Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärlinghundra - Ärlinghundra kontrakt - Ärr - Ärrmärkning (Skarifikation, Ärrtatuering) - Ärtbuske - Ärtböna - Ärtemark - Ärter - Ärtmalm - Ärtskida - Ärtsmyg - Ärtsångare - Ärttrips - Ärtträd - Ärttörne - Ärtvecklaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1415
Ärlinghundra kontrakt—Ärtvecklarcn
1416
Steninge och Fredrikslund. 10,851 har åker,
13.802 har skogsmark. Jämte jordbruk någon
industri, främst vid Knivsta och Märsta.
Kommunikationer: se kartan vid Uppland, s.
delen. Tillhör Svartsjö fögderi och
Stockholms läns v. domsaga.
Ärlinghundra kontrakt, se Seminghundra
och Ärlinghundra kontrakt.
Ärr (lat. cicätrix), slutresultatet av de
processer, som avse reparation av en
substansförlust i kroppen. På grund av benägenhet
för skrumpning kunna ä. vålla många
olägenheter. Ä. i huden bli ibland vanställande,
i synnerhet efter svårare brännskador, el.
ock verka de hindrande vid rörelser. Ä.
efter sår i mage och tarm kunna medföra
passagehinder, så även på andra ställen.
Ärrbildning i ögats hornhinna orsakar
ogenomskinliga vita fläckar. Jfr Sårläkning
och Granulationsvävnad. T. R.
Ärrmärkning (Skarifikatiön,
Ärr-ta tuer ing), utsirande av kroppen med
upphöjda ärr, som bilda mönster, stundom
figurer. Ärren uppstå genom att frivilligt
tillfogade sår med särskilda medel tvingas
att läkas med kraftig, upphöjd ärrbildning.
Bruket att skarificera förekommer hos mörka
folk, ss. australier, afrikanska och
Söderhavs-negrer, och fyller där samma uppgift som
tatuering hos ljushyade. Ä. torde vanl. ha
social el. religiös innebörd. Rbg.
Ärtbuske, bot., se C a r a g a n a.
Ärtböna, Ca’janus i’ndicus, en baljväxt (se
d. o.), upprätt halvbuske med trefingrade blad,
vilken sannolikt härstammar från Afrika och
odlas mångenstädes i tropiska länder. Fröna
användas, företrädesvis av negrerna, på
samma sätt som ärter. G. M-e.
Ärtemark, landskommun i Dalsland, Vedbo
härad, Älvsborgs län, kring s. Lelången; 166,33
kvkm, 1,590 inv. (1934). Sjörik skogs- och
bergstrakt med spridd bebyggelse. 1,424 har
åker, 8,766 har skogsmark. I Ä:s församl.
ingår den 1926 bildade Bengtsfors köping.
Pastorat i Karlstads stift, N. Dals kontrakt.
Ärter, Pi’sum, växtsläkte, tillhörande
un-derfam. Papilionatae bland baljväxterna (se
d. o.). Släktet är karakteriserat bl. a. av
par-bladiga blad med grenigt klänge och stora
stjälkomfattande stipler, större än småbladen.
P. arvense, g r å ä r t, har brokigt färgade
blommor och i regel en purpurviolett fläck
vid stiplernas bas samt grågröna el.
gråbruna, ofta fläckiga frön. P. sativum, (g u 1) ärt,
är vitblommig med gula el. gröna frön. Ä.
ha sitt ursprung i Medelhavsområdet. — De
odlade sorterna härstamma från ovan nämnda
arter. Ä. gå bäst till på en kalkrik, måttligt
styv och genomsläpplig lerjord men kunna
även odlas på styv lera, om den är väl avdikad.
Åkerärter. Lantbruksmässigt odlas i
Sverige både grå- och gulärter, dels i
renbestånd till mogen skörd (1—2 % av
åkerarealen; 23,700 har 1931), dels i större
utsträckning i blandsäd samt i blandning med
vicker, havre etc. som grönfoder. Såsom
grönfoderärt brukas ofta den sena men frodvuxna
peluskern. Gråärter, vilka ha en kärv
smak, odlas huvudsaki. till kreatursfoder men
gula och gröna ä. i stor utsträckning även
till människoföda. — Trädgårdsärter
skördas, innan fröna mognat. Man särskiljer
sockerärter, där hela baljan nyttjas, och
spritärter, som ha en hård, seg hinna på
baljväggens insida, varför endast de omogna
fröna användas. Man odlar dels egentliga
spritärter med stärkelserika, i moget
tillstånd runda frön, dels
märgspritär-ter (märgärter) med mer el. mindre
kantiga frön. De förstnämnda ha mera tidiga
sorter men äro ej så välsmakande som de
sockerrika märgspritärterna. S. k. r y s k a
ärter äro späda, torkade spritärter. Även de
omogna baljorna av åkerärter nyttjas i
hushållet kokta hela och serverade med smör
(s. k. s 1 ä p ä r t e r). Konserverade gröna ä.
förekomma i avsevärd utsträckning i handeln.
— I de schweiziska pålbyggnaderna har man
påträffat småkorniga ä. Gula ä. odlades av
grekerna och romarna. I Sverige började ä.
odlas under medeltiden och utgöra nu en av
de viktigaste köksväxterna. G. Rbg.
Ärtmalm, geol., se L i m o n i t.
Ärtskida, ofta använd men oriktig
benämning på ärtbalja. Jfr Balja och Skida 1.
Ärtsmyg, zool. 1. Dets. som ärtsångare, se
Sångaresläktet. — 2. Se Fröbaggar.
Ärtsångare, zool., se Sångaresläktet.
Ärttrips, zool., se Blåsfotingar.
Ärtträd, bot., se Caragana.
Ärttörne, bot., se U1 e x.
Ärtvecklaren, gemensam benämning på de
båda till släktet Grapholitha (Laspeyresia)
hörande vecklarfjärilarna (se V e c k 1 a r e
och färgpl. Lantbrukets skadedjur
Trädgårdsärt.
ÄRLINGHUNDRA HD
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
