Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äktenskap - Äktenskaplig börd - Äktenskapsbetyg - Äktenskapsbrott - Äktenskapscertifikat - Äktenskapsfrekvens - Äktenskapsförord - Äktenskapshinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1369
Äktenskaplig börd—Äktenskapshinder
1370
ords nyare betydelse) till den andres egendom
och får i kraft av denna rätt vid ä:s
upplösning hälften av bägge makarnas behållna
egendom. Se vidare Giftorätt och Ä
k-t e n s k a p s h i n d e r. C. G. Bj.*
Äktenskaplig börd säges (i svensk rätt efter
en lag 14 juni 1917) tillkomma barn, som
fö-des, medan modern är gift med fadern el. så
snart därefter, att barnet kan vara avlat före
äktenskapets upplösning. Vidare får barn,
som är fött utom äktenskap, ä. därigenom, att
dess föräldrar gifta sig med varandra.
Lagbestämd möjlighet finnes att få ä. frånkänd
barn, fött under moderns äktenskap, då hennes
man ej är fader till barnet. C. G. Bi.*
Äktenskapsbetyg, intyg av präst om vad
kyrkböckerna innehålla ang. viss persons
behörighet att ingå äktenskap med namngiven
annan. Sådant intyg utfärdas numera (sedan
1916) i st. f. h i n d e r s 1 ö s h e t s b e t y g (se
Hinderslös het) i enlighet med
formulär, fastställt genom k. f. 3 dec. 1915, och
ifrågakommer i regel blott för man, som
ärnar söka lysning i annan församling.
Utfärdat ä. skall kungöras från predikstolen
och gäller blott två mån. därefter. C. G. Bj.*
Äktenskapsbrott, se Hor.
Äktenskapscertifikat, offentlig myndighets
intyg, att en medborgare i myndighetens eget
land, vilken ärnar ingå äktenskap i annat
land, enl. sitt eget lands lag är oförhindrad
till äktenskapet. I Sverige äger jämlikt k. f.
3 dec. 1915 präst, som för kyrkböckerna i en
församling, utfärda sådant certifikat (intyga,
att N. N. »är, så vitt utrönas kunnat, enligt
svensk lag oförhindrad att ingå detta
äktenskap») för i församlingen kyrkobokförd svensk
undersåte; för svensk undersåte, som har
hemvist utom riket och ej är el. bör vara
kyrkobokförd i svensk församling, utfärdas ä.
av kabinettssekr. i Utrikesdepartementet el.
annan särskilt bemyndigad diplomatisk el.
konsulär ämbetsman. Utfärdandet av
certifikat skall liksom lysning föregås av
rannsakan efter äktenskapshinder; kungörelse skall
ock uppläsas i kyrkan liksom lysningen el.
anslås hos vederbörande svenska beskickning
el. konsulat. Certifikat gäller ej längre än
4 mån. efter nyssnämnda kungörande. Med
Danmark hade redan 5 okt. 1907 slutits
överenskommelse om ä. Beträffande dylika intyg
från övriga främmande länder ang.
äktenskap, som skola ingås här i Sverige, gäller
en k. f. 3 dec. 1915. C. G. Bj.*
Äktenskapsfrekvens, de giftas andel av
hela folkmängden el. av de giftasvuxna, ofta
förväxlad med giftermålsf r e k v e n s,
d. v. s. antalet ingångna äktenskap i
förhållande antingen till hela folkmängden el. till
antalet äktenskapslediga (se D e m o g r a f i,
sp. 711). Ä. är ytterst beroende av
äktenskapens tidigare el. senare ingående.
