Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äpple - Äpplefrukt - Äpplevecklaren - Är - Äransgrund - Ärekränkning (Injurie, Missfirmlig gärning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Äpplefrukt—Ärekränk ning
U04
odling äro utmed kusterna och hitiil större
vatten, och särskilt för äppelträd äro dessa
platser att förorda.
Förteckning över i Sverige allmänt odlade
äppelsorter jämte hänvisning till zonkartan.
Sommaräpplen. Astrakan, Gyllenkroks (I—
IV), Astrakan, stor klar (IV—V), Astrakan, vit
(V), Berg-iusäpple (I—V), Hampus (II—III),
Hornsbergsäpple (III—V), Oranie (I—IV),
Sävsta-holmsäpple (I — V), Transparente blanche (I—V),
vitgylling (vitgyllen; II—V). Höstäpplen:
Ar-reskov (I—III), brunnsäpple (I—II), Cox’ pomona
(I—III), Filippa (I—IV), Gravensteiner (I—III),
James Grieve (I—II), Maglemer (I—III),
Ringstadäpple (III—IV), Signe Tillisch (I—IV).
Vinteräpplen: Boiken (I—II), Cellini (III—IV), Cox’
orange (I—II), guldparmän (I), gul Richard (I—
II), husmodersäpple (I–III), melonäpple (I—III),
Ribston (I—III), Rossviksäpple (II—III),
Stenkyr-keäpple (I), Wealthy (II—V), Åkeröäpple (II—IV)
och Ölands kungsäpple (I—II).
De flesta av Sveriges odlade äppelsorter äro
mer el. mindre självsterila och kunna på
grund därav icke lämna tillfredsställande
skörd utan korsbefruktning. Vid plantering
av fruktträd måste därför väljas sorter, som
ur pollineringssynpunkt äro lämpliga för
varandra. För frömjölets överföring från
blomma till blomma fordras insekter i trädgården,
framför allt bin.
Såväl äppelträden som frukten angripas
liksom alla andra kulturväxter av en mängd
parasiter, dels insekter (se Bladloppor,
Bladlöss, Frostfjärilar, R ö n
n-bärsmalen, Sköldlöss och
Äpple-veek 1 a ren) och dels parasitsvampar (se
Frukt mögel, Fruktskorv och
Mjöldagg). Äppelträden kunna även förorsakas
vissa skador av icke parasitär art genom t. ex.
bottensyra, köld och torka, för litet el. för
mycket näring. Mot alla dessa skadliga
inverkningar böra åtgärder vidtagas i tid. B. B-ck.
2. (Iler.) Se Regalier och Riksäpple.
Äpplefrukt, bot., se Rosväxter.
Äppleveck laren, Carpoca’psa {Laspeyrésia)
pomone’lla, en till vecklarna (se Vecklar e)
börande ijäril, vars larv är ett viktigt
skadedjur på äpplen och någon gång även på
päron Ä- lägger sina ägg enstaka på den unga
karten, och den efter 10—12 dagar
framkom-mande larven tränger vanl genom »flugans»
botten in till kärnhuset. Från detta gnager
den senare åt ena sidan en täml. vid gång,
genom vilken den som fullvuxen lämnar
frukten Larven, som är ljust köttröd,
övervintrar under någon barkflisa på stammen och
förpuppar sig först på våren några veckor
före blomningen. — Man kan med gott
resultat bekämpa ä. genom att hålla stammarna
släta och fria från lavar och mossa samt
genom att bespruta kartarna med arsenikgifter
kort efter blomningen. O. A g.
Är (fr. air, eg luft; uppträdande), uppsyn,
hållning, (högdragen) min.
Äransgrund, undervatlonsgrund i Fmska
viken, vid inloppet till Helsingfors.
Fyrtar-tyg omkr. 12 km s. v. om Gråhara fyr, fick
1933 namnet Helsinki. O. Brn.
Ärekränkning (Injurie), i Sverige ofta
även benämnd M i s s f i r m 1 i g gärning,
handling, vilken är straffbar såsom uttryck av
ringaktning för annan person el. såsom
ägnad att framkalla ringaktning för denne hos
andra människor. Straffbestämmelser för
sådana handlingar finnas i alla strafflagar.
Vilket det intresse är, som därvid skyddas, är en
svår och mycket omtvistad fråga. Nu v. svensk
rätt torde under verklig ä. icke hänföra
andra gärningar än sådana, vilka innebära ett
angrepp på en persons intresse att betraktas
och behandlas såsom en enl. en samhällelig
genomsnittsmåttstock oförvitlig
samhällsmedlem. Som en svårare art av ä. framhålla
lagarna vanl. den form därav, som kallas
förtal. Därmed förstås ett påstående om ett
bestämt, för annan person nedsättande
faktum, vilket påstående framställes till el. i
närvaro av andra personer än denne.
Svenska strafflagens ärekränkningskapitel (kap.
16) ägnar åt förtalet två paragrafer, av vilka
den ena, § 7, handlar om beskyllningar för
brott, den andra, § 8, om utsättande av rykte
om gärning el. last, som ej är straffbar enl.
lag men eljest menlig för någons ära, goda
namn och medborgerliga anseende. I
sistnämnda paragraf talas därjämte om den, som
utsätter rykte emot annan om gärning, som
är menlig för hans »yrke, näring el.
fortkomst», och här straffas alltså något, som i
själva verket faller utanför
ärekränknings-brottets område. — I fråga om övriga former
av ä. skiljer man mellan ve rba 1 i n j u ri e r,
som ske i ord (tal el. skrift; jfr N i d s k r i f t),,
realinjurier. som ske medelst
handgripligheter, samt symboliska i n j u r i e r^
som ske genom bilder el. åtbörder. — Straffet
för ä. kan i Sverige vid svårare former av
förtal bli straffarbete men är i allm. fängelse
el. böter (dagsböter), i lindriga fall t. o rn.
blott böter. I regel kan detta brott åtalas
blott av målsäganden själv. — Ett mycket,
omstritt spörsmål vid förtalsbrottet är
vilken betydelse det framställda
påståendets-sanning skall äga för dess si raffbarhet. Emot
varandra stå här ett allmänt samhällsintresse,
som, åtm. i betydande utsträckning, kräver,
att framställandet av sanna påståenden
icke-belägges med straff, och å andra sidan den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
