Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Aluminium - Korrosionsegenskaper - Ytbehandling - Produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Aluminium
112
tallens yta. Lösningar, som befordra
bildningen av detta ytskikt, angripa, praktiskt
taget, ej a. Korrosionsbeständigheten
försämras i regel ej, om a. legeras med en el.
flera av metallerna magnesium, mangan,
krom och möjl. antimon. A. angripes lätt av
alkaliska lösningar, halogener och
halogen-vätesyror samt av de flesta oorganiska syror.
Angrepp från svagt alkaliska lösningar, t. ex.
sodalut, kunna i viss mån hämmas genom
en ringa tillsats av vattenglas. Gentemot
halogenföreningar, som lätt hydrolyseras (t.
ex. koltetraklorid), ernås skyddsverkan
genom anodisk oxidation (se nedan). Rent a.
är för de flesta användningsändamål
tillräckligt beständigt gentemot havsvatten.
Korrosion inträder lätt, om a. förbindes med
koppar o. a. tunga metaller och fuktighet får
tillträde. Korrosionsbeständigheten hos a.
är större, om ytan är jämn utan repor,
porer o. a. ytfel samt om kisel ingår i fast
lösning i metallen. — Ytbehandling. Då det
gäller att ge a. ett visst ytutseende el. en
viss ytbeskaffenhet (t. ex. i
arkitekturdetaljer el. konstföremål), behandlas metallen
genom slipning, polering, mattering medelst
betning, borstning el. sandblästring, genom
ytoxidering eller annan behandling.
Ytoxi-dering har på senare tid flitigt använts för
framställning av starka och täta oxidskikt,
vilka i hög grad befordra
korrosionsbeständigheten gentemot vatten, likörer,
fruktsafter (som eljest avfärgas av a.), öl, mjölk,
fotografiska framkallningsvätskor o. a.
ämnen, dock ej syror och alkaliska lösningar.
De viktigaste oxideringsmetoderna äro följ.
MBV - metoden (modifierade
Bauer-Vo-gelmetoden), som kan tillämpas på a. och de
aluminiumlegeringar, som ej innehålla
koppar, innebär, att aluminiumföremålet doppas
i en 90°—100° varm lösning av soda och
natriumkromat. Efter 5—10 min. har ett
grått överdrag bildats, och föremålet
upptages, spolas med vatten och torkas.
Oxidhuden kan förstärkas genom efterbehandling
med en 3—5-procentig vattenglaslösning vid
90° under 15 min., varefter en
värmebehandling vid 300° kan företagas för ökande av
hårdheten och den kemiska beständigheten
hos oxidskiktet, vilket även kan förstärkas
genom indränkning med speciallack. Vid
am mo n i ak me t od e n, som tillämpas på
a., innehållande koppar, behandlas föremålen
under fuktning i slutet rum under 6—14
dagar med ammoniakångor. Ännu tjockare,
hårdare och beständigare oxidhud kan
erhållas genom elektrolytisk behandling, s. k.
anodisk oxidation. Ythudens
tjocklek kan därvid uppgå till 0,1 mm. Bästa
resultaten erhållas med rent a. el. legeringar,
som ej innehålla koppar el. andra tunga
metaller i större mängder. Som katoder vid
elektrolysen brukas vanl. blyplåtar, medan
aluminiumföremålen själva tjänstgöra som
anoder. Elektrolyten är olika vid olika
me
toder. Vid
Bengough-Stuartmeto-den utgöres den av 3-procentig
kromsyre-lösning, 40° varm. Denna metod är lämplig
även för duralumin m. fl. legeringar med
koppar (till högst 5 %). Badspänningen ökas
successivt från 0 till 50 V; energiåtgången
är omkr. 2 kWh per m2 behandlad yta.
Vid eloxalmeto den brukas ett 15°—30°
varmt bad, innehållande bl. a. oxalsyra.
Badspänningen är 30—100 V (likström el.
växelström), energiförbrukningen 4 kWh per m2
(vid rent a.). Vid alumilitemetoden
brukas en 20°—30° varm svavelsyrelösning,
vanl. med någon tillsats av glycerin.
Badspänningen är 10—15 V, energiförbrukningen
0,5—2 kWh per m2. Metoden brukas
särskilt vid förbehandling av ytor för målning.
Shep pard metoden, vid vilken
elektrolyten består av svavelsyra och glycerin,
tilllåter framställning av mjuka och tänjbara
eller ock hårda oxidskikt. Vid Siemens
Seometod kan växelström användas. I ett
bad med 0,05 % kromsyra insättas två
aluminiumplåtar som elektroder, och spänningen
ökas successivt under 30 min. till 100 V.
Plåtarna insättas därpå som katoder i ett
bad med 1—3 % kromsyra; de för
ytbehandling avsedda föremålen tjänstgöra som
anoder. Användes växelström vid elektrolysen,
verka de förbehandlade plåtarna som
ventiler, vilka genomsläppa strömmen i endast en
riktning. — De anodiska oxidskikten kunna
bli lika hårda som krom, ha god
värmestrålnings- och värmeabsorptionsförmåga samt
högt dielektriskt motstånd, vilket ytterligare
kan ökas genom oxidhudens efterbehandling
med vattenånga och impregnering med
lano-lin, vax, bakelit el. dyl., så att isolation kan
erhållas mot spänningar, uppgående till 1,000
V. Porösa oxidskikt kunna färgas i alla
nyanser. — Produktion. Världsproduktionen av a.
nådde 1929 sitt maximum med 276,800 ton
och föll sedan till 141,500 ton 1933.
Produktionen s. å. fördelade sig på
produktionsländerna sålunda:
1,000-tal ton
1929 1933
Frankrike ..................... 29,o 14,5
Schweiz ....................... 20,7 7,5
Tyskland ...................... 32,7 18,4
Österrike ..................... 4,o 2,o
Storbritannien ................ 13,9 11,o
Norge ......................... 24,4 15,5
Italien ....................... 7,o 12,i
Spanien .......................... l,o 1,2
Övriga Europa ................. — 4,5
Europa 132,7 86,7
U. S. A......................... 102,1 38,6
Kanada ........................ 42,o 16,2
Amerika 144,1 54,8
Världs produktion .............. 276,8 141,5
I Sverige upptogs aluminiumtillv. först
1934 i en fabrik i Månsbo.
Tillverkningskapaciteten är 2,000 ton per år och svarar
ung. mot landets behov. Tillv. bygger på
renad lerjord, importerad från Norge. —
An
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
