Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östersjökvartsporfyrer - Östersjön, Baltiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1531
Östersjön
1532
jotniskt (se Fennoskandia, sp. 231)
erup-tivbergartsområde på Östersjöns botten
någon-städes mellan Landsort, Åland och Gotska
Sandön, ö. visa under mikroskopet mycket
karakteristiska grundmassestrukturer (s. k.
nålkvarts m. m.) och äro viktiga ledblock
(rikligast förekommande på Gotland) inom
de baltiska isströmmarnas områden. N. Zn.
Östersjön, Baltiska havet, inhav,
begränsat av Skandinaviska halvön och
Jylland, de danska öarna samt Europas fastland,
genom Öresund, Stora och Lilla Bält i
förbindelse med Atlanten; omkr. 420,000 kvkm.
Hela längden längs mittlinjen uppgår till
omkr. 1,750 km, största bredden till 300 km.
Se även kartorna över Sverige,
Finland, Danmark, Baltiska
staterna och landskapen utmed ö:s kuster (med
djupsiffror etc.).
ö. är ett genom sänkning av
kontinentalsockeln uppkommet ingressionshav, vars
konturer bestämmas av äldre förkastningar,
erosion samt fluviala och glaciala avlagringar.
Vid inlandsisens bortsmältande från
Fennoskandia var ö. ett ishav, Yoldiahavet.
Landhöjningen spärrade sedan förbindelsen med
havet och förvandlade ö. till en sötvattenssjö,
Ancylussjön (se d. o.), som under ett skede
hade sitt utlopp över mell. Sverige genom
Svea älv (se d. o.). Sedan öppnades genom
landets sänkning i s. v. de nuv.
avloppssun-den Öresund och Bälten, vilka under ett äldre
skede (Litorinahavet) hade friare förbindelse
med världshavet; ö:s vatten hade då större
salthalt än i våra dagar. Senare har genom
landets höjning förbindelsen alltmera
åt-strypts. Den olikformiga nivåförändringen
pågår alltjämt (se Nivåförändringar).
Man kan i ö. urskilja flera olika bäcken.
Närmast utloppet ligger mellan Skåne och
Rügen Arkonabäckenet, djupast i ö., 35—45
m. Från detta utgår s. om danska öarna mot
v. Kielbukten och ö. om Femern
Mecklen-burgska bukten. S. om Bornholm skiljes
Arkonabäckenet genom grundare partier,
Rön-nebanken och Adlergrundet, från
Bornholms-bäckenet men förenas med detta genom det
40—50 m djupa Bornholmssundet mellan
Skåne och Bornholm. Bornholmsbäckenet når sitt
största djup, omkr. 100 m, n. ö. om
Bornholm och övergår mot s. i den flacka
Pommerska bukten, vars sydligaste del är
Stet-tiner Haff (se d. o.). Liknande vikar äro
längre i ö. Frisches Haff och Kurisches Haff,
vilka tillhöra det tredje och till ytan största
bäckenet, som i hästskoform omger Gotland
men i Danzigbukten når över 100 m djup och
ö. om Gotland nära 250 m. N. och v. om ön
fortsätter det i en över 100 m djup ränna,
som ö. om Landsort sänker sig till det
markerade Landsortsdjupet med 470 m, ö:s störda
djup. S. om Gotland sträcka sig
Hoborgs-banken samt N. och S. Midsjöbankarna,
genom vilka Gotlands ösockel förbindes med
Ölands. Genom Kalmarsund skiljes Öland
från fastlandet. I ö. vidtar Rigaviken med
öarna ösel, Dagö och Runö, i n. ö. Finska
viken, vars s. kust har många vikar men få
öar. Nordkusten utgöres av en skärgårdskust,
som mot v. fortsätter i Åbolands skärgård
och den åländska ögruppen, belägna på den
tröskel, som avgränsar Gotlandsbäckenet från
det fjärde bäckenet, Bottenhavet (se Bot
t-n i ska viken). Mellan Åland och
Upplandskusten nå Ålandshav och S. Kvarken mer än
200 m. Bottenhavet utmärker sig för ganska
stora och regelbundna djup av ofta över 50 m.
Mellan Härnösand och Örnsköldsvik uppnås i
det s. k. Härnösandsdjupet 294 m djup. Mot
n begränsas Bottenhavet av en ny tröskel,
N. Kvarken, med djup, mindre än 30 m.
N. om denna ligger Bottenviken (37.000
kvkm). Den når i en ränna utanför
Bjurö-klubb mer än 100 m djup.
De hydrografiska förhållandena i ö.
påverkas starkt dels av utmynnande floder, dels
av inströmmande saltvatten, ö :s vattenområde
utgör 1,600,000 kvkm, och årsnederbörden inom
detta beräknas till i medeltal 590 mm
Härav åtgå omkr. 350 mm för avdunstning;
genom floderna tillföres ö. i medeltal omkr.
400 kbkm. Den utströmmande
saltvattens-mängden har uppskattats till ung. samma
belopp som sötvattenstillförseln. Inom ett
omkr. 50 m mäktigt täckskikt av relativt
sött vatten sker den årliga
värmeomsättningen. Salthalten inom detta avtar från
utloppet inåt; vid ytan i n. Bottenviken är den
omkr. 2 °/Oo, i Bottenhavet omkr. 5 0/00, s. om
Åland omkr. 6 °/Oo, utanför Gotland omkr.
7 °/oo och utanför Bornholm omkr. 8 %o.
Under detta sötare vattenlager finnes i de
djupare delarna i allm. först ett omkr. 30 m
mäktigt mellanskikt, i vilket salthalten
hastigt ökar med några pro mille och som
utgöres av under vintern avkylt och
nedsjunket vatten. Under detta ligger det egentliga
djupvattnet med en salthalt, som i
Born-holmsdjupet är över 15 °/Oo, i Gotlandsdjupet
över 10 °/oo, i Bottenhavet över 6 °/Oo, i
Bottenviken över 4 °/oo. Djupvattnets salthalt
avtar alltså från utloppet; djupvattnet i
Bottenhavet utgöres
av ytvatten från
trakten mellan Åland och
Gotland,
bottenvattnet i Ålandshav
härstammar från södra
ö. och i
Gotlandsdjupet från Bälten. De
s. djupens vatten är
fattigare på syre än
de nordligare djupens,
vilket spelar stor roll
för livet i vattnet.
Däremot är syrehalten
inom det övre, 50—60
m djupa skiktet ge-
Salthaltens fördelning i Östersjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
