Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överkrigsrätt - Överkylning el. Underkylning - Överkäkar, Mandibler - Överkäksbenen - Överlagd - Överlandshövding - Överlandsvind - Överledning - Överlevelseränta - Överliggare - Överliggedagar - Överloppsbyggnad - Överloppsjord, Överloppsmark - Överluleå - Överlåtelse - Överlännäs - Överlärare - Övermage - Övermangansyra, Permangansyra - Övermangansyrat kali - Övermark - Övermänniska - Övermättad lösning - Övernäring - Överordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1563 Överkylning—överordnad 1564
fall vederbörande befälhavare. Den utgöres
av en generalsperson el. flaggman som ordf.,
två överauditörer samt två officerare av
regementsofficers grad. Ordf, och överauditörer
förordnas av konungen, i vissa fall av
vederbörande befälhavare, övriga led. utses av
högste befälhavaren. E-k H-d.
överkylning el. Underkylning, det
labila tillstånd, som inträffar, när en vätska
avkyles under sin normala fryspunkt, utan
att den börjar övergå i fast form. Vatten
kan lätt avkylas till 10°—12° under
fryspunkten, utan att is bildas, men om kärlet,
vari vattnet befinner sig, skakas el. väggens
insida rives med ett hårt föremål, inträder
isbildning, och temp. stiger till 0°.
Fenomenet är analogt med övermättad
lösning. Jfr Smältning och Lösning,
sp. 525. J. T.
överkäkar, Mandibler, hos insekterna
de på vardera sidan av munnen sittande, från
4:e huvudsegmentet utgående munbihangen.
ö. bestå vanl. av ett enda stycke av ytterst
växlande form; ofta äro de korta och breda
och ha kraftiga, tandlika utskott på insidan
(för att fasthålla och söndermala födan).
Stundom äro de utdragna till långa borst och
tjänstgöra som stickredskap. O. A-g.
överkäksbenen, se Huvudskål, sp. 173.
överlagd, her., se Sköld, sp. 1270.
överlandshövding, enl. 1634 års R. F. titel
på riksråd, som förordnas till landshövding i
Västergötland, Finland, Livland, Preussen el.
Småland, ö. kallades sedermera
generalguvernör. Ldht.
överlandsvind, vind, som blåser från land
mot sjösidan; vid hög kust blir ö. byaktig
och genom vindkast farlig för segelfartyg
(-båtar), som framgå nära land. ö-g.
överledning, dets. som läckning (se E 1 e k
t-risk brandfara).
överlevelseränta, se Livförsäkring,
sp. 41.
överliggare, student, som »ligger» vid univ.
åratal mer än den normala studietiden (och
ej tar examen).
överliggedagar, sjöv., se L i g g e t i d 1.
överloppsbyggnad, se
Byggnadsskyldighet.
överloppsjord, överloppsmark, sådan
jord, som vid avvittring ej tillagts redan
upptagna hemman el. nybyggen utan utbrutits
som en kronans tillhörighet, ö. kunde
disponeras för anläggning av nya nybyggen .el. för
upplåtelser av mulbeteslägenheter mot
utgörande av ränta i smör el. för att bilda
krono-park (se d. o.). — Med ö. betecknas stundom
även sådan jord, som ett hemman vid
avvittring befunnits inneha utöver vad som bort
tillkomma det efter dess mantal och ränta.
Jfr ökeskatt. Schg.
Överluleå. 1. Tingslag i Norrbottens län,
omfattar staden Boden samt överluleå och
Ede-fors (se dessa ord) landskommuner; 3,013,io
kvkm, 19,780 inv. (1934), därav 8,51 kvkm och
6.594 inv. i Boden. Genomflytes av Lule älv,
vars särskilt kring Boden tätt bebyggda och
breda dal omges av vida, kuperade skogs- och
myrmarker. 9,147 har åker, 8,431 har äng,
209.353 har skogsmark. På landsbygden äro
jordbruk, skogsbruk och träindustri
huvudnäringar. Kommunikationer: se kartan vid
Västerbotten. Tillhör överluleå
fögderi och domsaga.
