Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbrott - Ämbetsexamina - Ämbetsman - Ämbets- och byggningskollegium - Ämmern - Ämmäkoski - Ämnesgrupp - Ämneskombination - Ämneslärare - Ämnesnamn - Ämnesomsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ämbetsexamina—Ämnesomsättning
1385
särskilda straff för ä. avsättning och
mist-ning av ämbetet på viss tid (suspension);
dessa kunna emellertid åläggas en ämbetsman
även för annat brott än ä. (25: 20).
Lindrigare fall av ä. behandlas ofta ej
såsom egentliga brott utan beläggas med s. k.
disciplinär straffpåföljd genom beslut av
överordnad administrativ myndighet, enl. särskilda
bestämmelser i instruktioner o. dyl.
författningar (jfr rättegångsbalken 10: 26). Gränsen
mellan denna bestraffningsrätt och den
egentliga straffrättskipningen vid domstolarna är
i vissa hänseenden oklar. R. B-l.
Ämbetsexamina, teoretiska kompetensprov
för anställning som civil ämbetsman. Först i
1719 och 1720 års kansliordningar gjordes
anställning i Kansliet beroende av en
inträdesexamen inför Kanslikollegium. 1749 påbjöds
en universitetsexamen för aspiranter på
ämbeten med judiciell befogenhet, och
härigenom uppkom den s. k.
hovrättsexa-men (se d. o.), i st. f. vilken efter 1904 trätt
jur. kand.-examen (se Ju ris utriusque).
Genom k. f. 9 mars 1750 föreskrevs
universitetsexamen även för dem, som ville »tjäna
vid de andra regeringens civila grenar».
Härefter uppkommo kansliexamen och
bergsexamen (se dessa ord), och 1799
inrättades den (nu avskaffade)
kameralexamen (se d. o.), men rätten till
inträdes-prövning bibehölls dock för Kansliet och
utsträcktes 1766 till hovrätter o. a. kollegier.
Ämbetsverkens examinationsrätt avskaffades
1865. Anställning som adjunkt och lektor
vid allm. läroverk förutsätter avläggandet av
filosofisk ämbet sexamen (se d. o.).
Om prästerliga ä. se Prästexamen. För
läkare är med. lic.-examen ämbetsexamen och
samtidigt vetenskaplig examen. — Om
prövning för anställning i Utrikesdep. se
Utrikesdepartementet, sp. 1218. — Litt.:
»Om inrättande af en statsvetenskaplig
examen» (sakkunnigbetänkande 1910). S. B.*
Ämbetsman kallas den, som av konungen
utnämnts eller förordnats till en statstjänst,
eller den, som innehar ämbete av lika
värdighet. Med de i R. F. § 47 omnämnda ä. avses
statstjänstemän av alla grader. Jfr
Förtroendesyssla och Tjänstemän. Ldht.
Ämbets- och byggningskollegium, se
Handels- och ekonomikollegium.
Ämmern, långsträckt, smal sjö i s.
Östergötland (se karta vid d. o.); 10 km lång, 86 m
ö. h. Avrinner genom en kort å i n. v. till
Åsundens nordligaste vik.
Ä’mmäkoski [-kåski], utbyggt fall i s.
Kuo-pio län, Finland, mellan sjöarna Unnukka (82
m ö. h.) och Haukivesi (76 m ö. h.). Vid Ä.
ligger Varkaus (se d. o.) köping.
Ämnesgrupp. 1. Den kombination av
läroämnen, som är bestämd för en ord.
ämnes-lärartjänst vid allmänt läroverk o. a.
läroanstalter. Ä. för lektorat vid allm. läroverk
omfattar två ämnen, undantagsvis ett, för
adjunktur och ämneslärarinnetjänst två eller
tre. Provårskurs genomgås i samma ä., som
äro bestämda för lärartjänster. — 2. De fasta
ämnen och tillvalsämnen, i vilka en lärjunge
i gymnasiets två högsta ringar eller lyceets
två högsta kretsar åtnjuter undervisning vid
allmänt läroverk o. dyl. läroanstalt. Fr. Sg.
1386
Ämneskombination. Lärjunge i gymnasiets
vid allmänt läroverk två högsta ringar eller
lyceets två högsta kretsar är enl. 1933 års
läroverksstadga skyldig deltaga i
undervisningen i tre, i vissa fall två tillvalsämnen,
varvid han har att välja en bland vissa i
stadgan bestämda ä. På latingymnasiet och
latiniyceet äro ä. 9, av vilka 6 äro treämniga
och 3 tvåämniga, på realgymnasiet och
real-lyceet 6, alla treämniga. Fr. Sg.
Ämneslärare, lärare vid allmänt läroverk
och vissa andra läroanstalter, som undervisar
i läro- (läs-) ämnen, i motsats till
övnings-lärare. Vid samläroverk och läroverk för
flickor skola även finnas anställda en eller
flera ämnes lärarinnor, vilka, när de
äro anställda vid högre läroverk, ha sin
tjänstgöring förlagd huvudsaki. till
realskolan. Dessa ersätta delvis de före 1927 vid
statens dåv. samskolor anställda första
lärarinna och lärarinnor. Fr. Sg.
Ämnesnamn, uttryck för saker, vilkas
delar anses likartade med det hela och därför
bära samma namn som det hela, t. ex. järn,
trä, pengar, grönsaker.
Ämnesomsättning. En levande varelse (och
varje dess cell) står i ett ständigt
ämnesutbyte med sin omgivning. Den upptar vissa
ämnen och avger andra. I dess inre måste
således vissa kemiska processer antas äga
rum, och dessa processer betecknas med ä.
(eng. metabolism). Man brukar skilja mellan
den totala och den intermediära ä.
Den förra avser kroppen i dess helhet och
utgör så att säga slutresultatet av de
intermediära omsättningarna i de särskilda
vävnaderna. Ä. omfattar dels ett uppbyggande
— syntes (se d. o.) — av de sammansatta
organiska substanser (äggviteämnen, fett och
kolhydrat m. m.), som ingå i de olika
vävnaderna, dels klyvningar och
sönderfall av kroppssubstanserna. Uppbyggandet
har man av gammalt kallat
assimilation (se d. o.), medan sönderfallsprocesserna
stundom betecknas som dissimilation.
Då sönderfallet i stort sett förlöper som en
oxidation — upptagande av syre och
avgivande av kolsyra och vatten m. m. —, ha
processerna sammanfattats under namnet
förbränningen i organismen
(La-voisier).
Ämnesutbytet med omgivningen kan sägas
gå i motsatt riktning hos växter och hos djur.
De förra uppta oorganiska ämnen, kolsyra,
vatten, nitrat, och avge syre. De senare äro
för sin näring hänvisade till ovan anförda
organiska substanser, som i sista hand
härstamma från växtvärlden. De uppta syre
och avge kolsyra och vatten samt en del
kvävehaltiga ämnen (urinämne, urinsyra
m. fl.), som av olika bakterier slutligen
överföras till nitrat eller till atmosfäriskt
kväve (jfr Kväve, sp. 384). I växternas ä.
överväga de organiska synteserna över
sönderfallsprocesserna, hos djuren äger ett
motsatt förhållande rum. De organiska
synteserna äro endotermiska processer,
sönderfallsprocesserna exotermiska (se
Termo k e m i). Den kvantitativt viktigaste
syntesen hos växten är stärkelsebildningen i de
gröna växtdelarna. Den kan betraktas som
en magasinering av den från solen utstrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
