1435 ögonspegel—ögrim 1436 Denna allvarliga sjukdom leder ej sällan till synens förlust, men utsikterna till läkning genom operation ha avsevärt förbättrats under senare år. Föregångsmannen är här den schweiziske ögonläkaren Gonin. Äderhinnan. Inflammationer (chorioiditis) äro ej sällsynta. Alltefter läge och orsak äro de av större eller mindre betydelse för synförmågan. Synnervslidanden av skilda slag kunna ge anledning till synnedsättning. Symtomen kunna av utrymmesskäl här ej närmare utredas. Utsikterna till hälsa bero av sjukdomsorsaken. Många hjärntumörer förorsaka genom stegring av det intrakraniella trycket svullnad av synnerven vid dess inträde i ögat, s t a s p a p i 1 1, iakttagbar med ögonspegeln. Intraokulära tumörer medföra förr el. senare blindhet på det angripna ögat. Detta måste i tid uttagas, innan tumören hunnit bryta igenom ögats vägg och sprida sig till andra ställen i kroppen. Om rubbningar i ögats rörlighet se Skelning. Hygien. Det är ej känt, att vanligt dagsljus är skadligt för det friska ögat, ej heller vanlig elektrisk glödlampsbelysning. Den ljuskänslighet, som åtföljer t. ex. många lätta bindehinnekatarrer el. är ett uttryck för en allmän överkänslighet, medför visserligen obehag men ej men. Svagt färgade skyddsglas avhjälpa i regel dessa besvär. Intensivare strålande energi kan däremot framkalla allvarliga rubbningar i ögat, t. ex. solblindhet, snöblindhet (se dessa ord) och den retning, som uppkommer vid betraktande med oskyddat öga av elektrisk ljusbåge el. svetsningslåga. Mycket starkt luftdrag, vid motorcykel-åkning, flygning el. dyl., kan ge upphov til] långvarig retning av bindehinnan med tårflöde och sveda, varför skyddsglas givetvis böra användas. Ett alltför kort arbetsavstånd medför en onödig ansträngning av ackommodationen. För text, som tryckes med vanlig storlek av antikvastil, torde 30—40 cm vara ett lämpligt och bekvämt läsavstånd, vid skrivning användes ej sällan ett ännu något längre avstånd. — Se även ögonglas (bl. a. om hit hänvisade C y 1 i n d e r g 1 a s). Om inflytande av vitaminbrist i födan se X e r o f t a 1 m i. K. G. P-n. ögonspegel, Oftalmoskop, instrument, som möjliggör betraktandet av ögats inre delar, uppfanns av H. von Helmholtz. ö. bestod urspr. av en obelagd, snedställd spegel, som med ett skaft hölls framför ett öga, i vilket den kastade in ljus från en ljuskälla. ö:s uppfinning inledde ett nytt tidevarv i ögonläkekonstens historia genom att möjliggöra studiet av sjukliga förändringar inuti ögat, varigenom en rad sjukdomar i synnerven och ögonhinnorna kunde klarläggas. Även för andra grenar av läkekonsten fick ö. en utomordentlig betydelse, då det visade sig, att förändringar av ögonbottnen också förekomma vid sjukdomar utanför ögat. Ö. har oavlåtligt förbättrats. Den obelagda ö. har utbytts mot en belagd, med hål försedd ö., och kor-rektionsglas ha anbragts bakom hålen för att underlätta undersökningen vid inställningsfel hos såväl det undersökande som det under sökta ögat. Av olika modeller må nämnas engelsmannen Mortons mycket använda ö. Antingen betraktar man ögonbottnen med användning av det undersökta ögats optiska system som lupp (undersökning i den direkta bilden) el. bryter tillsammans strålarna från ögat med en s. k. oftalmoskopisk lins till en bild framför ögat och betraktar sedan denna reella bild (undersökning i den omvända bilden). I förra fallet har man 15 ggr förstoring, i det senare 4. På senare tider har ö. ytterligare fullkomnats. Själva ljuskällan anbringas nu nära hålet i form av en liten elektrisk glödlampa, vilket förenklar ö:s handhavande. Betydelsefullare är, att man nu kan bortskaffa de störande reflexer, som vid ögonspegling uppkomma från de brytande ytorna i det undersökta ögat och dess ej helt genomskinliga medier, främst tack vare A. Gullstrand (se d. o.). Han framställde olika instrument, i vilka han noggrant fördelade det undersökta ögats optiska system mellan de infallande, belysande strålarna å ena sidan och de utkommande, avbildande å den andra. De reflexlösa instrumenten, som i hög grad främjat den finare ögonbottendiagnostiken, ha också tjänat till att skapa metoder för att mikroskopiskt undersöka och för att fotografera ögonbottnen. J. W. N. Ögontagg, zool., se Hjortdjur, sp. 1081. ögontröst, Euphräsia, artrikt släkte av fam. Scrophulariaceae. De 10 svenska arterna (ele-mentararterna) äro lågvuxna, enåriga halvparasiter med täml. små, vitaktiga, violett-strimmiga blommor i de övre bladvecken; innefattades av Linné under E. officinalis. örten nyttjades förr som medel mot ögonsjukdomar. G. M-e. Ögonvidd, ögonens avstånd från varandra, mätt från pupillens medelpunkt, växlar från 50 till 75 mm och håller sig i allm. omkr. 60—65 mm hos fullvuxna. ögrim, Sven Johan, salvationist (f. 1853 18/4). Lämnade 1888 sin post som folkskollärare i Järla och blev frälsningsofficer. Hanna Ouchterlony befordrade honom omedelbart till kapten och förste befälhavare vid det nybyggda templet vid östermalmsgatan och ledare för krigsskolan. Sin kvinnliga chef blev han en kraftig hjälp vid befästandet av frälsnings-armén i Sverige och beordrades 1895 i utrikes tjänst, gjorde en snabb karriär och blev snart territoriell befälhavare, först i Danmark, sedan i resp. Finland, Norge, Sverige, Tyskland, i vilket sista land han gjorde en storartad social tjänst under efterkrigs-åren. ö. befordrades till kommendör 1910 och pensionerades 1925, varefter han återvände till Sverige, där han alltjämt verkar som religiös förkunnare. ö. är en kämpagestalt, en boren ledare, en eldig talare. Han har författat åtskilliga av arméns äldsta svenska stridssånger. L-a P.