Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älvsyssels norra kontrakt - Älvsyssels södra kontrakt - Älvsåker - Älvvik - Älväxing - Ämabel - Ämbete - Ämbetsansvar - Ämbetsbok - Ämbetsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1383
Älvsyssels södra kontrakt—Ämbetsbrott
1384
Utsikt över Älvsnabben. Monumentet vid Älvsnabben.
Forshälla, Resteröd, Ljung och Grinneröd;
Uddevalla, Bäve och Lane-Ryr; Skredsvik,
Herrestad och Högås; Bokenäs och
Dragsmark.
Älvsyssels södra kontrakt, i Göteborgs
stift, omfattar 10 pastorat: öckerö; Säve,
Björlanda och Torslanda; Backa och Tuve;
Kungälv, Rödbo och Ytterby; Kareby och
Romelanda; Torsby, Harestad och Lycke;
Marstrand; Solberga, Jörlanda och Hålta;
Spekeröd och Ucklum; Hjärtum och
Västerlanda.
Älvsåker, socken i Hallands län, Fjäre
härad, sträcker sig från Kungsbackatraktens
odlade dalslätter upp i bergsbygden närmast
västgötagränsen; 46,09 kvkm, 930 inv. (1934).
916 har åker, 812 har skogsmark. Ingår i
Tölö, Lindome och Ä:s pastorat i Göteborgs
stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Älvvik, egendom på östligaste delen av
Li-dingön, i Lidingö (se karta vid d. o.) stad;
187 har, därav 60 har åker; tax.-värde
293,000 kr. (1933). Aellewik köptes 1381 av
Bo Jonsson (Grip), kom sedan genom arv till
släkterna Oxenstierna, Tott, Roos och Banér
(1508—1775), såldes 1775 till
hovgulddraga-ren Petter Widman, som uppförde
huvudbyggnaden. Äges sedan 1889 av A. Janse.
Älväxing, bot., se Sesleria.
Ämäbel (fr. aimable), älskvärd.
Ämbete, högre befattning i statens tjänst
med mera självständig ställning och
verksamhet, vars innehavare tillsättas av konungen
genom fullmakt eller förordnande (se dessa ord)
eller äro likställda med sådana. Jfr
Hant-verksämbete och Skråväsen. Ldht.
Ämbetsansvar, straffpåföljd för ämbets- och
tjänstemän för felaktigt handhavande av
ämbete eller tjänst, vilken ådömes av domstol
eller i disciplinär väg. Jfr
Disciplinbestraffning. Ldht.
Ämbetsbok, se S t a d s b o k.
Ämbetsbrott, sådana brott, som förövas av
ämbetsman i hans ämbete. I svensk rätt,
strafflagen kap. 25, är detta brottsbegrepp
jämförelsevis omfattande. Anledningen
härtill är den, att i Sverige ämbetsmännen, åtm.
i princip, ej kunna skiljas från ämbetet annat
än genom straffdom; det har därför varit
nödvändigt att såsom ä. behandla alla sådana
fel i ämbetet, som anses böra föranleda
avsättning, även om de äro mindre betydande
och icke påkalla annat straff. I sådana
främmande länder däremot, i vilka avsättning kan
ske genom administrativt beslut av
överordnad myndighet, är omfattningen av ä. mera
inskränkt, och dit hänföras endast svårare
kränkningar av ämbetsplikten.
Ä. höra enl. sakens natur till de brott
(s. k. delicta propria), som endast kunna begås
av vissa särskilda subjekt, här ämbetsmän
(strafflagen 10: 1); denna grundsats tillämpas
i svensk rätt så strängt, att andra ej heller
kunna straffas för delaktighet i ä. Med
ämbetsmän likställas emellertid även de mera
underordnade befattningshavare, som
benämnas tjänstemän, och åtskilliga innehavare
av förtroendeuppdrag, i synnerhet inom den
kommunala förvaltningen (strafflagen 25: 22);
kroppsarbetare i statlig el. kommunal drift
och med dem likställda äro ej hit hänförliga.
Särskilda bestämmelser gälla för statsråd
(ansvarighetslag 1810), militära
befattningshavare (strafflagen för krigsmakten) och
statskyrkans prästerskap (lag 1889). -—- Ä. äro dels
sådana, som innefatta brytande av
rättsregler, vilka gälla särskilt för ämbetsmän, s. k.
rena el. egentliga ä., t. ex. orätt dom
(strafflagen 25: 1), obehörig avkortning av
utskyl-der (25: 10), dels sådana, som jämte
kränkningen av ämbetsplikt innefatta brytande av
rättsregler, vilka gälla för medborgare i allm.,
s. k. blandade el. oegentliga ä., ss.
ämbetsmans försnillning av penningar el. annat,
som han i kraft av ämbetet har i besittning
(25:11); sådan försnillning bestraffas
betydligt strängare än vanlig försnillning (22: 11).
I fall av den senare typen uppställes ofta ej
något särskilt brottsbegrepp, utan straff skall
inträda dels efter de i allm. gällande
bestämmelserna och dels, därutöver, efter särskilda
bestämmelser om överträdelse av ämbetsplikt
av ej närmare angiven art (25: 16, 17). —
Jämte de vanliga straffen användas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
