1415 Ärlinghundra kontrakt—Ärtvecklarcn 1416 Steninge och Fredrikslund. 10,851 har åker, 13.802 har skogsmark. Jämte jordbruk någon industri, främst vid Knivsta och Märsta. Kommunikationer: se kartan vid Uppland, s. delen. Tillhör Svartsjö fögderi och Stockholms läns v. domsaga. Ärlinghundra kontrakt, se Seminghundra och Ärlinghundra kontrakt. Ärr (lat. cicätrix), slutresultatet av de processer, som avse reparation av en substansförlust i kroppen. På grund av benägenhet för skrumpning kunna ä. vålla många olägenheter. Ä. i huden bli ibland vanställande, i synnerhet efter svårare brännskador, el. ock verka de hindrande vid rörelser. Ä. efter sår i mage och tarm kunna medföra passagehinder, så även på andra ställen. Ärrbildning i ögats hornhinna orsakar ogenomskinliga vita fläckar. Jfr Sårläkning och Granulationsvävnad. T. R. Ärrmärkning (Skarifikatiön, Ärr-ta tuer ing), utsirande av kroppen med upphöjda ärr, som bilda mönster, stundom figurer. Ärren uppstå genom att frivilligt tillfogade sår med särskilda medel tvingas att läkas med kraftig, upphöjd ärrbildning. Bruket att skarificera förekommer hos mörka folk, ss. australier, afrikanska och Söderhavs-negrer, och fyller där samma uppgift som tatuering hos ljushyade. Ä. torde vanl. ha social el. religiös innebörd. Rbg. Ärtbuske, bot., se C a r a g a n a. Ärtböna, Ca'janus i'ndicus, en baljväxt (se d. o.), upprätt halvbuske med trefingrade blad, vilken sannolikt härstammar från Afrika och odlas mångenstädes i tropiska länder. Fröna användas, företrädesvis av negrerna, på samma sätt som ärter. G. M-e. Ärtemark, landskommun i Dalsland, Vedbo härad, Älvsborgs län, kring s. Lelången; 166,33 kvkm, 1,590 inv. (1934). Sjörik skogs- och bergstrakt med spridd bebyggelse. 1,424 har åker, 8,766 har skogsmark. I Ä:s församl. ingår den 1926 bildade Bengtsfors köping. Pastorat i Karlstads stift, N. Dals kontrakt. Ärter, Pi'sum, växtsläkte, tillhörande un-derfam. Papilionatae bland baljväxterna (se d. o.). Släktet är karakteriserat bl. a. av par-bladiga blad med grenigt klänge och stora stjälkomfattande stipler, större än småbladen. P. arvense, g r å ä r t, har brokigt färgade blommor och i regel en purpurviolett fläck vid stiplernas bas samt grågröna el. gråbruna, ofta fläckiga frön. P. sativum, (g u 1) ärt, är vitblommig med gula el. gröna frön. Ä. ha sitt ursprung i Medelhavsområdet. — De odlade sorterna härstamma från ovan nämnda arter. Ä. gå bäst till på en kalkrik, måttligt styv och genomsläpplig lerjord men kunna även odlas på styv lera, om den är väl avdikad. Åkerärter. Lantbruksmässigt odlas i Sverige både grå- och gulärter, dels i renbestånd till mogen skörd (1—2 % av åkerarealen; 23,700 har 1931), dels i större utsträckning i blandsäd samt i blandning med vicker, havre etc. som grönfoder. Såsom grönfoderärt brukas ofta den sena men frodvuxna peluskern. Gråärter, vilka ha en kärv smak, odlas huvudsaki. till kreatursfoder men gula och gröna ä. i stor utsträckning även till människoföda. — Trädgårdsärter skördas, innan fröna mognat. Man särskiljer sockerärter, där hela baljan nyttjas, och spritärter, som ha en hård, seg hinna på baljväggens insida, varför endast de omogna fröna användas. Man odlar dels egentliga spritärter med stärkelserika, i moget tillstånd runda frön, dels märgspritär-ter (märgärter) med mer el. mindre kantiga frön. De förstnämnda ha mera tidiga sorter men äro ej så välsmakande som de sockerrika märgspritärterna. S. k. r y s k a ärter äro späda, torkade spritärter. Även de omogna baljorna av åkerärter nyttjas i hushållet kokta hela och serverade med smör (s. k. s 1 ä p ä r t e r). Konserverade gröna ä. förekomma i avsevärd utsträckning i handeln. — I de schweiziska pålbyggnaderna har man påträffat småkorniga ä. Gula ä. odlades av grekerna och romarna. I Sverige började ä. odlas under medeltiden och utgöra nu en av de viktigaste köksväxterna. G. Rbg. Ärtmalm, geol., se L i m o n i t. Ärtskida, ofta använd men oriktig benämning på ärtbalja. Jfr Balja och Skida 1. Ärtsmyg, zool. 1. Dets. som ärtsångare, se Sångaresläktet. — 2. Se Fröbaggar. Ärtsångare, zool., se Sångaresläktet. Ärttrips, zool., se Blåsfotingar. Ärtträd, bot., se Caragana. Ärttörne, bot., se U1 e x. Ärtvecklaren, gemensam benämning på de båda till släktet Grapholitha (Laspeyresia) hörande vecklarfjärilarna (se V e c k 1 a r e och färgpl. Lantbrukets skadedjur Trädgårdsärt. ÄRLINGHUNDRA HD Skala 1:500000