Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öronsjukdomar - Sjukdomar i mellanörat - Sjukdomar i innerörat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1483
öronsjukdomar
1484
gången med kokt vatten, försatt med litet
koksalt, borsyrepulver el. dyl. antiseptikum.
Vid affektioner i vårtutskottet nyttjas
våt-värmande omslag el. isblåsa; hjälpa ej dessa,
blir operation nödvändig. När det akuta
stadiet är över, göres luftinblåsning genom
eusta-chiska röret i trumhålan (av läkare) för att
förbättra hörseln. Vid den kroniska formen
av mellanöroninflammation rengöras öronen
med sprutning av svaga antiseptiska
lösningar (t. ex. 2—4-procentig borsyrelösning), med
inblåsning av fint pulveriserad borsyra i
substans el. indrypning av sprit, försatt med
litet borsyra el. lapis. Varje komplikation
fordrar sakkunnig läkarvård, och vid sådan
blir kirurgiskt ingrepp av nöden. Genom att
i rätt tid vidtaga här berörda åtgärder kan
man lyckas häva sjukdomen, undanröja faran
för livsfarliga komplikationer, ev. rädda
hörseln el. hejda dess vidare nedsättning. En
vanlig orsak till kvarstående hörselnedsättning,
sedan den variga otiten (såväl akut som
kronisk) läkt ut, är perforation av trumhinnan.
Denna behandlas i regel med stor fördel med
cellofanprotes. Ibland måste man i st. f. denna
konstgjorda trumhinna till förbättring av
hörseln anbringa en hörprotes i trumhålan,
bestående av en tung vätska (paraffin, glycerin
el. dyl.) i en bomullssudd såsom vehikel.
O toskleros är en öronsjukdom,
karakteriserad av en ofta redan från yngre år
långsamt försiggående försämring av hörseln,
förenad med öronsusning och någon gång med
svindelkänsla. Många på detta sätt öronsjuka
höra bättre i en larmande el. brusande
omgivning. Anledningen till otoskleros är okänd.
Anatomiskt beror sjukdomen på
benförändringar dels kring stigbygelplattan, genom
vilka denna fixeras, dels i andra delar av
inner-örats benkapsel, varigenom dess nervösa
element skadas. Benägenheten för denna
sjukdom går vanl. i arv, och kvinnor angripas
oftare än män. Flera moment, t. ex.
avkylning av kroppen, nedsatt fysiskt och psykiskt
tillstånd samt havandeskap, bidraga vid
otoskleros ofta till försämring av hörseln.
Åkomman är obotlig. Vistelse i torrt högklimat
bereder alltid lättnad, fuktigt klimat bör
undvikas. Genom luftinblåsning i mellanörat och
andra mekaniska behandlingsmetoder lyckas
läkaren ibland förbättra situationen. På
senare tid har man genom kirurgiskt ingrepp
på labyrintkapseln försökt häva
hörselnedsätt-ningen, vilket dock ännu ej definitivt lyckats.
Personer klaga stundom över betydande
öronsmärtor, utan att läkaren kan påvisa
någon anledning till dessa i hörselorganen; man
har här att göra med öronsmärtor (otalgia),
som utlösas från sjukliga processer i
närliggande organ, ss. i munkaviteten (tänder och
tunga), i svalget (t. ex. halsbölder) samt i
luftstrupen (tuberkulos, elakartade nybildningar);
dessa smärtor försvinna vid behandling av
den primära sjukdomen. E. St-g. (V. Nsl.)
Sjukdomar i inner örat, örats nerv delar sig
i två huvudgrenar (se Hörselorgan, bild
2), den ena (nervus cochlearis) till snäckan,
den egentliga hörselnerven, den andra (nervus
vestibularis) till det hos människan
rudimentära statiska organet (se d. o.). Detta senare
med sin nerv och tillhörande kärnor i
hjärnan kallas båggångs- el. vestibular-
apparaten, efter funktionen
balansapparaten. Dess funktioner och sätt att reagera
mot yttre intryck känner man huvudsaki.
genom F 1 o u r e n s’ (1842), Ménières (1861)
och Robert Bära nys arbeten (1906 och
senare). Bäräny utarbetade
undersökningsmetoderna för innerörat, så att man nu i detalj
kan följa utvecklingen av en sjuklig process
inom detta organ. Örats normala
vestibular-apparat reagerar mot retningar av olika slag
(köld, värme, elektricitet,
cirkulationsrubbningar, infektioner) med öronsvindelns
symtomkomplex, subjektivt: illamående ända
till kräkningar och yrselkänsla, som består
i förnimmelse av balansrubbning och
falltendens samt skenrörelser av den egna kroppen
och rotationsrörelser av de omgivande
föremålen; objektivt: svettning, kräkning,
felpek-ning, balansrubbning av hela kroppen
(falltendens), nystagmus (se d. o.), någon gång
vid de starkaste graderna medvetslöshet.
Svindelsymtom, som uppträda vid rörelser av
huvudet, bero på båggångsskada, medan dessa
symtom vid lägesförändringar av huvudet
härröra från otolitskada. Dessa symtom
betyda alltid vid infektioner, vare sig de komma
från mellanörat (otitis media) eller ha
inträngt genom blodvägarna (sällsynt), en
kraftig varning, ty det gäller då ej blott de
två sinnesorganen i innerörat, utan den sjuke
svävar dessutom i livsfara på grund av
inner-örats intima grannskap till hjärnhålans
organ, varvid man närmast fruktar
hjärnhinneinflammationen (meningitis). Omvänt kan
också en infektion av innerörat (labyrintitis
el. otitis interna) uppstå som följd av en
me-ningit. Vid otitis media skadas innerörat ofta,
utan att bakterier intränga däri, en t o x i s k
effekt, som kan verka lika förstörande på
funktionerna som labyrintiten (t. ex. de s. k.
barnsjukdomarna och influensan). Hörseln
ned-sättes även sekundärt genom s. k. i n a k t
i-vitetsatrofi, om ljudledningen till
innerörat är höggradigt försvagad. De
inflammatoriska symtomen kunna spontant gå
tillbaka. En varig inflammation i labyrinten
släcker fullständigt dess båda funktioner (hörsel
och balans), och det kirurgiska ingreppet på
labyrinten avser endast att genom avloppet
hindra infektionens spridning inåt. Man
skiljer på den begränsade och den diffusa
labyrintiten (labyrintitis diffusa). Till den förra
hör den s. k. labyrintfisteln (labyrintitis
circumscripta), som kan vålla besvärliga
svindelanfall och alltid orsakas av
inflammatoriska förändringar i mellanörat med röta i
benväggen vanl. av en båggång
(båggångs-fistel). Den typiska behandlingen är
radikaloperation av mellanörat. En toxisk verkan
av sjukdomar utanför örat fås också via
blodvägarna vid tyfus, syfilis, difteri, influensa,
de s. k. barnsjukdomarna, vissa
ämnesomsätt-ningsrubbningar, ss. sockersjuka, gikt,
stru-ma, skorbut och myxödem. Vid
njursjukdomar, anemi och leukemi förekomma också
le-sioner av labyrinten. Även banala infektioner
kunna föra till denna toxiska neuritis
acus-tica. Hit höra också skador av medikament
och njutningsmedel, ss. salvarsan, kvicksilver,
arsenik, kina, acetylsalicylsyra, morfin,
nikotin och alkohol. Den akustiska neuriten
förorsakas av t. ex. knallen från en kanon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
