1407 Ärftlighet 1408 zygot, se nedan) stamindivid, utgöra en ren linje. Erhålles däremot vid urvalet en förskjutning i bönstorleken, består materialet av en blandning av flera sorter med olika medelstorlek, ett biandbestånd, en p o-p u 1 a t i on. Flera växter, ss. bönor, ärter, vete, havre, fortplanta sig normalt genom självbefruktning; hos andra kan man utföra konstgjord självbefruktning och därigenom skaffa sig rena linjer. Ett annat slag av rena stammar uppkommer ur en enda individ på könlös väg (delning el. knoppning) el. ur obefruktade ägg (partenogenetisk utveckling). Sådana stammar, s. k. k 1 o n e r, finnas hos både växter och många lägre djur (t. ex. potatisplantor, härstammande från en enda potatis, infusionsdjur, som genom upprepad tvådelning uppkommit ur en enda individ). Alla undersökningar över rena linjer och kloner ha givit samma resultat: så länge ingen mutation (se d. o. 2 och nedan) inträffar, håller sig stammen oförändrad; de yttre inflytelserna framkalla blott personliga modifikationer, typen är fast. Hos skildkönade organismer, som fortplanta sig endast på sexuell väg, finnas varken rena linjer el. kloner, och i naturen finnas hos dem över huvud inga rena stammar: arterna och raserna utgöra populationer, i vilka en oavlåtlig korsning mellan anlagstypiskt olika individer sker. Experimentellt kunna rena stammar isoleras, om man låter avkomman från två individer av olika kön med samma ärftliga egenskaper fortplanta sig genom ständig inavel. Bastarder. Mendelska lagen. Avkomman av två individer med olika genotypisk konstitution kallas hybrid el. bastard (se d. o. 1). En bastard får anlag från båda föräldrarna, men de sammansmälta ej; vid bastardens fortplantning sker en klyvning i stamföräldrarnas anlag. På 1860-talet upptäcktes denna klyvningslag av J. G. Mendel (se d. o. och Mendelis m). Här må blott erinras om några viktigare fakta: 1) Till grund för egenskaperna ligga fasta arvanlag, kallade arvenheter, gener el. faktorer. I genetiken betecknas dessa arvenheter med bokstäver. 2) Individer, uppkomna genom könsfortplantning, äro dubbelvarelser, med dubbla anlag. När de vid befruktningen sammansmältande könscellerna (gameterna) innehålla samma anlag, uppkommer en h o-m o z y g o t (AA el. aa) ; när de innehålla olika anlag, uppkommer en heterozygot (=bastard; Aa). 3) Heterozygoter bilda rena könsceller (lika många med A och med a). Detta är kärnpunkten i den Mendelska teorien; klyvningen är en nödvändig konsekvens av könscellernas renhet (heterozygoten Aa bildar lika många könsceller A och u; var A-cell har lika stor utsikt att förenas med en A- och med en a-cell, och klyvningen sker därför i förhållandet 1 AA : 2 Aa : 1 aa). 4) Stundom äro heterozygoterna till det yttre mellanformer mellan homozygoterna. Oftare liknar doek heterozygoten den ena homozy-goten, tydligen emedan en arvenhet yttrar sig lika starkt som två (ex. svart AA X vit aa = svart Aa; i F2-generationen klyvning i 3 svart : 1 vit). Den på så vis »härskande» egenskapen säges vara dominerande el. dominant, den »vikande» egenskapen kallas recessiv. 5) En organisms arvenheter ärvas vanl. oberoende av varandra. Ett svart och långhårigt (homozygot) marsvin, korsat med ett vitt och korthårigt, ger sålunda en F2-generation, bestående av i genomsnitt 9 svarta och korthåriga, 3 svarta och långhåriga, 3 vita och korthåriga, 1 vitt och långhårigt djur. Genom fri kombination mellan arvenheterna uppkommer därför efter korsning mellan individer, skilda genom flera olikheter, en invecklad klyvning. Ej sällan äro dock två el. flera gener mer el. mindre starkt kopplade vid varandra. 6) Varje gen motsvaras ej alltid av en bestämd egenskap, utan en arvenhet kan yttra sig i flera egenskaper, och en fenotypiskt enhetlig egenskap kan framkallas av flera samverkande arvenheter; det finns t. ex. komplementära faktorer, som var för sig ej ha någon verkan men i förening utlösa en egenskap, vidare likver-kande el. polymera faktorer (upptäckta av H. Nilsson-Ehle), som var för sig ha samma verkan och, när de förekomma tillsammans, förstärka varandra. 7) Letala faktorer äro sådana, som leda till gameternas el. zygoter-nas död. 8) Ärftliga faktorer för sterilitet (se d. o.) finnas även. Genom faktorernas omkombination förklaras det återuppträdande av egenskaper, kända från tidigare släktled men skenbart försvunna, som under namnet a t a v i s m (se d. o.) har spelat stor roll i den biologiska diskussionen. Ä:s materiella underlag. Arvenheternas materiella underlag, arvplasman el. grodd-plasman, finns närmare bestämt i k r o m o-somerna (se d. o. och Cell, sp. 767), som förekomma i ett bestämt antal hos varje organism. I könscellerna nedbringas kromosom-antalet till hälften genom reduktion s-delning (se d. o.); könscellerna ha enkel uppsättning av kromosomer (äro haploida), de övriga cellerna dubbel (äro diploida). Re-duktionsdelningen står i nära samband med den Mendelska klyvningen. En bastard mellan en rödblommande och en vitblommande växt har ju t. ex. uppkommit genom förening mellan en könscell, innehållande en kromosom med en faktor för rött (A), och en annan med en kromosom utan denna faktor (a); heterozygoten äger alltså själv i sina diploida celler en kromosom av vartdera slaget. Före reduktionsdelningen förena sig kromosomerna två och två (»para sig», konjugera), och därvid ordna de sig så, att vart par består av en kromosom, härstammande från individens fader, och en, härstammande från dess moder. I exemplet bildas alltså ett par, bestående av en A- och en a-kromosom. Vid reduktionsdelningen skiljas kromosomerna i varje par och gå in i var sin könscell; det måste därför bildas lika många könsceller med och utan den ifrågavarande faktorn (med A och med a). Kromosomernas fördelning på könscellerna beror på hur de tillfälligtvis äro riktade. Läran om kromosomerna som ärftlighets-bärare har fått starka stöd genom nyare undersökningar över könsolikhetens och köns-bundna egenskapers nedärvning. Hos många djur finnas särskilda köns- el. x - k r o m o-