Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änder, Egentliga - Ändmorän - Ändtapp - Ändtarm - Äng - Ängaholm - Ängby, Norra och Södra - Ängel, ätt - Ängel (andeväsen) - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1391
Än dniorän—Ängel
1392
brudanden, Lampronessa sponsa, bar
smärt kropp oeh praktfull, brokig, glänsande
fjäderdräkt, på bakhuvudet utbildad till en
stor, nedhängande tofs. Den förekommer över
hela Nordamerika och jagas ivrigt för köttets
skull. På grund av sin skönhet är den en
omtyckt parkfågel, lätt att tämja. T. P.
Ändmorän, se Morän.
Ändtapp, mek., se Axeltapp.
Ändtarm (lat. re’c tum), nedersta delen av
grovtarmen, som mynnar vid kroppsytan med
stolgången el. anus (se Tarmkanalen).
Äng, gräsbevuxen mark, som skördas genom
slåtter. Såsom ä. betecknas numera vanl. blott
de naturliga slåttervallarna, under det att de
på åkerjord insådda gräsmarkerna kallas vall
el. gräsvall och räknas till åkern (jfr
Växelbruk och Växtföljd).
Förr, då allt hö till vinterfoder hämtades
från ä. och de sålunda voro en oumbärlig del
av jordegendomen, hade de en betydligt större
omfattning och ekonomisk betydelse än nu,
då de till största delen upplöjts till åker, på
vilken även hö och grönfoder produceras. Som
ä. återstår numera huvudsaki. mark, som icke
blivit uppodlad på grund av högt
vattenstånd el. stenig beskaffenhet. På slätten äro
ä. därför huvudsaki. strandängar, mader och
sanka skogsängar, gemensamt betecknade
sidvallsängar, i höglänt mark däremot
ofta steniga och buskbevuxna hårdvall
s-ängar, som ofta föga skilja sig frän
beteshagarna, i synnerhet i n. Sverige och på
Gotland. Från ekologisk synpunkt betecknas
sådana som lövängar (se Löväng).
Ängsmarken, som på 1860-talet beräknades till 2
mill. har el. nästan lika mycket som åkern,
angavs 1932 till omkr. 1,27 mill. har, motsv.
Vs av åkerarealen.
En bidragande orsak till ä:s uppodling har
varit deras låga avkastning, som beräknas
till omkr. 12 dt per har, d. v. s. blott
tredjedelen av de insådda vallarnas
medelavkastning (35—40 dt per har). Även mycket rikt
givande ä. finnas dock, huvudsaki. på lågt
liggande fruktbar svämjord. De låga
skörde-talen bero i väsentlig mån på bristande
omvårdnad om ä., som ofta försummas, under
det att avkastningen kan ökas betydligt
genom röjning, borthackning av tuvor,
över-harvning för att riva upp mossa, vältning på
våren samt framför allt gödsling. Även tiden
oeh sättet för skörden inverka.
Ängsodling el. anläggning av permanenta
ä. förekommer i Sverige endast undantagsvis
och huvudsakl. på lågt liggande mark, som
ej med ekonomisk fördel kan torrläggas
tillräckligt djupt för åkerodling el. som är
utsatt för översvämning. Den högsta
avkastningen fås från sådana ä., där en verklig
bevattning anordnats. Ängsvattning utföres dels
genom uppdämning, dels genom översilning.
I länder med torrt klimat men riklig tillgång
på vatten kan bevattning vara en av de
viktigaste och mest lönande kulturåtgärderna.
I Sverige har den endast mera sällan kommit
till användning. G. N.-L.
Ängaholm, fideikommissegendom i
Arings-ås m. fl. socknar, Kronobergs län; 6,243 har,
därav 762 har åker; tax.-värde 1,558,200 kr.
(1933). Huvudgården ligger i Aringsås, vid
sjön Salen, strax s. om Alvesta. Bildades
omkr. 1725—33 av landshövdingen frih. A.
Koskull och gjordes till fideikommiss, vilket
nu innehas av frih. A. M. Koskull.
Ängby, Norra och Södra, stadsdelar i
Bromma församl., Stockholm, mellan
Kyrk-sjön och Mälaren; 2,251 inv. i Norra och 24
i Södra Ä. (1934). I Norra Ä. egendomen Stora
Ängby (se d. o.). Omnibusförbindelse med inre
staden. Spårväg till Ä. under anläggning.
Ängel, svensk 1200-talsätt, befryndad med
den kungliga Bjälboätten. Sköldemärket var
en ängel med kors- el. liljespira. Johan
Ä : s son Folke, ärkedjäkne och därefter
från 1274 till sin död 1277 ärkebiskop
i Uppsala, är att betrakta som ättens
mest framstående medlem. Som ärkedjäkne
medverkade han vid ärkesätets förflyttning
från (Gamla) Uppsala till östra Aros, det
nuv. Uppsala. Med hans broder riddaren
Magnus Johansson, konung Magnus
Ladulås’ råd, utslocknade ätten på manssidan
1294, men Magnus Johanssons arvinge och
systerson Johan Erlandsson (broder
till Västeråsbiskopen Israel Erlandsson)
upptog ättemärket och kallade sig Ä.; han avled
emellertid barnlös 1314. — Till ätten Ä.
hänförde äldre genealoger även den heliga Ingrid
(se Ingrid, helgon), som numera ej räknas
dit (jfr B. Hildebrand, »Medeltidsätten
Brals-torp», i Personhist. Tidskr. 1930). G. C-n.
Ängel (grek. a’ngelos, sändebud) är i
bibeln ett överjordiskt, immateriellt
andeväsen, gott eller ont. De äldsta delarna av
G. T. känna endast en Jahves ä., som
uppenbarar sig i olika gestalt. Dessutom
förekomma demoniska andeväsen av olika typer,
ss. k e r u b e r (se Kerub) och s e r a f e r
(se d. o.). — De yngre delarna av G. T.
framställa Gud omgiven av en skara andar (»Guds
söner»). Under persiskt och babyloniskt
inflytande utvecklades i senjudendomen
föreställningen om en ä n g 1 a v ä r 1 d, som
förmedlar förbindelsen mellan himmel och jord.
Gud är omgiven av myriader av ä. med olika
rang och olika uppgifter. Högst stå de fyra
eller sju ärkeänglarna (Dan. 8), till
vilka nu även keruberna och seraferna
räknas. Ä. ha nära anknytning till naturen och
himlakropparna. De frambära de frommas
böner till Gud och gå i förbön för dem.
Senjudendomen känner även skyddsänglar,
både för enskilda människor och för hela
folk; Israels särskilde skyddsängel var
ärkeängeln Mikael. — I N. T. återfinnes den
judiska änglatron; i synnerhet i de synoptiska
evangelierna och Uppenbarelseboken spela ä.
en stor roll, främst Gabriel, Guds sändebud,
och Mikael, satans motståndare och
övervinnare. — De onda änglarna äro enl.
judisk och kristen lära upproriska ä., som ha
nedstörtats från himlen och bildat ett
mörkrets rike under satans ledning. De söka att
på alla sått störta människorna i fördärv.
Även de onda ä. äro organiserade i olika
klasser med överordnade ledare (Beelzebub,
Sa-mael, Mastema o. s. v.). Jfr Änglakörer.
— Litt.: W. Lueken, »Michael» (1898); M.
Dibelius, »Die Geisterwelt im Glauben des
Paulus» (1909).
Konsthistoria. I konsten framställas
änglarna i skön, ungdomlig människogestalt,
bevingade och klädda i en vit dräkt (renässan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
