Österrike—österrikiska tronföljdskriget 1525 sättningarna voro alltsedan republikens tillkomst mycket stora och framträdde särskilt i förhållandet mellan de klerikalt och konservativt betonade förbundsländerna och huvudstaden Wien, där den radikala och dogmatiska österrikiska socialdemokratien (austro-marxismen) sedan länge var obestridd härskare. Vad utrikespolitiken beträffar, funnos i ö. under 1920-talet många anhängare av Anschluss, vilket bl. a. hade till följd förhandlingar om en tullunion med Tyskland, men samtidigt gjordes närmanden till Ungern och tidtals även Lilla ententen. Den våldsamma spänningen mellan austro-marxister och övriga mer el. mindre höger-orienterade partier tog sig uttryck i bildandet av väpnade organisationer (främst det fascistiska hemvärnet och det austromarxis-tiska republikanska skyddsförbundet), vilka den ytterligt försvagade statsmakten icke alltid lyckades hindra från blodiga sammanstötningar. Särskilt stora ansträngningar kostade det att nedslå ett marxistiskt uppror 1927, bekant bl. a. därigenom, att justitie-palatset i Wien då stacks i brand. Under denna inrikespolitiska spänning visade sig den parlamentariska partipolitiken ur stånd att avlägsna de praktiska bekymren, och det blev allt vanligare att utfärda lagar genom regeringsdekret, som parlamentet sedan i klump fick godkänna. Samtidigt framfördes från vissa håll krav på en författningsreform, som skulle ge landet en »auktoritativ» regering. Den socialdemokratiska oppositionen häremot bröts av den kristligt sociale förbundskanslern Dollfuss (se d. o., suppl.), som maj 1932 bildade en ministär med anslutning från olika borgerliga element. lian ingrep 1933 med förbud för socialistiska sammankomster och förklarade det republikanska skyddsförbundet illegalt. Då detta icke ledde till önskad påföljd, skred han febr. 1934, efter att ha stött på väpnat motstånd och sedan flera dagars blodiga strider, bl. a. i Wien, slutat med de av hemvärnen stödda regeringstruppernas seger, till ett hårdhänt undertryckande av det socialistiska partiet och dess organisationer. Härigenom banades vägen för föriattningsreformen, som 30 april utan opposition antogs av ett stympat parlament. 1 maj promulgerades den nya författningen (se ovan, sp. 1516 f.). Utrikespolitiskt motsatte sig Dollfuss energiskt den av nationalsocialisterna — både de tyska och de inhemska — bedrivna agitationen för ö:s anslutning till Tyskland, härtill driven bl. a. av sin klerikala ovilja mot den nationalsocialistiska kyrkopolitiken. I stället närmade han sig Italien och fick genom ett avtal mars 1934 med detta land och Ungern ett stöd för sin mot de nationalsocialistiska Anschluss-strävandena avvisande självständighetspolitik. B. E-r; H. S-a. De inrepolitiska motsättningarna fortlevde dock och utmynnade i en ny kris, när Dollfuss 25 juli s. å. föll offer för en sannolikt av nationalsocialister anordnad kupp mot för-bundskansliet i Wien. Litteraturanvisningar. Allmän och geogr. litt.: N. Krebs, »Die Ostalpen und das heu-tige österreich» (2:a uppl., 2 bd, 1928); J. Sölch, »Geographischer Führer durch Nord-tirol» (1924); L. Riotor, »La nouvelle Au- 1526 triche» (1927); C. Broekhausen, »österreich in Wort und Bild» (1924); »Das heutige öster-reieh» (1930). M. Historia: Bland källsamlingar märkas den av vet.-akad:s i Wien historiska kommission utgivna serien »Fontes rerum austriacarum» (1855 ff.), L. Neumann och A. de Plason, »Re-cueil des traités et conventions conclus par 1’Autriche» (1855 ff.), och kejserliga kommissionens för modern österrikisk historia »österreichische Staatsverträge» (1907 ff.). Av sammanfattande arbeten må nämnas A. Springer, »Geschichte österreichs seit dem Wiener Frieden 1809» (2 bd, 1863—65; går till 1849); A. Iluber, »Geschichte österreichs» (5 bd, 1885—96; bd 6 av O. Redlich 1921) och »österreichische Reichsgeschichte» (1895; 2:a uppl., bearb. av A. Dopsch, 1901); G. Kol-mer, »Parlament und Verfassung in österreich 1848—1904» (8 bd, 1902—14); R. Char-matz, »Oesterreichs innere Geschichte 1848— 1907» (2 bd, 1909; i serien Aus Natur und Geisteswelt). Vidare märkas H. Friedjung, »Der Kampf um die Vorherrschaft in Deutsch-land 1859—1866» (2 bd, 1897—98; 10:e uppl., 2 bd, 1916—17) och »Das Zeitalter des Impe-rialismus 1884—1914» (3 bd, 1919—22); H. Übersberger, »österreich und Russland seit dem Ende des 15:ten Jahrhunderts», 1, 1188 —1605 (1906); O. Kelsen, »Die Verfassungs-gesetze der Republik Deutsch-österreich» (5 bd, 1919—20); O. Bauer, »Die österreichische Revolution» (1923); C. A. Macartney, »The social revolution in Austria» (1926); J. Redlich, »Das österreichische Staats- und Reichs-problem» (2 bd, 1920—26). B. E-r. Österrike, Nedre och ö v r e, se N i e d e r-österreich och övre Österrike. Österrike-Ungern, se österrikiskungerska monarkien. Österrikiska tronföljdskriget, europeiskt storkrig 1740—48 med utgångspunkt i skilda anspråk på arvsrätt till delar av den habs-burgska monarkien efter kejsar Karl VI :s död okt. 1740. Väl hade kejsaren förvärvat makternas garanti för monarkiens odelade övergång till hans äldsta dotter, Maria Teresia (se Pragmatisk sanktion). Fredrik II av Preussen bröt likväl freden i dec. s. å. genom inmarsch i Schlesien — första schlesiska kriget —, åberopande arvsanspråk på denna provins och traktatbrott å Österrikes sida. Då även andra furstar reste arvsanspråk på habsburgarnas länder såsom husets ättlingar på kvinnolinjen och då krig 1739 utbrutit mellan England och Spanien, blev kampen våren 1741 allmäneuropeisk genom Frankrikes anslutning till Preussen med närmaste mål att få kurfurst Karl Albert av Bayern upphöjd på den lediga kejsartronen På den franskpreussiska sidan uppträdde bl. a. Bayern, Sachsen och Spanien, på den österrikiska främst England-Hannover (aktivt från 1742), Holland och Sardinien (1743). Preussarna erövrade Schlesien främst genom en stor seger vid Mollwitz 1741, och en bayersk-sachsisk armé besatte Böhmen, varefter Karl Albert valdes till kejsare jan. 1742. I sept. 1741 hade emellertid Maria Teresia genom en varmhjärtad hänvändelse till ungrarna på krö-ningsriksdagen i Pressburg uppväckt en mo-narkisk hänförelse, som spred sig även till