2. Landskommun i överluleå tingslag (se
ovan); 1,330,49 kvkm, 9,489 inv. (1934).
Omfattar särskilt kring Boden stora
jordbruks-byar i Lule älvs breda dal och vid
Buddby-träsket, f. ö. huvudsaki. skogs- och myrmarker.
7,297 har åker, 89,773 har skogsmark. Före
Bodens tillkomst var byn Heden socknens
centralpunkt, ö. församl. omfattar även
Boden (tills. l,339,oo kvkm, 16,083 inv. 1934).
Pastorat i Luleå stift, Norrbottens s. kontr.
överlåtelse, jur., viljeförklaring, varigenom
enskild person frivilligt avhänder sig viss
rättighet till annan. Avhändandet skall vara
fullständigt, åtm. får ej någon väsentlig del
av rättigheten bibehållas; häri ligger
olikheten mot upplåtelse (se d. o.). Men om,
vid avhändande av äganderätt, någon mindre
betydande rättighet (bostad el. undantag)
för-behålles, hindrar sådant ej, att avhändandet
må räknas som ö. De vanligaste fallen av ö.
äro försäljning, bortbytande och bortgivande.
— Jfr Singularsuccession. C. G. Bj.’
Överlännäs, socken i Västernorrlands län,
Boteå tingslag, kring Ängermanälven, strax
ovanför dess mynning; 148,50 kvkm, 985 inv.
(1932). Kring den tättbebyggda Nedre Adalen
öde skogsplatåer (intill 345 m ö. h.). 712 har
åker, 11,459 har skogsmark. I ö. ligga länets
enda säteri, Holm (se d. o.), samt det forna
järnbruket Björkå. Ingår i ö. och Sånga
pastorat i Härnösands stift, Sollefteå kontrakt.
överlärare, lärare vid folkskola i ett
skoldistrikt, som närmast under skolrådet utövar
ledning och tillsyn över undervisningen, ö.
kallas även ord. lärare vid Tekniska skolan
i Stockholm och föreståndarna för
läroanstalterna i Stockholm och Göteborg för
barnmorskor. Fr. Sg.
övermage (fsv. ovormaghi, oförmögen), i
det äldre svenska lagspråket beteckningen för
omyndig, i mera vidsträckt bemärkelse även
utan avseende på åldern, t. ex. för kvinna i
allmänhet, men vanl. särskilt utmärkande
den, som på grund av sin ålder stod under
målsman. Då myndighetsåldern regelrätt var
15 år, var ö. således den, som ännu icke
hunnit ifrågavarande ålder. Uttrycket nyttjas
efter 1850-talet ej i lagstil.
Övermangansyra, Permangansyra,
HMnO«, svarar mot oxiden Mn2O7; salterna
kallas permanganat, t. ex.
kaliumpermanga-nat, se Manganföreningar.
övermangansyrat kali, kem., äldre namn
på kaliumpermanganat (se
Manganföreningar, sp. 776).
övermark, socken i Vasa län, Finland; 184
kvkm, 3,763 inv. (1933), svensktalande.
övermänniska (ty. Übermensch, bildat på
1600-talet), se N i e t z s c h e, sp. 990.
övermättad lösning, kem., se Lösning,
sp. 525. Jfr överkylning.
Övernäring, vanl. en kvantitativt onödigt
stor tillförsel av näringsämnen. Ang.
människans normala näringsbehov se
Födoämnen, sp. 174. Vid vissa sjukdomstillstånd med
rubbad ämnesomsättning kan även en annars
normal eller t. o. m. låg näringstillförsel
medföra tillstånd av ö. Jfr
Undernäring. E. L-g.
överordnad, inom krigsmakten envar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