Medelåldern vid äktenskapets ingående har i Sverige
för män nedgått från 30,57 år 1861—70 till
30,03 1 901—10 för att öka till 30,59 1921—30
samt för kvinnor nedgått från 27,91 1861—70
till 26,88 1 901—10 för att öka till 26,96 1921
—30. Åldersskillnaden mellan man och
kvinna har följaktligen ökats märkbart. I
procent av den vuxna befolkningen i dess helhet
(åldrarna över 15 år) utgjorde i Sverige
antalet gifta:
År Män Kvinnor
1750 ... 27,4 27,4
1830 ... 26,8 26,9
1860 ... 24,9 25,o
1890 ... 24,9 25,2
År Män Kvinnor
1910 ... 23,9 24,i
1920 ... 23,6 23,8
1930 ... 23,8 24,o
1931 ... 23,9 24,1
Ä. visar särskilt den senaste mansåldern
och intill det senaste årtiondet, då den
abnormt låga nativiteten åstadkommit stark
undertalighet i barnaåldrarna, nedgång, men
proportionen av gifta har ej på långt när gått
tillbaka i samma grad som
giftermålsfrekven-sen. Genom emigrationen, som främst
bortryckte yngre ogifta personer, sjönk de
äk-tenskapsledigas andel av befolkningen starkt,
men de giftas bibehölls någorlunda. Liksom
giftermålsf rekvensen är dock ä. i Sverige
numera låg, jämförd med utlandets. 1926—
30 visade emellertid giftermålsfrekvensen i
Sverige oavbruten, stark stegring. H. G-n.
Äktenskapsförord, avtal mellan trolovade
el. äkta makar ang. vissa
egendomsförhållanden i det tillärnade el. redan bestående
äktenskapet, näml, att antingen 1) egendom,
som eljest skulle vara giftorättsgods
(se d. o.), skall tillhöra make enskilt, el.
2) egendom, som eljest skulle vara ena
makens enskilda, skall vara hans
giftorättsgods, el. 3) den ena trolovade ger
den andre egendom att tillfalla honom vid
vigseln el. make ger något åt sin make.
Makar, som gift sig före 1921, få genom ä.
avtala, att a) egendom, som tillfaller endera,
skall vara dennes enskilda, el. b) hustrun
själv skall råda över egendom, som tillfallit
henne före 1921, el. c) boskillnad (se d.
o.) skall äga rum. Däremot kunna sådana
makar ej avtala om vad ovan nämnts under
1), 2) och 3), såvida de ej i särskild ordning
fått nya giftermålsbalken tillämplig på sina
egendomsförhållanden. Före vigseln hade
de kunnat, jämlikt äldre giftermålsbalken,
göra förord, s. k. paktum (jfr d. o.), vari
fick bestämmas om makarnas giftorätt och
förvaltningen av hustruns enskilda egendom,
ej om annat. Ä. måste upprättas skriftligt
och bestyrkas med vittnen; är endera parten
omyndig, skall förmyndaren ge sitt samtycke
i enahanda form. Förordet skall vidare inges
till domstol och där intagas i ett särskilt för
dylika ärenden fört protokoll, ett av de s. k.
småprotokollen (se Dombok). Uppgift om
ä. införes sedermera i ett äktenskap
s-register (se d. o.). Motsv. regler i
främmande rätt äro synnerligen mångskiftande.
Där förekomma t. o. m. förordsliknande
avtal i rent personliga ämnen. Ett sådant avtal
kan även efter svensk rätt ingås före
äktenskapet, näml., om föräldrarna tillhöra olika
trossamfund, till bestämmande av den
religion, vari barnen skola uppfostras. För
avtalet gälla dock särskilda föreskrifter och
nyttjas icke benämningen ä. C. G. Bj.*
Äktenskapshinder, av lagen uppställda
hinder mot ingående av äktenskap. Redan i
forntiden stod nödvändigheten att förbjuda vissa
äktenskap klar för lagstiftarna, och varje
civiliserad rättsordning har ännu i dag sitt
system av dylika förbud el. villkor för att
äktenskap må ingås. Det religiösa momentet,
som tidigare hade övervikten vid förbudens
uppställande, har emellertid i nutidens
lagstiftning fått stå mera tillbaka, medan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
