1403 Äpplefrukt—Ärekränk ning U04 odling äro utmed kusterna och hitiil större vatten, och särskilt för äppelträd äro dessa platser att förorda. Förteckning över i Sverige allmänt odlade äppelsorter jämte hänvisning till zonkartan. Sommaräpplen. Astrakan, Gyllenkroks (I— IV), Astrakan, stor klar (IV—V), Astrakan, vit (V), Berg-iusäpple (I—V), Hampus (II—III), Hornsbergsäpple (III—V), Oranie (I—IV), Sävsta-holmsäpple (I — V), Transparente blanche (I—V), vitgylling (vitgyllen; II—V). Höstäpplen: Ar-reskov (I—III), brunnsäpple (I—II), Cox’ pomona (I—III), Filippa (I—IV), Gravensteiner (I—III), James Grieve (I—II), Maglemer (I—III), Ringstadäpple (III—IV), Signe Tillisch (I—IV). Vinteräpplen: Boiken (I—II), Cellini (III—IV), Cox’ orange (I—II), guldparmän (I), gul Richard (I— II), husmodersäpple (I--III), melonäpple (I—III), Ribston (I—III), Rossviksäpple (II—III), Stenkyr-keäpple (I), Wealthy (II—V), Åkeröäpple (II—IV) och Ölands kungsäpple (I—II). De flesta av Sveriges odlade äppelsorter äro mer el. mindre självsterila och kunna på grund därav icke lämna tillfredsställande skörd utan korsbefruktning. Vid plantering av fruktträd måste därför väljas sorter, som ur pollineringssynpunkt äro lämpliga för varandra. För frömjölets överföring från blomma till blomma fordras insekter i trädgården, framför allt bin. Såväl äppelträden som frukten angripas liksom alla andra kulturväxter av en mängd parasiter, dels insekter (se Bladloppor, Bladlöss, Frostfjärilar, R ö n n-bärsmalen, Sköldlöss och Äpple-veek 1 a ren) och dels parasitsvampar (se Frukt mögel, Fruktskorv och Mjöldagg). Äppelträden kunna även förorsakas vissa skador av icke parasitär art genom t. ex. bottensyra, köld och torka, för litet el. för mycket näring. Mot alla dessa skadliga inverkningar böra åtgärder vidtagas i tid. B. B-ck. 2. (Iler.) Se Regalier och Riksäpple. Äpplefrukt, bot., se Rosväxter. Äppleveck laren, Carpoca'psa {Laspeyrésia) pomone'lla, en till vecklarna (se Vecklar e) börande ijäril, vars larv är ett viktigt skadedjur på äpplen och någon gång även på päron Ä- lägger sina ägg enstaka på den unga karten, och den efter 10—12 dagar framkom-mande larven tränger vanl genom »flugans» botten in till kärnhuset. Från detta gnager den senare åt ena sidan en täml. vid gång, genom vilken den som fullvuxen lämnar frukten Larven, som är ljust köttröd, övervintrar under någon barkflisa på stammen och förpuppar sig först på våren några veckor före blomningen. — Man kan med gott resultat bekämpa ä. genom att hålla stammarna släta och fria från lavar och mossa samt genom att bespruta kartarna med arsenikgifter kort efter blomningen. O. A g. Är (fr. air, eg luft; uppträdande), uppsyn, hållning, (högdragen) min. Äransgrund, undervatlonsgrund i Fmska viken, vid inloppet till Helsingfors. Fyrtar-tyg omkr. 12 km s. v. om Gråhara fyr, fick 1933 namnet Helsinki. O. Brn. Ärekränkning (Injurie), i Sverige ofta även benämnd M i s s f i r m 1 i g gärning, handling, vilken är straffbar såsom uttryck av ringaktning för annan person el. såsom ägnad att framkalla ringaktning för denne hos andra människor. Straffbestämmelser för sådana handlingar finnas i alla strafflagar. Vilket det intresse är, som därvid skyddas, är en svår och mycket omtvistad fråga. Nu v. svensk rätt torde under verklig ä. icke hänföra andra gärningar än sådana, vilka innebära ett angrepp på en persons intresse att betraktas och behandlas såsom en enl. en samhällelig genomsnittsmåttstock oförvitlig samhällsmedlem. Som en svårare art av ä. framhålla lagarna vanl. den form därav, som kallas förtal. Därmed förstås ett påstående om ett bestämt, för annan person nedsättande faktum, vilket påstående framställes till el. i närvaro av andra personer än denne. Svenska strafflagens ärekränkningskapitel (kap. 16) ägnar åt förtalet två paragrafer, av vilka den ena, § 7, handlar om beskyllningar för brott, den andra, § 8, om utsättande av rykte om gärning el. last, som ej är straffbar enl. lag men eljest menlig för någons ära, goda namn och medborgerliga anseende. I sistnämnda paragraf talas därjämte om den, som utsätter rykte emot annan om gärning, som är menlig för hans »yrke, näring el. fortkomst», och här straffas alltså något, som i själva verket faller utanför ärekränknings-brottets område. — I fråga om övriga former av ä. skiljer man mellan ve rba 1 i n j u ri e r, som ske i ord (tal el. skrift; jfr N i d s k r i f t),, realinjurier. som ske medelst handgripligheter, samt symboliska i n j u r i e r^ som ske genom bilder el. åtbörder. — Straffet för ä. kan i Sverige vid svårare former av förtal bli straffarbete men är i allm. fängelse el. böter (dagsböter), i lindriga fall t. o rn. blott böter. I regel kan detta brott åtalas blott av målsäganden själv. — Ett mycket, omstritt spörsmål vid förtalsbrottet är vilken betydelse det framställda påståendets-sanning skall äga för dess si raffbarhet. Emot varandra stå här ett allmänt samhällsintresse, som, åtm. i betydande utsträckning, kräver, att framställandet av sanna påståenden icke-belägges med straff, och å andra sidan den-