool., se H a v s p ä r
1-mussla.
Äkta schalar, se K asch m i r.
Äktenskap, en legitim könsförbindelse,
vilken enl. kristen uppfattning ingås för
livstiden och är monogamisk, d. v. s., så länge
den består, hindrar såväl mannen som
kvinnan från att med laga verkan ingå annan
förening av samma natur. En motsättning till
ä. såsom en fullt legaliserad förbindelse utgör
bl. a. konkubinatet (se Konkubin).
En avart av det förra, fastän närbesläktat
med det senare, är åter det m o r g a n
a-tiska äktenskapet (sed. o.), vid vilket
särskilt för kvinnans och barnens del vissa
av ä:s rättsverkningar icke inträda. I
ickekristna folks rättsordningar förekomma som
rättsliga företeelser jämväl ä. på viss tid
samt p o 1 y g a m i (se d. o.), antingen som
polygyni (se d. o.) el. som polyandri (se d. o.).
Om ä:s historia se monogr. på eng. av E. A.
Westermarck (5:e uppl., 3 bd, 1921; förk.
uppl. 1927).
Ä. är i sin egenskap av familjens och
släktens grundval (se Familj) ett av de
viktigaste rättsinstituten. Svensk rätts
föreskrifter rörande ä. återfinnas huvudsaki. i
nya giftermålsbalken av 11 juni 1920.
Så som utvecklingen försiggått hos de
mo
derna kulturfolken, ha formerna för ä:s
ingående till en början varit ett låtsat
kvinno-rov el. ock ett köp (se Brudköp). Under
inverkan av romersk rätt och kristet
åskådningssätt kom det i senare tid att slutas
formlöst, blott genom utbyte av trohetslöften
mellan mannen och kvinnan. Inom kristna
kyrkan framstod slutligen den kyrkliga v i
g-s e 1 n (se d. o.) som en lagligen anbefalld
form och efter mönstret av densamma och i
motsats därtill än senare
civiläktenskapet (se d. o.). F. n. är hos de kristna folken
det senare i allm. obligatoriskt el. ock
förhärskande. I svensk rätt äro kyrklig och
borgerlig vigsel principiellt likställda. Som
minnen från den tid, då ä. allmänt ingicks
formlöst, ha sålunda i svensk rätt intill
senaste tid kvarstått åtskilliga s. k. o f
ull-kom n a d e ä., vilka ej medförde samtliga
de rättsverkningar, som åtfölja ett vigselfäst
ä. Efter lagändring 1915 kunna sådana
ofullkomnade ä. blott undantagsvis uppkomma, och
för äldre dylika förbindelser är upplösandet
underlättat. Lysning (se d. o.), som
föregår varje ä., är i Sverige alltid kyrklig.
Ehuru ä. ingås för livstiden, kan det dock
upplösas i annan ordning än genom ena
makens frånfälle, ej blott på grund av sådana
omständigheter, som, förefintliga redan vid
ä:s ingående, beröva det dess laga verkan
(nullitets- och återgångsskäl), utan även på
grund av omständigheter, som, efteråt
tillkomna, anses utgöra allvarliga hinder för
vinnande av det med ä. åsyftade ändamålet
(skillnadsorsaker). Ehuru i senare avseendet
rom.-kat. kyrkan ibland medger upphävandet
av sammanlevnaden (separatio), förenar den,
ett par jämförelsevis betydelselösa fall
undantagna, likväl därmed icke rätt för sålunda
frånskild make att i den andres livstid träda
i nytt ä. (divortium). Olika är åter
uppfattningen i den ortodoxa och de protestantiska
kyrkorna, varförutom i åtskilliga rom.-kat.
länder den borgerliga lagstiftningen infört
verklig skilsmässa (divortium). I fråga om
antalet skillnadsorsaker och lättheten att
utverka skilsmässa finnes f. ö. stor åtskillnad
mellan de olika ländernas rättsregler (se
vidare Skilsmässa). Jfr Nullitet och
Återgång.
I personligt avseende ålägger ä.
makarna i första hand ömsesidig trohet.
Närmast verka därvid såsom rätts- och
skyddsmedel ansvarsbestämmelserna i händelse av
hor el. tvegifte. Vad beträffar makarnas
inbördes förmögenhetsförhållanden
bestå flera väsentligen skilda system. Enl.
svensk rätt före nya giftermålsbalken hade
makarna egendomsgemenskap (se d. o.), dock
så, att redan enl. lag viss förmögenhet
därifrån undantagits. Under mannens
förvaltning stod i huvudsak all egendom; över egen
arbetsförtjänst ägde dock hustrun råda.
Såväl i ena som i andra avseendet kunde
emellertid enskilda rättshandlingar verka till
ändring i angivna förhållanden (se
Äktenskapsförord). Den 1920 tillkomna nya
giftermålsbalken har — för tidigare ingångna
ä. blott i mycket begränsad måtto — stadgat
en annan egendomsordning. Vardera maken
äger sitt och förvaltar det även själv;
vardera har en viss rätt (giftorätt i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
