1557 öved—överenhörna 1558 Bild 1. övedsklosters slott. Fasaden mot trädgården. Bild 2. Salong på Övedskloster. gängelserörelsens historia i Sverige» 1882— 1932 (1932). öved, socken i Malmöhus län, Färs härad, n. ö. om Vombsjön och Björkaån; 40,81 kvkm, 882 inv. (1934). Utmed Björkaån mager sandslätt, f. ö. bördigare moränlerslätt. 1,879 har åker, 984 har skogsmark. Nästan hela socknen tillhör övedskloster (se d. o.). Ingår i ö:s och Björka pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt. övedskloster, fideikommissegendom i Malmöhus län, i öveds, S. Äsums, Björka, Vombs, Brandstads och Harlösa socknar; 7,414 har, därav 3,592 har åker; tax.-värde 5,278,800 kr. (1932). Huvudgård är säteriet ö., i öveds socken. Slottet är uppfört 1765—76 av Hans Ramel (se d. o.) efter ritningar av Hårleman. Framför dess frontonförsedda huvudbyggnad ligger en ståtlig, av paviljonger och murar om vi ven borggård. Slottets huvudvåning innehåller några av J. E. Rehn praktfullt inredda rum. Stora konstsamlingar, stor park och en av kanaler genomskuren trädgård i fransk stil. — ö. var under medeltiden ett premonstratenskloster, som vid reformationen indrogs till danska kronan. Inga spår av dess byggnader finnas. 1614 kom ö. till Otto Lindenow, vars son Henrik 1666 sålde det till svenska riksrådet C. M. Lewenhaupt. Hans ätt ägde ö. till 1753, då det köptes av den ovannämnde Ramel, på sin tid Skånes störste jorddrott, som i högsta grad bidrog till ö:s utveckling genom planteringar, väganlägg-ningar och byggnader samt 1766 gjorde ö. med Svansjö och Åsum till fideikommiss i sin släkt, som alltjämt innehar det. H. W-n. Övedssandsten, en vid övedskloster, Klinta och Ramsåsa i Skåne förekommande sandsten, som tillhör yngsta delen av Sveriges översilur. ö. är ljusröd med varm och vacker färgton, låter sig lätt bearbeta och har tidigare brutits för stenindustriella ändamål. I Stockholm äro t. ex. Centralposthuset och Skånes enskilda banks f. d. hus vid Freds-gatan beklädda med ö. K. A. G. (N. Zn.) överamiral, grad mellan generalamiral och amiral, som tidtals förekom i sv. flottan 1719 —1820. Den förste innehavaren var Claes Sparre (se d. o.). Till ö. utnämndes därefter E. D. Taube (1743), C. A. Ehrensvärd (1784), J. Puke (1809), J. G. Lagerbjelke (s. å.) och O. R. Cederström (1820). ö-g. överarm, anat., se Arm. överben, smärre bensvulster på skenbenen hos hästar, uppstå som följd av begränsad inflammation i benhinnan. Orsaken är vanl. yttre våld, slag och stötar, och ö. förekomma därför mest dels på insidan av skenbenen såsom följd av strykning, dels på framsidan, särskilt hos hästar, som användas till hinderhoppning, på grund av slag mot hindret, ö. äro ytterst vanliga och medföra i regel ingen olägenhet, sedan de äro fullt utbildade och inflammationsprocesserna avslutade, ö. kunna även bero på sjukligheter i själva benvävnaden (rachitiska förhållanden), särskilt hos unghästar. E. T. N. Överbibliotekarie, 1877—1909 titel på chefen för Kungl. biblioteket, titel på chefen för univ.-bibl. i Uppsala och Lund sedan 1910, för Göteborgs stadsbibliotek sedan 1915 och för Riksdagsbiblioteket sedan 1921. överblomning, bot., se Postfloration. överblåsning, mus., den huvudsaki. på trä-blåsinstrumenten förekommande oktavblås-ningen (första övertonen) och, för de högsta tonerna, kvintblåsningen (andra övertonen). Klarinetten har ö. i duodeciman (andra övertonen) direkt (d. v. s. är »kvinterande»). T. N. över bord, utanför fartyget (t. ex. gå över bord, falla i sjön från fartyget). Överbotten, se Nederbotten. överbyggnad, kam., se Byggnadsskyldighet. överceremonimästare, sedan 1802 titel på en högre svensk hovfunktionär. överdirektör, titel på cheferna för Fångvårdsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Kontrollstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och Statens provningsanstalt, på avdelningschefen för Marinförvaltningens ingenjörsavd. (marinöverdirektör), på souscheferna i Järnvägsstyrelsen och Domänstyrelsen samt på chefen för Vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå. ö. är titel på cheferna för en del centrala ämbetsverk i Finland. Även cheferna för vissa större industriföretag bruka kallas ö. Ldht. överenhörna, socken i Södermanlands län, Selebo härad, omfattande nordspetsen av den småkuperade Enhörnahalvön mellan Grips-holms- och S. Björkfjärdarna av Mälaren: 25,76 kvkm, 431 inv. (1934). I Prästfjärden den långsträckta Ridön. 716 har åker, 1,414 har skogsmark. Egendomar: Ekensberg och