östersidan—östersjökvartsporfyrer 1529 nomt konungarike. Mordet i Sarajevo 1914 bragte till sist den långvariga konflikten mellan ö. och Serbien till utlösning och blev samtidigt den omedelbara anledningen till världskrigets (se d. o.) utbrott. Som den konstlade statsbildning ö. var, blev det under kriget helt naturligt utsatt för en överväldigande påfrestning och upplöstes i samband med rikshälfternas sönderfallande nov. 1918 (se Ungern, sp. 1075, och Österrike, sp. 1524). Litt.: R. Charmatz, »österreichs äussere und innere Politik von 1895—1914» (1918; i serien Aus Natur und Geisteswelt); E. Heller, »Das deutsch-österreichisch-ungarische Bünd-nis in Bismarcks Aussenpolitik» (1925); J. Redlich, »Kaiser Frans Joseph von öster-reich» (1928); T. v. Sosnosky, »Die Balkanpo-litik Österreich-Ungarns seit 1866» (2 bd, 1913 —14); E. v. Glaise-Horstenau, »Die Katastro-phe. Die Zertrümmerung Österreich-Ungarns und das Werden der Nachfolgestaaten» (1928); E. v. Wertheimer, »Graf Julius Andrassy, sein Leben und seine Zeit» (3 bd, 1910—13); R. Svanström, »Kampen om freden» (i »Vår egen tids historia», II, 1934); G. Wittrock, »Den väpnade freden» (i Norstedts »Världshistoria», d. 13, 1934). Av aktsamlingar må särskilt nämnas »Österreich-Ungarns Aussenpolitik von der bosnischen Krise 1908 bis zum Kriegsausbruch 1914» (8 bd, 1930). Jfr under art. Ungern, Världskriget och Österrike anf. litt. B. E-r. östersidan, municipalsamhälle i Skaftö församling, Bohuslän, invid Fiskebäckskil; 10 har, 170 inv. (1934). Tax.-värde å fastighet 292,700 kr. (1932), tax. inkomst 241.550 kr. I ö. Uppsala univ:s havsbiol. station Klubban. öster Silvberg, se S i 1 v b e r g. östersjöavtalet och Nordsjöavtalet, de övliga namnen på två samtidigt, 23 april 1908, ingångna överenskommelser (déclara-tions). ö. undertecknades i Petersburg av representanter för Östersjöns dåv. strandstater, Sverige, Danmark, Ryssland och Tyskland, och Nordsjöavtalet i Berlin av representanter för Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland, d. v. s. Nordsjöns strandstater med undantag av Belgien och Norge, vilka redan voro föremål för integritetsgarantier. I avtalen förklarade de kontraherande makterna, att deras politik i fråga om östersjöområdet, resp, de till Nordsjön gränsande områdena, hade till syfte »att upprätthålla det nuvarande territoriella status quo», att de vore fast beslutna att inom resp, områden »orubbade bevara och ömsesidigt respektera de suveränitetsrättigheter, som för närvarande tillkommo deras stater till deras respektive territorier» inom ifrågavarande områden, samt att de i händelse av hot mot detta status quo skulle överenskomma om åtgärder för dess upprätthållande. I till båda deklarationerna fogade memoranda förklarades, att deklarationernas status-quo-princip blott gällde den territoriella integriteten av kontrahenternas »alla nuvarande besittningar, fastland såväl som öar», inom resp, områden och att överenskommelserna därför ej kunde åberopas »i fråga om den fria utövningen av de fördragsslutande parternas suveränitetsrättigheter inom deras ovannämnda respektive besittningar». I Nordsjö- 1530 avtalet tillädes, att i deklarationen Nordsjön ansågs sträcka sig österut till dess förening med Östersjöns vatten. Utgångspunkten för de förhandlingar, som ledde till dessa avtal, var, att novembertraktaten (se d. o.) efter svensk-norska unionens upplösning ej längre motsvarade förhållandena; för Norges del hade den ersatts med en integritetstraktat. Under förhandlingarna därom hade även Sverige på ryskt initiativ erbjudits en integritetstraktat. Svenska regeringen avböjde emellertid en överenskommelse, som kunde tolkas som innebärande stormakternas protektion av Sverige, men visade sig böjd för ett avtal mellan östersjömakterna, vari Sverige skulle ingå som jämställd part med de övriga. Med det ryska initiativet förknippades emellertid den av Izvolskij (se d. o.) varmt omhuldade planen att befria Ryssland från det »servitut», som det genom 1856 års konvention upprättade befästnings-förbudet för Åland innebar (se Åland, sp. 1275). Vid mötet mellan ryska och tyska kejsarna i Swinemünde i aug. 1907 hade Tysklands medverkan utlovats till förverkligande av denna plan. Alandsservitutets avskaffande mötte starkt motstånd i Sverige, som därvid fick verksamt stöd av England. Inför detta motstånd nödgades Ryssland ge vika, och Tysklands avsikt att hålla England och Frankrike utanför överenskommelsen kunde ej heller genomföras. Resultatet blev de båda varandra kompletterande avtalen om status quo i Östersjön och Nordsjön; Alandsservitutet berördes icke av dessa avtal. Vid 1914 års händelser trädde avtalen icke i tillämpning, och det status quo, som ö. avsåg att garantera, har genom världskriget radikalt förändrats. Litt.: V. Söderberg, »Avtalen om Nord- och Östersjön» (i »Det nya Sverige», 1908) och »Is-volskijs misslyckade Ålandsmanöver» (i Sv. Tidskr. 1925); M. v. Taube, »La politique russe d’avant-guerre» (1928; med kritik i Hist. Tidskr. 1929, s. 432—436; jfr en artikel av ö. Undén i Dagens Nyheter 4 aug. 1928); dokument i aktsamlingarna »Die grosse Politik der europäischen Kabinette», bd 23 (1925), och »British documents on the origins of the war», VIII (1932). T. G-l. östersjöfart, sjöv., se Fart 2 c). östersjöfinska språk, se F i n s k-u g r i s k a språk. östersjökalk, tät, grå, ljusbrun, gul el. rosafärgad, ofta rödflammig, i regel blott sparsamt fossilförande kalksten med mussligt brott, ö. härstammar från ett nordbaltiskt kambrosilurområde i s. delen av Bottenhavet (jfr Gästrikland, sp. 147, och Uppland, sp. 1126), Ålandshav, Lumparen m. fl. sänkor och har i lösa block stor spridning inom företrädesvis det baltiska området. I varviga leran i Uppland uppträder ö. som drivisblock. Det enda ställe, där man sett ö. anstående, är på ett undervattensskär i Lumparfjärden på Åland, ö. anses vara en av kalkalger bildad revkalk och synes till åldern motsvara den undersiluriska trinucleus-skiffern (se Silur sys temet, sp. 867). Blocken av ö. äro viktiga ledblock (se Baltiska isströmmen, sp. 803). N. Zn. östersjökvartsporfyrer, röda och bruna kyartsporfyrer, härstammande från ett sub-