1431 Ögonblicksfotografi—ögonsjukdomar 1432 Istrums, Eggby, öglunda och N. Lundby pastorat i Skara stift, Billings kontrakt. ögonblicksfotografi, se M o m e n t f o t o-g r a f i. ögonbryn, se ögat, sp. 1430. ögondiagnos [-nå's], läran om möjligheten att igenkänna kroppsliga sjukdomar på regnbågs-hinnans färg och teckning, ö., som först framställdes vid 1800-talets mitt av ungraren Péc-zely och senare vunnit många anhängare bland homeopater, saknar varje vetenskapligt underlag (se Elektrohomeopati). K. G. P-n. ögonfluss, med., var- el. slemflytning från ögonen. ögonfläckar, anat., se Synorgan. ögonglas, alla slags glas, som bäras framför ögonen för att förbättra synförmågan, påverka ögats funktioner el. skydda det. De enklast slipade ö. ha sfä riska ytor och samla (positiva glas) el. sprida (negativa) ljuset. Numera brukas mest glas med en kon-vex och en konkav yta, så att brytningsför-mågan beror på skillnaden i dessa ytors krök-ning, genomböjda glas. Glaset betecknas efter sin brytande förmåga, mätt i d i o p-t r i e r (se d. o.). Man begagnar sfäriska glas dels för att rätta en förhandenvarande anomali i ögats optiska inställning, positiva vid översynthet, negativa vid närsynthet, dels ock för att ersätta den med åldern avtagande ackommodationen. I förra fallet tjäna de huvudsaki. till att möjliggöra el. underlätta tydligt seende. I senare fallet behövas de även för ett normalt öga för att möjliggöra seende på nära håll. Sedan ackommodationen i åldern mellan 40 och 45 år börjat avtaga, behöver näml, det normala ögat ett positivt glas för arbete på nära håll, det översynta ett starkare dylikt; det närsynta behöver ett svagare negativt glas för kortare än för längre håll. Behovet att i denna ålder kunna se tydligt på olika avstånd utan ombyte av glasögon el. utan att taga av dem har lett till konstruktion av s. k. bifokalglas; genom dessas övre del ser man skarpt på långt håll, genom den nedre på kortare avstånd. Dylika glas infördes av Benjamin Franklin och kunna numera slipas i ett stycke, s. k. unibifokalglas. Gränsen mellan de båda optiskt verksamma ytorna för vissa kombinationer av glas kan t. o. m. göras osynlig, s. k. lyxslipade bifokalglas. För korrektion av astigmatism (se d. o. 1) hos ögat måste glaset vara så beskaffat, att det genomgångna ljusknippet har samma fel men i motsatt riktning. Astigmatiska glas äro dels cylinderglas, om verkan åstadkommes genom en cylindrisk yta, ev. kombinerad med en sfärisk, kombinerade glas, dels ock t o r i s k a, varvid såväl den sfäriska som den astigmatiska korrektionen kan åstadkommas på endera ytan. Ett ö. har den olägenheten, att brytningen vid blickriktning genom dess sidodelar är astigmatisk. Denna astigmatism vid snett infall kan hävas, om hänsyn tas till ögats vridningspunkt genom ett lämpligt val av glasets ena kröknings-radie, dess s. k. genomböjning, olika för varje styrka. Dylika glas kallas punktuellt avbildande; de mest kända äro Zeiss’ punktal-glas. Förtjänsten om införandet av dylika glas tillkommer bl. a. A. Gullstrand och dansken Tscherning. En enklare form av dylika glas äro de s. k. periskopiska glasen. ö. inverka ej blott på ögats optiska inställning utan även på rörelseapparaten, särskilt konvergensförmågan, som har ett funktionellt samband med ackommodationen. Denna inverkan märkes ofta av den, som börjar begagna olämpliga ö., såsom ett ganska starkt obehag, vilket emellertid undvikes vid passande glas genom riktig decentrering av dessa, i det att avståndet mellan deras centra ej alltid bör göras lika med avståndet mellan pupillernas medelpunkter. I fall, då man önskar inverka på rörelseapparaten, kombineras glasen med ett prisma, i det att de erforderliga sfäriska el. cylindriska ytorna slipas på ett prismatiskt glasstycke med lämplig kantvinkel. I de fall åter, där glas böra bäras enbart för inverkan på rörelseapparaten, brukas prismatiska glas med plana ytor. Skyddsglas av grå färg i olika nyanser användas dels vid ögonsjukdomar, dels även för friska ögon vid alltför starkt ljus, ss. vid svetsning på elektrisk väg och vid vandring över starkt solbelysta snöfält, i synnerhet på större höjd. Även mot andra ret-medel el. faror brukas skyddsglas, ss. vid stenhuggning och automobilfärder. ö. anbringas framför ögonen antingen med hjälp av skalmar över öronen — glasögon, brillor — el. med en klämma över näsan, pincenez, samt kunna bäras på skaft, lorg-nett, el. fastklämmas av ögonlocken, monokel. Uppfinningen av ö. gjordes under senare delen av 1200-talet. 1 Sverige nämnas glasögon f. ggn mellan 1415 och 1436 (se F. Ask, »Zur ältesten Geschichte der Brille in Schweden», i Acta Ophtalmologica, bd 10, 1931). Den nuv. storartade utvecklingen av ö:s teori och praxis är frukten av de senaste femtio årens arbete. Industrien står särskilt högt i Tyskland och U. S. A. I Sverige finns en fabrik i Uppsala. G-d. (J. W. N.) ögonhålan, ögonhår, se ögat 1. ögonkarunkel, se ögat 1. Ögonljus, bot., se Vintergröna, ögonlock, se ögat 1. ögonmått, färdigheten att blott med ögonens tillhjälp, utan alla mätinstrument, bestämma föremåls avstånd, storlek och inbördes läge. Därvid är av vikt att taga hänsyn till bl. a. följ, optiska villor (jfr d. o.): 1) avståndet mellan två belysta punkter synes större, än det i verkligheten är, mellan två mörka punkter tvärtom; 2) ett ljust föremål på mörk grund tycks större, ett mörkt på ljus grund mindre, än det är; 3) vertikala mått förefalla större än motsv. horisontella; 4) höjdvinklar synas vanl. nedifrån för stora, uppifrån för små, varför höjder överskattas vid uppstigande, underskattas vid nedstigande; 5) runda och kvadratiska ytor förefalla mindre än andra, som med samma ytinnehåll ha långdragnare gränslinjer och flera omfångsvinklar; 6) avdelade storheter i rummet synas större än lika stora odelade (en allé ter sig längre än en trädlös väg av samma längd). K. G. P-n. Ögonsjukdomar. Emedan besvär från ögonen av vad slag de vara må gärna förorsaka oro för synförmågan, synes lämpligen en kortfattad översikt av ö. böra föregås av några