1409 Ärftlighet 1410 Bild 1. Crossing-over på olika ställen. Schematisk framställning. Bokstäverna utmärka genernas läge i kromosomerna. s o m e r. Hos insekter och en del andra djur, utan tvivel även människan, ha t. ex. honorna i sina kroppsceller två sådana x-kromosomer, hanarna blott en (i st. f. den felande x-kro-mosomen finns ibland en annan kromosom med avvikande utseende). Vid reduktionsdelningen fördelas ju kromosomerna på två könsceller, och äggen få därför alla en x-kromosom; vid den hanliga reduktionsdelningen finns blott en x-kromosom. Den går in i den ena cellen, och halva antalet spermier blir därför utan x-kromosom. Av äggen befruktas följaktligen i genomsnitt hälften av spermier med x-kromosom; zygoterna få därvid två x-kromosomer och utvecklas därför till honor. Halva antalet ägg befruktas av sädesceller utan x-kro mosom; zygoterna få blott en sådan kromosom och utvecklas därför till hanar. Ytterst viktiga undersökningar ha av Morgan m. fl. utförts över den amerikanska banan flugan {Drosophila). Detta djur har åtta kromo-somer, m. a. o. fyra par; honorna ha två x-kromosomer, hanarna blott en (dessutom en »y-kromosom»). Hos bananflugan finnas fyra grupper av sammankopplade arvfaktorer, lika många som kromosomparen (ett kromosompar är mycket litet, likaså en av faktorsgrupperna). En del egenskaper ärvas könsbundet. Korsning mellan vitögd hona och rödögd hane ger t. ex. en avkomma av rödögda honor och vitögda hanar. Detta »korsarv» förklaras, om man antar, att faktorn för röd färg är förlagd till hanens x-kromosom; de ägg, som befruktas av spermie med sådan kromosom, ge ju honor. En liknande könsbunden nedärv ning förekommer hos människan (färgblindhet m. m.). De enl. teorien till samma kromosom förlagda faktorerna äro ej oskiljaktigt förenade, utan stundom inträder en klyvning. Till förklaring härav har uppställts en hypotes, enl. vilken de varandra motsv. (homologa) kromosomerna på ett visst stadium före reduktionsdelningen korsa över varandra, varefter de kunna utbyta delar (bild 1). Denna crossm^-ouer-hypotes har på senare tid fått starka stöd och blivit grundval för viktiga och resultatrika undersökningar. Glänsande bevis för kromosomteo-rien ha framlagts av Morgans medarbetare Bridges m. fl. Arvplasmans kontinuitet. Likheten mellan individerna i på varandra följ, släktled förklaras på följande sätt. Arvplasman finns i könscellens kärna. Könscellen utvecklas, vanl. efter förening med en annan dylik cell, till en zygot, genom upprepad delning till en individ, bestående av dels vegetativa el. somatiska celler (hos djuren hud-, muskel-, nervceller o. s. v.), som dö med individen, dels nya könsceller; dessa härstamma alltså direkt från zygoten, d. v. s. från föreg. generations könsceller (bild 2). Det går sålunda en kontinuerlig ström av arvplasma från generation till generation (arvplasmans kontinuitet). Nya livstypers uppkomst. Genom läran om »typens fasthet» har frågan om nya livstypers Bild 2. Cellgenealogiskt schema över 2 generationer (I och II), åskådliggörande arvplasmans kontinuitet. Könscellerna och de celler, ur vilkas delningar de framgå (»groddbanan»), svarta. (och arters) uppkomst kommit i ett nytt ljus. Neolamarckismens lära (åtm. sådan den vanl. har framställts och uppfattats) om omgivningens och levnadsvanornas inflytande (se De scen den slä r a) motsäges bestämt av den experimentella ärftlighetsforskningen. Även en för den äldre selektionsteo-rien grundläggande föreställning har måst överges: det finns ingen allsidig och obegränsad ärftlig variation, som ger urvalet möjlighet att kontinuerligt förändra typen i olika riktningar. Ärftliga förändringar uppkomma på två sätt: 1) genom korsning mellan olika raser och ärftligt olika individer inom en population. En sådan ny kombination försiggår i stor utsträckning hos organismer med korsbefruktning. 2) En livstyp kan ge upphov till en annan genom stötvisa förändringar av den genotypiska konstitutionen, en s. k. mutation (se d. o. 2). Ärftlighet sia garna och människan. Även människan är underkastad ärftlighetslagarna. Om de flesta egenskapers anlagstypiska grund- Bild 3. Schema över en recessiv sjukdoms eller annan egenskaps nedärvning. Sjuka individer svarta, genotypiskt friska vita (endast sådana ingifta i släkten), personligt friska heterozygoter streckade. I 3:e generationen giftermål mellan två heterozygoter (kusiner) ; sjukdomen visar sig hos Vi av barnen. XX. 45