Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Aluminium - Framställning - Omsmältning - Värmebehandling och formgivning - Mekaniska egenskaper - Korrosionsegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Aluminium
110
ster saknas. Som råmaterial brukas vanl.
leror med en halt av Al2 O3 av i bästa fall
30—40 % (hos bauxiten 55—65 %). Dylika
extraktionsprocesser tillämpas även vid
utnyttjande av alunit och leucit för
framställning av a. Slutligen finnas metoder för
lerjordens framställning, grundade på
behandling av råmaterialet vid hög temp., vanl. i
elektrisk ugn. Viktigast av dessa metoder är
F. R. Haglunds, som består i att
bauxiten i smältugnen blandas med svavelhaltiga
material (magnetkis eller sulfurerad bauxit)
samt med kol, som reducerar föroreningarna
och en del av lerjorden. Vid processen
erhållas en metallsmälta samt en slagg,
bestående av lerjord med omkr. 20 %
aluminium-sulfid. Vid slaggens läkning erhållas
aluminiumoxid, -hydrat och -sulfid samt
svavelväte; det sistnämnda utnyttjas för
sulfure-ring av järnet i bauxiten, helst efter
reduktion av järnoxiden till järn, och produkten
tillgodogöres vid smältningsprocessen.
Lerjorden och aluminiumsulfiden upphettas med
begränsat lufttillträde, varvid svavlet
bort-destilleras och en för elektrolys lämpad
produkt erhålles. — De vid s m äl tel ek t r
o-1 y s e n begagnade ugnarnas anod består av
grova kolelektroder, medan ugnsbottnen bildar
katoden. Denna liksom väggarna består av
kol. Elektrolyten är en vid omkr. 800° C
smältande blandning av lerjord, löst i
alkali-aluminiumfluorid (naturlig kryolit eller en
syntetiskt framställd produkt), varjämte vissa
flussmedel tillsättas för sänkning av smpt och
spec. v. Strömstyrkan är 8,000—30,000 A,
strömtätheten 70—80 A per dm2 anodarea och
badspänningen 5—7 V. För framställning av
1 kg a. fordras i genomsnitt 2 kg lerjord
(framställd ur 4 kg bauxit), 0,06—O,io kg
kryolit, O,io—0,15 kg flussmedel, 0,6—l,o kg
elektrodkol och 23—30 kWh elektrisk energi.
— Omsmältning. Den vid smältelektrolysen
erhållna metallen omsmältes i flamugnar
eller elektriska ugnar och gjutes därpå till
plåtämnen, trådämnen, rörämnen, tackor m.
fl. i handeln förekommande former. Efter
omsmältningen har a. en renhetsgrad av 99—
99,7 %. Genom en särskild elektrolytisk
raf-fineringsmetod kan t. o. m. en renhetsgrad av
99,99 % nås, men så hög renhet fordras i
de flesta fall icke. — Värmebehandling och
formgivning. Olegerat a. nyttjas endast
undantagsvis för gjutgods, för vilket ändamål
aluminiumlegeringar (se d. o., även i suppl.)
äro bättre lämpade. A. är en i hög grad
plastisk metall, som kan bearbetas t. ex. genom
valsning i såväl kallt som varmt tillstånd.
Gynnsammaste varmbearbetningstemp. är
500° C eller något däröver. Mjukglödgning
av kallbearbetat a. sker bäst vid 450°—500°.
Upphettningen bör ske hastigt, så att en jämn
kornstorlek erhålles; likaså bör avkylningen
efter glödgningen ske snabbt, så att den i a.
som förorening ingående kiseln kvarhålles i
fast lösning. Kallbearbetningen före sista
Ugn för aluminiumframställning. 1 kolanoder, 2
ungs-infodring av kol, 3 elektrisk isolering, 4
värmeisolering, 5 smält elektrolyt, 6 smält aluminium, 7 stelnad
krusta av elektrolyt och lerjord, 8 kollektorplåt.
mjukglödgningen bör vara kraftig med stark
reduktion av godstjockleken; eljest erhålles
ej den finkorniga struktur, som fordras för
pressning, tryckning m. fl. arbetsmetoder. —
A. och dess legeringar äro lätta att bearbeta
med skärande verktyg, varvid dock mindre
skärvinklar måste väljas än vid bearbetning
av t. ex. järn; ju mjukare metallen är, dess
mindre måste skärvinkeln vara.
Bearbet-ningshastigheten kan väljas många gånger
högre än vid järnbearbetning, och kostnaden
för bearbetning blir därför lägre. Trots a:s
högre metallpris kan det därför ställa sig
billigare att tillverka en detalj av a. än av
järn. — Mekaniska egenskaper. Dessa bero
av metallens kemiska sammansättning,
strukturbyggnad och bearbetningsgrad.
Föroreningar i handelsaluminium äro praktiskt taget
endast järn och kisel. Järnet förekommer
bundet vid a. till järnaluminid (Al3 Fe), kiseln
antingen fritt el. i fast lösning. Vid
rums-temp. kan a., förutsatt att jämvikt råder,
hålla 0,1 % kisel i fast lösning. Kiselns
löslighet ökas starkt, då temp. överskrider 350°,
och den därvid lösta kiseln kvarhålles i fast
lösning, om metallen hastigt avkyles. Genom
denna behandling ökas metallens hållfasthet
och hårdhet, varjämte dess
korrosionsegenska-per förbättras. Hållfastheten och hårdheten
ökas även genom metallens kallbearbetning.
Hållfasthetsegenskaperna hos a. av
handels-kvalitet äro följ.:
Gjutgods
[-Hårdvalsat-]
{+Hårdval-
sat+} el. [-hårddraget-]
{+hårddra-
get+} a.
Brottgräns, kg/mm2... 9—12 7—11 15—20
Sträckgräns, » ... 3— 4 3— 4 14—18
Tänjbarhet, % ........ 18—25 30—40 4— 8
Kontraktion, % ....... 40—55 80—95 60—85
Brinelltal, kg/mm2 ... 24—-32 15—25 35—45
Elasticitetsmodul,
kg/mm2 .................... — 7,200 —
Korrosionsegenskaper. Trots sitt stora
lös-ningstryck är a. mycket beständigt gentemot
angrepp från atmosfären och vanligt vatten,
beroende på den ytterst tunna, osynliga men
fullt täta oxidhud, som snabbt bildas på me-
Valsat el.
draget och
därpå
glödgat a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
