Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Amerikas förenta stater - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Amerikas förenta stater (Historia)
156
varit en låntagande nation, hade nu
förvandlats till en av världens största
långi-vande nationer. Men A. gjorde därvid många
misstag. Lån lämnades stater och företag
utan undersökningar om deras
kreditvärdighet. Vidare anpassade sig A. ej efter sin nya
ställning som fordringsägare: genom höga
tullmurar utestängde man gäldenärstaternas
varor och försökte att uppmuntra den egna
exporten. Detta kunde endast ske, så länge
man fortsatte att låna fritt till utlandet.
Under högkonjunkturens senare skede med
dess starka fondbörsspekulation yppade sig
dock stora möjligheter till vinstgivande
placeringar inom landet, och kapitalexporten
började avtaga. Detta ledde till ett stort
överskott i A:s betalningsbalans, vilket endast
kunde utjämnas med guld. För
gäldenärsta-terna, särskilt Tyskland och vissa
sydamerikanska stater, som inställt sitt näringsliv
efter en fortgående kapitalimport, medförde
detta åderlåtning av guldreserver och
verkningar på näringslivet i deprimerande
riktning. Samtidigt inträffade ett starkt prisfall
på råvarumarknaderna. På hösten 1929
började fondbörsen vackla, och i okt. inträffade
en häftig kris på New Yorkbörsen, vilken
inledde den svåraste depressionsperioden i A:s
historia. Till att börja med vägrade Hoover
att erkänna krisens svåra karaktär, och under
de första åren försökte man driva samma
laissez-allerpolitik som förut under slagordet:
business as usual. Endast inom jordbruket
ingrep Hoover aktivt. Jordbruket hade
alltsedan kriget lidit under en internationell
överproduktionskris. Priserna på dess
produkter, som något återhämtade sig 1923—26,
fortsatte därefter att falla, och 1929 tog
prisfallet en katastrofal omfattning. Sjunkande
inkomster och jordvärden medförde stora
svårigheter för de skuldsatta farmarna.
Jordbrukspolitiken blev därför föremål för
kongressens uppmärksamhet. Tullhöjningar och
åtgärder för ökad kreditgivning vidtogos.
1929 inrättades Federal farm board, som
organiserade olika företag med uppgift att
stabilisera prisnivån genom uppköp av spannmål,
bomull, tobak m. m. Prisfallet kunde dock
ej förhindras. Läget bland farmarna var 1932
synnerligen kritiskt och ledde till
tvångsförsäljningar i stor skala. Detta medförde
far-marstrejker och vägran att betala räntor och
skatter. 1933 avvecklades Federal farm boards
verksamhet, utan att någon verklig hjälp
kunnat åvägabringas. Depressionens
häftighet tvingade småningom Hoover att vidtaga
vissa andra åtgärder. Sålunda bildades i jan.
1932 Reconstruction finance Corporation (R.
F. C.), ett av staten ägt och finansierat
företag med uppgift att finansiellt stödja
järnvägar, banker, industriföretag m. m. Dess
uppgift utsträcktes senare till att lämna lån
till stater och kommuner för allmänna
arbeten och understöd. Däremot vägrade Hoover
att lämna federal hjälp direkt åt de
arbets
lösa i den ena eller andra formen. Hoovers
tanke var alltjämt, att krisen skulle
övervinnas på »normal» väg med minsta möjliga
statsingripande, med kreditlättnader,
likvidi-tetsförbättring inom företagen samt en
utrikespolitik, som skulle öka förtroendet och
återuppliva kapitalexporten. Hans misstag
var, att han trodde, att 1920-talets
ekonomiska förhållanden och ekonomiska
organisation kunde återställas och att ekonomisk
jämvikt skulle kunna erhållas därigenom.
Roosevelts r e k o n s t r u k t ionsp
ro-gram. På nyåret 1933 nådde A:s näringsliv
den lägsta punkten. Arbetslösheten
uppskattades till omkr. 14 mill. helt arbetslösa, och
ung. Ue av befolkningen erhöll understöd från
det offentliga. Då hjälpen från den federala
regeringen genom R. F. C. var obetydlig,
betydde detta en enorm påfrestning på staterna
och kommunerna. Produktionen av
konsumtionsvaror utgjorde omkr. 3/s av nivån 1929
och av produktionsvaror knappt ’ju.
Stålindustrien arbetade med 15 % av sin
kapacitet, och byggnadsverksamheten låg
praktiskt taget helt nere. Partipriserna hade fallit
med omkr. 40 %, och den reala
nationalinkomsten liksom arbetarnas reallöner utgjorde
1932 omkr. 3/4 av 1929 års. Sysselsättningen
inom industrien hade fallit med 40 % i
genomsnitt, i de tunga industrierna med 60 %.
Bankväsendet befann sig i en svår kris, och
kapitalmarknaden var förlamad. Missnöjet
bland farmarna var i stigande, och den sociala
oron var stor. Roosevelts första åtgärd efter
övertagandet av presidentskapet blev att lösa
den akuta bankkrisen och upphäva
guldmyntfoten (se ovan, Bankväsen och Myntväsen}.
Statsfinansiella svårigheter med stora
budgetbrister hade visat sig redan under
Hoovers regim. Genom sparsamhetsåtgärder och
skattehöjningar (bl. a. upphävdes förbudet
mot tillv. och försäljning av öl m. m. och
infördes beskattning av dessa produkter)
lyckades Roosevelt åstadkomma ett överskott i
den ord. budgeten för 1933-—34. Den extra
budgeten upptog däremot betydande belopp,
som måste täckas medelst lån. R. F. C:s
befogenheter utvidgades. Denna institution
utgör numera ett av de förnämsta exekutiva
organen för programmets genomförande.
Omfattande åtgärder för arbetslöshetens
bekämpande med federal hjälp vidtogos genom
nöd-hjälpsarbeten, subvention till staterna för
arbetslöshetsunderstöd samt inrättandet av en
nationell arbetsförmedling. I Agricultural
ad-justment act (AAA), antagen 12 maj 1933,
framlades Roosevelts jordbruksprogram. Detta
innebär subventioner till farmarna för
inskränkning av produktionen, finansierade
genom en tillverkningsskatt på
jordbruksprodukter. Man ville härigenom åstadkomma en
prisstegring på dylika produkter och en
ökning av farmarnas köpkraft. Upplöjning av
odlad bomullsareal med 25 % företogs redan
1933, men skörden blev dock lika stor som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
