1383 Älvsyssels södra kontrakt—Ämbetsbrott 1384 Utsikt över Älvsnabben. Monumentet vid Älvsnabben. Forshälla, Resteröd, Ljung och Grinneröd; Uddevalla, Bäve och Lane-Ryr; Skredsvik, Herrestad och Högås; Bokenäs och Dragsmark. Älvsyssels södra kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar 10 pastorat: öckerö; Säve, Björlanda och Torslanda; Backa och Tuve; Kungälv, Rödbo och Ytterby; Kareby och Romelanda; Torsby, Harestad och Lycke; Marstrand; Solberga, Jörlanda och Hålta; Spekeröd och Ucklum; Hjärtum och Västerlanda. Älvsåker, socken i Hallands län, Fjäre härad, sträcker sig från Kungsbackatraktens odlade dalslätter upp i bergsbygden närmast västgötagränsen; 46,09 kvkm, 930 inv. (1934). 916 har åker, 812 har skogsmark. Ingår i Tölö, Lindome och Ä:s pastorat i Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt. Älvvik, egendom på östligaste delen av Li-dingön, i Lidingö (se karta vid d. o.) stad; 187 har, därav 60 har åker; tax.-värde 293,000 kr. (1933). Aellewik köptes 1381 av Bo Jonsson (Grip), kom sedan genom arv till släkterna Oxenstierna, Tott, Roos och Banér (1508—1775), såldes 1775 till hovgulddraga-ren Petter Widman, som uppförde huvudbyggnaden. Äges sedan 1889 av A. Janse. Älväxing, bot., se Sesleria. Ämäbel (fr. aimable), älskvärd. Ämbete, högre befattning i statens tjänst med mera självständig ställning och verksamhet, vars innehavare tillsättas av konungen genom fullmakt eller förordnande (se dessa ord) eller äro likställda med sådana. Jfr Hant-verksämbete och Skråväsen. Ldht. Ämbetsansvar, straffpåföljd för ämbets- och tjänstemän för felaktigt handhavande av ämbete eller tjänst, vilken ådömes av domstol eller i disciplinär väg. Jfr Disciplinbestraffning. Ldht. Ämbetsbok, se S t a d s b o k. Ämbetsbrott, sådana brott, som förövas av ämbetsman i hans ämbete. I svensk rätt, strafflagen kap. 25, är detta brottsbegrepp jämförelsevis omfattande. Anledningen härtill är den, att i Sverige ämbetsmännen, åtm. i princip, ej kunna skiljas från ämbetet annat än genom straffdom; det har därför varit nödvändigt att såsom ä. behandla alla sådana fel i ämbetet, som anses böra föranleda avsättning, även om de äro mindre betydande och icke påkalla annat straff. I sådana främmande länder däremot, i vilka avsättning kan ske genom administrativt beslut av överordnad myndighet, är omfattningen av ä. mera inskränkt, och dit hänföras endast svårare kränkningar av ämbetsplikten. Ä. höra enl. sakens natur till de brott (s. k. delicta propria), som endast kunna begås av vissa särskilda subjekt, här ämbetsmän (strafflagen 10: 1); denna grundsats tillämpas i svensk rätt så strängt, att andra ej heller kunna straffas för delaktighet i ä. Med ämbetsmän likställas emellertid även de mera underordnade befattningshavare, som benämnas tjänstemän, och åtskilliga innehavare av förtroendeuppdrag, i synnerhet inom den kommunala förvaltningen (strafflagen 25: 22); kroppsarbetare i statlig el. kommunal drift och med dem likställda äro ej hit hänförliga. Särskilda bestämmelser gälla för statsråd (ansvarighetslag 1810), militära befattningshavare (strafflagen för krigsmakten) och statskyrkans prästerskap (lag 1889). -—- Ä. äro dels sådana, som innefatta brytande av rättsregler, vilka gälla särskilt för ämbetsmän, s. k. rena el. egentliga ä., t. ex. orätt dom (strafflagen 25: 1), obehörig avkortning av utskyl-der (25: 10), dels sådana, som jämte kränkningen av ämbetsplikt innefatta brytande av rättsregler, vilka gälla för medborgare i allm., s. k. blandade el. oegentliga ä., ss. ämbetsmans försnillning av penningar el. annat, som han i kraft av ämbetet har i besittning (25:11); sådan försnillning bestraffas betydligt strängare än vanlig försnillning (22: 11). I fall av den senare typen uppställes ofta ej något särskilt brottsbegrepp, utan straff skall inträda dels efter de i allm. gällande bestämmelserna och dels, därutöver, efter särskilda bestämmelser om överträdelse av ämbetsplikt av ej närmare angiven art (25: 16, 17). — Jämte de vanliga straffen användas såsom