Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighet - Ärftlighetens materiella underlag - Arvplasmans kontinuitet - Nya livstypers uppkomst - Ärftlighetslagarna och människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1409
Ärftlighet
1410
Bild 1. Crossing-over på olika
ställen. Schematisk
framställning. Bokstäverna utmärka
genernas läge i kromosomerna.
s o m e r. Hos insekter och en del andra djur,
utan tvivel även människan, ha t. ex. honorna
i sina kroppsceller två sådana x-kromosomer,
hanarna blott en (i st. f. den felande
x-kro-mosomen finns ibland en annan kromosom
med avvikande utseende). Vid
reduktionsdelningen fördelas ju kromosomerna på två
könsceller, och äggen få därför alla en
x-kromosom; vid den hanliga reduktionsdelningen
finns blott en x-kromosom. Den går in i
den ena cellen,
och halva antalet
spermier blir
därför utan
x-kromosom. Av äggen
befruktas
följaktligen i genomsnitt
hälften av
spermier med
x-kromosom; zygoterna
få därvid två
x-kromosomer och
utvecklas därför
till honor. Halva
antalet ägg
befruktas av
sädesceller utan
x-kro
mosom; zygoterna få blott en sådan kromosom
och utvecklas därför till hanar. Ytterst
viktiga undersökningar ha av Morgan m. fl.
utförts över den amerikanska banan flugan
{Drosophila). Detta djur har åtta
kromo-somer, m. a. o. fyra par; honorna ha två
x-kromosomer, hanarna blott en (dessutom en
»y-kromosom»). Hos bananflugan finnas fyra
grupper av sammankopplade arvfaktorer, lika
många som kromosomparen (ett kromosompar
är mycket litet, likaså en av
faktorsgrupperna). En del egenskaper ärvas könsbundet.
Korsning mellan vitögd hona och rödögd hane
ger t. ex. en avkomma av rödögda honor och
vitögda hanar. Detta »korsarv» förklaras, om
man antar, att faktorn för röd färg är
förlagd till hanens x-kromosom; de ägg, som
befruktas av spermie med sådan kromosom,
ge ju honor. En liknande könsbunden
nedärv ning förekommer hos människan
(färgblindhet m. m.). De enl. teorien till
samma kromosom förlagda faktorerna äro ej
oskiljaktigt förenade, utan stundom inträder
en klyvning. Till förklaring härav har
uppställts en hypotes, enl. vilken de varandra
motsv. (homologa) kromosomerna på ett visst
stadium före reduktionsdelningen korsa över
varandra, varefter de kunna utbyta delar
(bild 1). Denna crossm^-ouer-hypotes har på
senare tid fått starka stöd och blivit
grundval för viktiga och resultatrika
undersökningar. Glänsande bevis för
kromosomteo-rien ha framlagts av Morgans medarbetare
Bridges m. fl.
Arvplasmans kontinuitet. Likheten mellan
individerna i på varandra följ, släktled
förklaras på följande sätt. Arvplasman finns
i könscellens kärna. Könscellen utvecklas,
vanl. efter förening med en annan dylik cell,
till en zygot, genom upprepad delning till en
individ, bestående av dels vegetativa el.
somatiska celler (hos djuren hud-, muskel-,
nervceller o. s. v.), som dö med individen,
dels nya könsceller; dessa härstamma alltså
direkt från zygoten, d. v. s. från föreg.
generations könsceller (bild 2). Det går sålunda
en kontinuerlig ström av arvplasma från
generation till generation (arvplasmans
kontinuitet).
Nya livstypers uppkomst. Genom läran om
»typens fasthet» har frågan om nya livstypers
Bild 2. Cellgenealogiskt schema över 2 generationer
(I och II), åskådliggörande arvplasmans kontinuitet.
Könscellerna och de celler, ur vilkas delningar de
framgå (»groddbanan»), svarta.
(och arters) uppkomst kommit i ett nytt
ljus. Neolamarckismens lära (åtm. sådan den
vanl. har framställts och uppfattats) om
omgivningens och levnadsvanornas inflytande
(se De scen den slä r a) motsäges bestämt
av den experimentella
ärftlighetsforskningen. Även en för den äldre
selektionsteo-rien grundläggande föreställning har måst
överges: det finns ingen allsidig och
obegränsad ärftlig variation, som ger urvalet
möjlighet att kontinuerligt förändra typen i olika
riktningar. Ärftliga förändringar uppkomma
på två sätt: 1) genom korsning mellan olika
raser och ärftligt olika individer inom en
population. En sådan ny kombination
försiggår i stor utsträckning hos organismer
med korsbefruktning. 2) En livstyp kan ge
upphov till en annan genom stötvisa
förändringar av den genotypiska konstitutionen, en
s. k. mutation (se d. o. 2).
Ärftlighet sia garna och människan. Även
människan är underkastad ärftlighetslagarna.
Om de flesta egenskapers anlagstypiska grund-
Bild 3. Schema över en recessiv sjukdoms eller
annan egenskaps nedärvning. Sjuka individer svarta,
genotypiskt friska vita (endast sådana ingifta i
släkten), personligt friska heterozygoter streckade. I 3:e
generationen giftermål mellan två heterozygoter
(kusiner) ; sjukdomen visar sig hos Vi av barnen.
XX. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
