Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Amerikas förenta stater - Sport och idrott - Författning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Amerikas förenta stater (Författning—Historia)
152
tennisspelare, William T. Tilden, övergick
till det professionella lägret.
Bland vinteridrotterna ha A. nått särskilt
hög standard i ishockey och spela här jämte
Kanada en dominerande roll. Spelets
popularitet har starkt ökats på senaste år, och
det har nu blivit en av de mest
uppskattade inomhusgrenarna (främsta lokal Madison
square garden, se d. o.). Skridskoåkningen
har även blivit populärare, ej minst sedan J.
Shea och I. Jaffee 1932 blivit olympiasegrare
i Lake Placid.
Den amerikanska idrotten saknar enhetlig
organisation. Det mest betydande förbundet
är Amateur athletic union of the United
states (A. A. U.), gr. 1888, som har 25
under-avd. och handhar flertalet idrottsgrenar. Ej
heller universitetsidrotten är enhetligt
organiserad. Den mäktigaste sammanslutningen
är Intercollegiate association of amateur
athlets of America (I. C. A. A. A. A.), till
vilken 32 av de största univ. äro anslutna. —
Bland andra universitetsorganisationer
märkas The big three och The big ten, som alla
ha sina speciella regler. Endast gentemot
utlandet framträda A. genom A. A. U. som en
enhet. A-ö.
Författning. Efter 1920, då det 19 :e
till-lägget till unionens författning antogs (se
bd 1, sp. 802), ha ytterligare två tillägg
(amendments) antagits, näml, det 20 :e av
23 jan. 1933 och det 21 :a av 5 dec. 1933.
Det 20 :e tillägget innebär dels en
framflyttning av tiden för den nyvalde presidentens
och vicepresidentens ämbetstillträde, så att
detta sker 20 jan. i st. f. 4 mars året efter
elektorsvalet, dels en förskjutning av
kongressens legislaturperiod, så att denna börjar
(året efter nyval) 3 jan. i st. f. 4 mars,
varjämte det stadgas, att den nyvalda kongressen
skall sammanträda f. ggn 3 jan. i st. f.
påföljande första måndagen i dec. Därutöver
finnas i detta tillägg bestämmelser om
besättandet av presidents- och
vicepresidents-posterna i vissa speciella situationer, då
tidigare ej förutsedda vakanser på dessa kunna
tänkas uppstå. Genom det 21 :a tillägget
upphävdes det beryktade 18 :e tillägget, som
stadgade allmänt rusdrycksförbud. Som följd av
den svåra ekonomiska krisen i U. S. A. under
1930-talets början ha genom economy act av
20 mars 1933 presidentens m. fl:s löner (även
kongressmännens arvoden) sänkts med i allm.
15 %. G. H-n.
Historia. 1924 omvaldes republikanska
partiets kandidat C. Coolidge till president
med 15,7 mill. röster mot 8,6 mill. för den
demokratiske kandidaten J. W. Davis. Ett nytt
parti, det progressistiska, framträdde med
egen kandidat, den republikanske senatorn
R. La Follette, som erhöll 4,7 mill. röster.
Detta parti bestod av bönder och arbetare,
och dess program upptog, förutom stöd åt
farmarna, en rad sociala reformkrav.
Socialistpartiet och Farmer-labor party
samarbe
tade med progressisterna, som även erhöllo
officiellt stöd från den amerikanska
arbetarfe-derationen. Efter valen upplöstes detta parti.
Coolidge åtnjöt stor popularitet och erhöll
rykte om sig att vara en stark man, som
motsatte sig oprövade experiment och slöseri
med statens medel. Han vann affärsvärldens
förtroende genom att undvika varje
inblandning från statens sida i affärslivet och genom
att hans handlingssätt alltid kunde förutses.
Motståndarna ansågo honom ha små vyer och
vara en medelmåttig begåvning, som vann
sin ryktbarhet genom sin berömda tystnad.
Coolidge litade i hög grad på de starka
männen i kabinettet: utrikesminister Ch. E.
Hughes och dennes efterträdare 1925 F.
Kellogg, finansminister A. Mellon och
handelsminister H. Hoover.
Vid presidentvalet 1928 vägrade Coolidge
att uppställa sig som kandidat för det
republikanska partiet. Härtill utsågs i stället H.
Hoover, som segrade med 21 mill. röster.
Demokraternas kandidat, guvernör Al. Smith,
känd för sin självständiga ställning bl. a. i
förbudsfrågan, erhöll 15 mill. röster. Vid
kongressvalen 1930 ägde en förskjutning rum,
i det att demokraterna vunno majoritet i
representanternas hus. Denna majoritet var
dock för liten, för att de skulle kunna utöva
kontroll.
Hoover var liksom Coolidge utpräglad
individualist och anhängare av laissez-aller.
Han var dock av en mera aktiv läggning
och kan närmast betraktas som typen för en
framgångsrik affärsman och organisatör. Han
hade starkt förtroende till sakkunskapen men
saknade den politiska ledarbegåvning, som
kan av expertutlåtandena utforma förslag och
genomföra dessa. Vid bedömandet av
Hoo-vers presidentskap måste dock ihågkommas
de ekonomiska och finansiella svårigheter,
som mötte honom blott ett år efter
valkampanjen, vilken gått i tecknet av
högkonjunkturens optimism. På grund av
Hooverregi-mens misslyckande i fråga om den
ekonomiska krisens övervinnande ledo
republikanerna nederlag vid presidentvalen 1932.
Hoover erhöll endast 16 mill. röster mot 22 mill.
för F. R o o s e v e 11, demokratisk guvernör
för staten New York sedan 1928. Denne hade
sitt förnämsta stöd hos farmarna i v. och s.
Amerika, vilka hyste stor misstro till de
bank- och finansintressen, som Hoover ansågs
representera. Socialisterna gingo fram med
samma kandidat som 1928, N. Thomas. Vid
detta val framträdde skillnaden mellan det
republikanska och demokratiska partiet i
tullfrågorna. Medan republikanerna ville
upprätthålla tullskyddet och skapa internationell
jämvikt genom återupptagande av den
internationella långivningen, krävde demokraterna
nedsättning av tullarna. Demokraterna
uttalade sig även positivt för förbudets
upphävande. Roosevelt framlade under
kampanjen sitt program om en planhushållning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
