1423 ödeby—Ödlesläktet 1424 2. Järnbruk m. m. i ö:s socken (se ovan). Tillhör ö:s bruks a.-b. (gr. 1898, aktiekap. 700,000 kr., 175 arb.). Tillv. av spik, dragen järntråd, trävaror och tegel. ödeby, socken i n. Närke, Glanshammars härad, Örebro län, omfattar som huvudbygd sjön Väringens största ö och slättbygden utmed Arbogaån ö. om sjön samt når i s. upp på Käglans skogsplatå; 33.90 kvkm, 305 inv. (1934). 602 har åker, 1,659 har skogsmark. Egendomar: Kägleholm (se d. o.) och Ringaby. Ingår i Lillkyrka och ö. pastorat i Strängnäs stift, Glanshammars kontrakt. ödebygd-väg, allmän väg. som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar el. glest befolkade trakter och som, ehuru icke för den allmänna samfärdseln nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodling och bebyggande. Sammanlagda längden av ö. utgjorde vid 1932 års utgång 1,123 km. Schg. ödekyrka, för gudstjänst ej längre använd kyrka. Ödell (ödla), Anders Svensson, diplomat (d. 1630). Medföljde ambassaderna till Holland och Frankrike iölO och reste även eljest utrikes, blev 1617 tolk i italienska, franska och engelska i svenska kansliet samt 1621 »lingvist» i samma språk. Han blev s. å. svensk tullkommissarie i Helsingör samt 1622 diplomatisk agent i Danmark, 1625 i Hamburg och 1630 resident där och adlades s. å. med namnet ö. Han var den förste permanente svenske diplomaten i Tyskland, där han även övervakade postförbindelsen med Sverige. ö:s ätt utdog på manssidan 1834 och på kvinnolinjen 1919. — Litt.: N. Ahnlund, art. »Anders Svensson» i »Svenskt biografiskt lexikon», bd 1 (1918). E. N-nn.* ödem, med., se Vattusot. ödemården, ödmorden (gammalsv. ömorp, av morp el. marp, skog), den bergiga skogstrakten i n. Gästrikland och s. Hälsingland. Ärkebiskop Nils Allesson förmådde 1302 de kringboende socknemännen att mitt på skogen avsätta ett större område till underhåll av ett »sälohus» (d. v. s. härbärge för resande; nu gården Själahus), varefter nybyggare snart infunno sig och Skogs socken bildades. Det säges, att Hälsinglands apostel, den helige Staffan (se d. o.), mördades vid Tynnebroå på ö. (End.) ödenburg [ö'donbork], se S o p r o n. Ödenäs, socken i Älvsborgs län, Kullings härad, s. om Alingsås; 39,79 kvkm, 474 inv. (1934). Omges i v. och n. av sjöarna ömmern och Nären; höglänt skogs- och bergsbygd. 197 har åker, 2,076 har skogsmark. Ingår i Alingsås stads- och landsförsamlingars, Rö-dene, Bä linge, ö. och Hemsjö pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt. ödesdrama, se Skådespel. Ödeshemman, hemman, som fallit i ödesmål, d. v. s. lämnats utan bruk och skötsel, sedan de blivit övergivna av åbon el. ägaren, vilket ännu under 1700-talet förekom synnerligen ofta. Därigenom vållades minskning i kronans inkomster. Närmast till följd härav lämnades föreskrifter dels om den tillsyn, som borde hållas över hemmanens hävd och vidmakthållande till förekommande av ödesmål, dels ock om de åtgärder, som borde vidtagas till upprättande av sådana. Numera äro ö. helt få, och lagstiftningen om ö. har därför i huvudsak mist sin betydelse. Jfr Vanhävd. G. T.* ödeshög, socken i Östergötlands län, Ly-sings härad, vid Vättern och Smålandsgränsen; 100,43 kvkm, 3.074 inv. (1934). Sträcker sig från östgötaslättens s. v. hörn upp i Hola-veden (se d. o.), som brant stupar mot Vättern i v. 2,553 har åker, 4,269 har skogsmark. Ö:s kyrkby och stationssamhälle utgör enl k. br. 1922 municipalsambälle; 548 har, 1.266 inv. (1934), tax.-värde å fastighet 2,727,500 kr. (1932), tax. inkomst 873,180 kr. Tackjärns- och metallgjuteri. Ingår i Stora Äby och Ö:s pastorat i Linköpings stift, Lysings kontrakt. Ödesmål, kam., se ö d e s h e m m a n. Ödestugu, socken i Jönköpings län, Västra härad, s. om Jönköping; 93,93 kvkm, 731 inv. (1934). Höglänt skogsbygd, genomfluten av Lagans biå Hoksån. 857 har åker, 5,680 har skogsmark. Vid Spexeryd manganmalm (se d. o.). Ingår i Malmbäcks, ö. och Almesåkra pastorat i Växjö stift, V. Härads kontrakt. ödhumla, annan form av Audhumbla, se Nordisk mytologi. Ödla, A. S., se ö d e 11, A. S. Skogsödla, Lacerta vivipara. ödlesläktet, Lace'rta, tillhör kräldjursfam. egentliga ödlor och utmärkes av spenslig, cylindrisk, något tillplattad kropp med pyra-midformigt huvud och lång, spetsig, ofta bräcklig svans. Talrika arter finnas i Europa samt Asien och Afrika n. om ekvatorn. I Sverige finnas två arter. Skogsödla n, L. vivipara, är ovan brun, under gulgrön och når en längd av 15 cm, varav 2/3 komma på svansen. Den föder ungar och förekommer över hela landet ända upp i fjällområdet. Sandödlan, L. agilis, är ovan gråbrun, med tre rader svarta fläckar längs ryggen och skiljes dessutom från föreg. art genom att gommen bär tänder. Totallängden är omkr. 22 cm. Den förekommer i s. Sverige upp till Bohuslän, Värmland och Östergötland. Av övriga europeiska arter må följ, nämnas. P ä r 1-ödlan, L. ocellata, är ovan brun, på sidorna spräcklig i gult och grönt med blå fläckar, under ljust gulgrön. Den blir över 1/2 m lång och förekommer i s. v. Europa och n. Afrika. I mell. och s. Europa finnes den intill i/2 n» långa, praktfullt gröna smaragdödlan, L. viridis. T. P.