Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighet - Förvärvade egenskaper - Bastarder. Mendelska lagen - Ärftlighetens materiella underlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Ärftlighet
1408
zygot, se nedan) stamindivid, utgöra en ren
linje. Erhålles däremot vid urvalet en
förskjutning i bönstorleken, består
materialet av en blandning av flera sorter med
olika medelstorlek, ett biandbestånd, en p
o-p u 1 a t i on. Flera växter, ss. bönor, ärter,
vete, havre, fortplanta sig normalt genom
självbefruktning; hos andra kan man utföra
konstgjord självbefruktning och därigenom
skaffa sig rena linjer. Ett annat slag av rena
stammar uppkommer ur en enda individ på
könlös väg (delning el. knoppning) el. ur
obefruktade ägg (partenogenetisk utveckling).
Sådana stammar, s. k. k 1 o n e r, finnas hos
både växter och många lägre djur (t. ex.
potatisplantor, härstammande från en enda
potatis, infusionsdjur, som genom upprepad
tvådelning uppkommit ur en enda individ). Alla
undersökningar över rena linjer och kloner ha
givit samma resultat: så länge ingen
mutation (se d. o. 2 och nedan) inträffar, håller
sig stammen oförändrad; de yttre
inflytelserna framkalla blott personliga modifikationer,
typen är fast.
Hos skildkönade organismer, som fortplanta
sig endast på sexuell väg, finnas varken rena
linjer el. kloner, och i naturen finnas hos dem
över huvud inga rena stammar: arterna och
raserna utgöra populationer, i vilka en
oavlåtlig korsning mellan anlagstypiskt olika
individer sker. Experimentellt kunna rena
stammar isoleras, om man låter avkomman
från två individer av olika kön med samma
ärftliga egenskaper fortplanta sig genom
ständig inavel.
Bastarder. Mendelska lagen. Avkomman av
två individer med olika genotypisk
konstitution kallas hybrid el. bastard (se d. o.
1). En bastard får anlag från båda
föräldrarna, men de sammansmälta ej; vid
bastardens fortplantning sker en klyvning i
stamföräldrarnas anlag. På 1860-talet
upptäcktes denna klyvningslag av J. G. Mendel
(se d. o. och Mendelis m). Här må blott
erinras om några viktigare fakta: 1) Till
grund för egenskaperna ligga fasta arvanlag,
kallade arvenheter, gener el.
faktorer. I genetiken betecknas dessa arvenheter
med bokstäver. 2) Individer, uppkomna
genom könsfortplantning, äro dubbelvarelser,
med dubbla anlag. När de vid befruktningen
sammansmältande könscellerna (gameterna)
innehålla samma anlag, uppkommer en h
o-m o z y g o t (AA el. aa) ; när de innehålla
olika anlag, uppkommer en heterozygot
(=bastard; Aa). 3) Heterozygoter bilda rena
könsceller (lika många med A och med
a). Detta är kärnpunkten i den Mendelska
teorien; klyvningen är en nödvändig
konsekvens av könscellernas renhet (heterozygoten
Aa bildar lika många könsceller A och u;
var A-cell har lika stor utsikt att förenas med
en A- och med en a-cell, och klyvningen sker
därför i förhållandet 1 AA : 2 Aa : 1 aa). 4)
Stundom äro heterozygoterna till det yttre
mellanformer mellan homozygoterna. Oftare
liknar doek heterozygoten den ena
homozy-goten, tydligen emedan en arvenhet yttrar
sig lika starkt som två (ex. svart AA X vit aa
= svart Aa; i F2-generationen klyvning i
3 svart : 1 vit). Den på så vis »härskande»
egenskapen säges vara dominerande el.
dominant, den »vikande» egenskapen
kallas recessiv. 5) En organisms arvenheter
ärvas vanl. oberoende av varandra. Ett svart
och långhårigt (homozygot) marsvin, korsat
med ett vitt och korthårigt, ger sålunda en
F2-generation, bestående av i genomsnitt 9
svarta och korthåriga, 3 svarta och
långhåriga, 3 vita och korthåriga, 1 vitt och
långhårigt djur. Genom fri kombination
mellan arvenheterna uppkommer därför efter
korsning mellan individer, skilda genom flera
olikheter, en invecklad klyvning. Ej sällan
äro dock två el. flera gener mer el. mindre
starkt kopplade vid varandra. 6) Varje gen
motsvaras ej alltid av en bestämd egenskap,
utan en arvenhet kan yttra sig i flera
egenskaper, och en fenotypiskt enhetlig egenskap
kan framkallas av flera samverkande
arvenheter; det finns t. ex. komplementära
faktorer, som var för sig ej ha någon verkan men
i förening utlösa en egenskap, vidare
likver-kande el. polymera faktorer (upptäckta av
H. Nilsson-Ehle), som var för sig ha samma
verkan och, när de förekomma tillsammans,
förstärka varandra. 7) Letala faktorer äro
sådana, som leda till gameternas el.
zygoter-nas död. 8) Ärftliga faktorer för sterilitet
(se d. o.) finnas även.
Genom faktorernas omkombination
förklaras det återuppträdande av egenskaper, kända
från tidigare släktled men skenbart
försvunna, som under namnet a t a v i s m (se
d. o.) har spelat stor roll i den biologiska
diskussionen.
Ä:s materiella underlag. Arvenheternas
materiella underlag, arvplasman el.
grodd-plasman, finns närmare bestämt i k r o m
o-somerna (se d. o. och Cell, sp. 767), som
förekomma i ett bestämt antal hos varje
organism. I könscellerna nedbringas
kromosom-antalet till hälften genom reduktion
s-delning (se d. o.); könscellerna ha enkel
uppsättning av kromosomer (äro haploida),
de övriga cellerna dubbel (äro diploida).
Re-duktionsdelningen står i nära samband med
den Mendelska klyvningen. En bastard
mellan en rödblommande och en vitblommande
växt har ju t. ex. uppkommit genom förening
mellan en könscell, innehållande en
kromosom med en faktor för rött (A), och en annan
med en kromosom utan denna faktor (a);
heterozygoten äger alltså själv i sina
diploida celler en kromosom av vartdera slaget.
Före reduktionsdelningen förena sig
kromosomerna två och två (»para sig», konjugera),
och därvid ordna de sig så, att vart par
består av en kromosom, härstammande från
individens fader, och en, härstammande från
dess moder. I exemplet bildas alltså ett par,
bestående av en A- och en a-kromosom. Vid
reduktionsdelningen skiljas kromosomerna i
varje par och gå in i var sin könscell; det
måste därför bildas lika många könsceller
med och utan den ifrågavarande faktorn (med
A och med a). Kromosomernas fördelning på
könscellerna beror på hur de tillfälligtvis äro
riktade.
Läran om kromosomerna som
ärftlighets-bärare har fått starka stöd genom nyare
undersökningar över könsolikhetens och
köns-bundna egenskapers nedärvning. Hos många
djur finnas särskilda köns- el. x - k r o m o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
