1563 Överkylning—överordnad 1564 fall vederbörande befälhavare. Den utgöres av en generalsperson el. flaggman som ordf., två överauditörer samt två officerare av regementsofficers grad. Ordf, och överauditörer förordnas av konungen, i vissa fall av vederbörande befälhavare, övriga led. utses av högste befälhavaren. E-k H-d. överkylning el. Underkylning, det labila tillstånd, som inträffar, när en vätska avkyles under sin normala fryspunkt, utan att den börjar övergå i fast form. Vatten kan lätt avkylas till 10°—12° under fryspunkten, utan att is bildas, men om kärlet, vari vattnet befinner sig, skakas el. väggens insida rives med ett hårt föremål, inträder isbildning, och temp. stiger till 0°. Fenomenet är analogt med övermättad lösning. Jfr Smältning och Lösning, sp. 525. J. T. överkäkar, Mandibler, hos insekterna de på vardera sidan av munnen sittande, från 4:e huvudsegmentet utgående munbihangen. ö. bestå vanl. av ett enda stycke av ytterst växlande form; ofta äro de korta och breda och ha kraftiga, tandlika utskott på insidan (för att fasthålla och söndermala födan). Stundom äro de utdragna till långa borst och tjänstgöra som stickredskap. O. A-g. överkäksbenen, se Huvudskål, sp. 173. överlagd, her., se Sköld, sp. 1270. överlandshövding, enl. 1634 års R. F. titel på riksråd, som förordnas till landshövding i Västergötland, Finland, Livland, Preussen el. Småland, ö. kallades sedermera generalguvernör. Ldht. överlandsvind, vind, som blåser från land mot sjösidan; vid hög kust blir ö. byaktig och genom vindkast farlig för segelfartyg (-båtar), som framgå nära land. ö-g. överledning, dets. som läckning (se E 1 e k t-risk brandfara). överlevelseränta, se Livförsäkring, sp. 41. överliggare, student, som »ligger» vid univ. åratal mer än den normala studietiden (och ej tar examen). överliggedagar, sjöv., se L i g g e t i d 1. överloppsbyggnad, se Byggnadsskyldighet. överloppsjord, överloppsmark, sådan jord, som vid avvittring ej tillagts redan upptagna hemman el. nybyggen utan utbrutits som en kronans tillhörighet, ö. kunde disponeras för anläggning av nya nybyggen .el. för upplåtelser av mulbeteslägenheter mot utgörande av ränta i smör el. för att bilda krono-park (se d. o.). — Med ö. betecknas stundom även sådan jord, som ett hemman vid avvittring befunnits inneha utöver vad som bort tillkomma det efter dess mantal och ränta. Jfr ökeskatt. Schg. Överluleå. 1. Tingslag i Norrbottens län, omfattar staden Boden samt överluleå och Ede-fors (se dessa ord) landskommuner; 3,013,io kvkm, 19,780 inv. (1934), därav 8,51 kvkm och 6.594 inv. i Boden. Genomflytes av Lule älv, vars särskilt kring Boden tätt bebyggda och breda dal omges av vida, kuperade skogs- och myrmarker. 9,147 har åker, 8,431 har äng, 209.353 har skogsmark. På landsbygden äro jordbruk, skogsbruk och träindustri huvudnäringar. Kommunikationer: se kartan vid Västerbotten. Tillhör överluleå fögderi och domsaga. 2. Landskommun i överluleå tingslag (se ovan); 1,330,49 kvkm, 9,489 inv. (1934). Omfattar särskilt kring Boden stora jordbruks-byar i Lule älvs breda dal och vid Buddby-träsket, f. ö. huvudsaki. skogs- och myrmarker. 7,297 har åker, 89,773 har skogsmark. Före Bodens tillkomst var byn Heden socknens centralpunkt, ö. församl. omfattar även Boden (tills. l,339,oo kvkm, 16,083 inv. 1934). Pastorat i Luleå stift, Norrbottens s. kontr. överlåtelse, jur., viljeförklaring, varigenom enskild person frivilligt avhänder sig viss rättighet till annan. Avhändandet skall vara fullständigt, åtm. får ej någon väsentlig del av rättigheten bibehållas; häri ligger olikheten mot upplåtelse (se d. o.). Men om, vid avhändande av äganderätt, någon mindre betydande rättighet (bostad el. undantag) för-behålles, hindrar sådant ej, att avhändandet må räknas som ö. De vanligaste fallen av ö. äro försäljning, bortbytande och bortgivande. — Jfr Singularsuccession. C. G. Bj.’ Överlännäs, socken i Västernorrlands län, Boteå tingslag, kring Ängermanälven, strax ovanför dess mynning; 148,50 kvkm, 985 inv. (1932). Kring den tättbebyggda Nedre Adalen öde skogsplatåer (intill 345 m ö. h.). 712 har åker, 11,459 har skogsmark. I ö. ligga länets enda säteri, Holm (se d. o.), samt det forna järnbruket Björkå. Ingår i ö. och Sånga pastorat i Härnösands stift, Sollefteå kontrakt. överlärare, lärare vid folkskola i ett skoldistrikt, som närmast under skolrådet utövar ledning och tillsyn över undervisningen, ö. kallas även ord. lärare vid Tekniska skolan i Stockholm och föreståndarna för läroanstalterna i Stockholm och Göteborg för barnmorskor. Fr. Sg. övermage (fsv. ovormaghi, oförmögen), i det äldre svenska lagspråket beteckningen för omyndig, i mera vidsträckt bemärkelse även utan avseende på åldern, t. ex. för kvinna i allmänhet, men vanl. särskilt utmärkande den, som på grund av sin ålder stod under målsman. Då myndighetsåldern regelrätt var 15 år, var ö. således den, som ännu icke hunnit ifrågavarande ålder. Uttrycket nyttjas efter 1850-talet ej i lagstil. Övermangansyra, Permangansyra, HMnO«, svarar mot oxiden Mn2O7; salterna kallas permanganat, t. ex. kaliumpermanga-nat, se Manganföreningar. övermangansyrat kali, kem., äldre namn på kaliumpermanganat (se Manganföreningar, sp. 776). övermark, socken i Vasa län, Finland; 184 kvkm, 3,763 inv. (1933), svensktalande. övermänniska (ty. Übermensch, bildat på 1600-talet), se N i e t z s c h e, sp. 990. övermättad lösning, kem., se Lösning, sp. 525. Jfr överkylning. Övernäring, vanl. en kvantitativt onödigt stor tillförsel av näringsämnen. Ang. människans normala näringsbehov se Födoämnen, sp. 174. Vid vissa sjukdomstillstånd med rubbad ämnesomsättning kan även en annars normal eller t. o. m. låg näringstillförsel medföra tillstånd av ö. Jfr Undernäring. E. L-g. överordnad, inom krigsmakten envar, som