Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmann, Samuel Lorens - Ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm - Ödmorden - Ödskölt - Ödsmål - Öduvor - Ödåkra - Öfverbom, Jonas - Öfverholm, Ivan August - Öga - Ögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
ödmansson—ögat
1428
ecklesiastikkommittén (för nya
»kyrkoböckers» författande), ö. utgav 1798 »Försök
til] kyrko-sånger» med 76 nya (och 8 omarb.)
psalmer av ö., varav 28 fått plats i 1819 års
psalmbok. På grund av motsättning till
Wallin utträdde ö. 1814 ur
psalmbokskom-mittén. ö:s psalmer äro färgade av
1700-talets religiösa åskådning: vördnad inför
Guds majestät och en av försynstro och
naturkänsla buren optimism. Mest kända äro
n:r 14 och 384 i nuv. psalmboken. Själv
utövande musiker, satte ö. musik till flera
psalmer och räddade många av de äldsta
koralerna genom att välja versmått efter
dem. Som prästutbildare övade han ett
epokgörande inflytande. Ur hans exegetiska
kollegier framgingo »Strödda försök öfver Nya
Testamentets heliga skrifter» (4 bd, 1799—
1822). Bland ö:s arbeten, präglade av
moderat neologi, märkas ytterligare »Försök öfver
Johannis uppenbarelse» (1803; ny uppl. 1805),
»Anvisning till ett christeligt predikosätt»
(1807; 2:a uppl. 1812), »Prediko-utkast» (1808;
2:a uppl. 1812) och »Paraphras öfver större
delen af Nya testamentets heliga skrifter»
(1832).
ö. ägde en markant stil, korthuggen och
kärnfull, klar och livfull. Högst når han i
sina klassiska »Hågkomster från hembygden
och skolan» (förf. 1801, tr. f. ggn 1830; senare
tillökad med uppsatsen »Prosten Lenæus i
Delsbo och hans församling på 1760-talet»; ny
uppl. 1918), där både den idylliska
prästhusskildringen från Vislanda och skolminnena
från Växjö ge de ypperligaste tidsbilder. —
Litt.: H. Wijkmark, »S. ö.» (1923) och »S. ö:s
skrifter och brev» (2 bd, 1925; med biogr.);
E. Liedgren, »Svensk psalm och andlig visa»
(1926). E. Nwn.
ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm,
läkare (1831—1910). Blev 1863 docent och var
1869—96 prof, i syfilidologi vid Karol. inst.
1869—88 var han också överläkare vid
Stockholms stads och läns kurhus och 1888—98
överläkare vid sjukhuset S:t Göran. ö:s flesta
verk tillhöra syfilidologien. ö. utgav bl. a.
det monumentala verket »Till läran om
syfilis congenita» (1896). Led. av Vet.-akad. (1894).
— Se M. Möller i Ilygiea 1910. R. T-dt.*
ödmorden, se ö d e m å r d e n.
ödskölt, socken i n. Dalsland, Vedbo härad,
Älvsborgs län, kring s. delen av sjön Iväg;
94,25 kvkm, 880 inv. (1934). Upptas söderut
av stora, skogplanterade sandmoar, ö:s moar,
men är i n. mera småkuperat. 851 har åker,
5,506 har skogsmark. Ingår i Steneby,
Tisselskogs, Bäcke och ö:s pastorat i Karlstads
stift, N. Dals kontrakt.
ödsmål, socken i Bohuslän, Inlands Nordre
härad, på fastlandskusten innanför s. Orust,
Svanesund (se d. o.) och Hallsefjorden; 46,69
kvkm, 1,400 inv. (1934). Bergstrakt med
odlade dalstråk. 929 har åker, 1,069 har
skogsmark. Egendomar: Jordhammar och
Gamleberg. Ingår i ö:s och Norums pastorat i
Göteborgs stift, Älvsyssels n. kontrakt.
Öduvor, zool., se F r u k t d u v o r.
ödåkra, stations- och fabrikssamhälle i
Fle-ninge (förr Flenninge) socken, Malmöhus län,
vid S. J. (linjen Hälsingborg—Ängelholm);
619 inv. (1931). Spritfabrik, tillhörande a.-b.
Vin- och spritcentralen, Stockholm.
öfverbom, Jonas, matematiker, geodet och
meteorolog (1758—1819). Efter studier i
Uppsala tjänstgjorde ö. i Lantmäterikontoret, där
han blev premiäringenjör 1791, och utgav en
karta över Finska viken 1788, en över Åland
och postvägen mellan Sverige och Finland
1789 samt 1793 över Kymmenegårds (Heinola)
län. 1801—03 deltog ö. tills, m. Jöns
Svanberg (se d. o.) i gradmätningsexpeditionen till
Lappland. Han utgav bl. a. »Om värmen
under olika årstider i Torneå» (1817).
Öfverholm, Ivan August, civilingenjör,
elektrotekniker (f. 1874 2U/e). Utexaminerad
från Tekniska högskolan 1896, var ö. anställd
vid ASEA i Västerås
till 1904 med avbrott
för två studieår i
Förenta staterna(1899
—1900) som ingenjör
vid General electric
co. i Schenectady. 1904
anställd vid S. J., där
han blev
byråingenjör 1908, byrådir. 1909
och byråclief 1915, har
ö. sedan 1908 haft
den tekniska
ledningen av
elektrifierings-arbetena på Riks-
gränsbanan (färdiga 1915) samt V. och S.
stambanorna (Stockholm—Göteborg, färdig 1926,
Stockholm—Malmö, färdig 1934) samt av de
nu pågående på N. stambanan m. fl. G. H-r.
öga. 1. (Boi.) Se Knopp, Okulering
och Potatis släkte t, sp. 35.
2. (Sjöv.) Med ändan el. bukten av ett tåg
formad rund öppning, avsedd att krängas el.
trädas på ett föremål, ö. kan vara bänslat,
knopat, lagt el. splitsat. Jfr Splits, c på bild.
Längdsnitt av människoögat.
Ögat (lat. o’culus), Synorganet. 1. (Anat.)
Det organ i djurkroppen, som genom inverkan
av ljus förmedlar synförnimmelser, ö. är hos
de högre djuren byggt som en camera obscura
med en ljusbrytande apparat, genom vilken
en bild av det sedda föremålet uppkastas på
en ljuspercipierande hinna (näthinnan), på
samma sätt som i en fotografiapparat genom
objektivet en bild uppstår på den
ljuskänsliga plåten, ö. hos människan är nästan
sfä-riskt, »ögonglob», »ögonklot» (bulbus). Dess
hölje bildas dels av den ogenomskinliga vita
senhinnan (sclera el. tunica externa; se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
