Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Andning - Andningsferment el. Andningsenzymer - *Andorra - Andoyer, Henri - Andrade, Edward Neville da Costa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Andningsferment—Ändrade
180
P. É. Duclaux försökte beräkna vilken del
av a., som står i samband med
tillväxtarbetet. Nyligen har den svenske fysiologen Nils
Johansson (se d. o., suppl.) mera direkt
kunnat uppdela a. hos trädstammar på motsv.
sätt. I regel visade sig produktion
s-andningen (extraandningen i samband
med tillväxten) betydligt starkare än v i
1-andningen. Den senare motsvarar i
princip vad som kallas
ämnesomsättningens (se d. o.) grundvärde hos
människor och djur. Enl. undersökningar av
en annan svensk forskare, H. Lundegårdh,
står en del av rötternas a. i samband med
deras saltupptagande. Man kunde jämföra
förhållandet med åtgången av en del bränsle
i djurkroppen i samband med nj urcellernas
utsöndringsarbete.
Teoretiska skäl och experimentella rön tala
för att även vilandningen delvis står i direkt
samband med uppbyggnadsarbete. De
energipotentialer, som måste hållas vid makt i
plasmans »instabila system» (O. Warburg),
för att detta skall förbli levande, torde ha
ett materiellt underlag, som är underkastat
förslitning och måste ersättas. Det har också
visat sig, att allehanda vanliga bakterier,
som leva på organiska ämnen och enl.
hittills rådande uppfattning varken behöva eller
kunna använda kolsyra, i stor utsträckning
dogo vid fullständig brist på kolsyra. Detta
tyder på att vissa ämnen ideligen måste
uppbyggas ur bl. a. kolsyra blott för att hålla
cellens liv i gång.
Av allt att döma är det, som man i
växt-fysiologien kallat a., ofta endast avigsidan
av ett enhetligt förlopp, innefattande även
en uppbyggnad, som ter sig som den
nedbrytande, energifrigörande a:s motsats. Det nuv.
växtfysiologiska andningsbegreppet blir
härigenom ytterligare ansträngt och står
måhända inför sin upplösning. Lärorikt är
fallet med de färgade svavelbakteriernas
ämnesomsättning. Den bör med konsekvent
till-lämpning av W. Pfeffers energetiska
and-ningsbegrepp anses som en
förbränningsand-ning (svavelväteförbränning), kopplad med
en fotosyntetisk kolsyreassimilation, i
enlighet med J. Buders förmodan. Men C. B. van
Niel har visat, att båda förloppen
tillsammans bilda en enhetlig reaktion, som kemiskt
är en fotosyntes. Nu är dessa bakteriers
ämnesomsättning något fullständigt enastående,
men likartade svårigheter komma sannolikt
att yppa sig på andra håll, när de kemiska
förloppen bli bättre kända. — Litt.: L.-G.
Romell, »Den lagrade energiens omsättning
och dess biologi» (i »Växternas liv», bd 2: I,
1934; med ytterligare litt.-anv.). L.-G. R-ll.
Andningsferment el. (bättre)
Andnings-enzymer, ferment el. enzymer (se d. o.),
vilka deltaga i andningen (se d. o.), d. v. s.
födoämnenas energialstrande förbränning.
Eftersom ett större antal enzymer deltar i
denna process, kan man ej tala om »andning»
fermentet», såsom stundom skett.
Förbränningen av högre kolhydrater (glykogen,
stärkelse) samt av deras komponenter förberedes
av sådana enzymer, som därav bilda de enkla
sockerarterna, och inledes av sådana enzymer,
som spjälka socker till lättare oxiderbara
molekyler, särskilt trioser och triosfosforsyror;
denna senare spjälkning utgör andningens
anaeroba (icke till medverkan av fritt syre
bundna) del. Den aeroba andningen förmedlas
av järnhaltiga eller järnfria enzymer. I de
förstnämnda är järnet bundet till porfyrin,
och detta järnporfyrin är den katalytiskt
verksamma delen av dessa enzymer, vilka
ingående studerats av D. Keilin, O. Warburg,
H. Fischer och K. Zeile. Den järnhaltiga
enzymdelen överför syre till cellernas oxiderbara
beståndsdelar därigenom, att den komplext
bundna järnatomen växelvis oxideras av syret
till trevärt tillstånd och sedan genom
avlämnande av syre till cellens bränsle övergår till
tvåvärt tillstånd, varefter syret åter oxiderar
järnet o. s. v. De järnhaltiga
andningsenzy-merna kunna dock ej oxidera cellens bränsle
utan vidare, fastmer måste dessa molekyler
först påverkas av särskilda enzymer, s. k.
de hy dr as er (se d. o., suppl.), i vilkas
utforskning den svenske fysiologen T. Thunberg
har en mycket väsentlig del.
Till de järnfria andningsenzymerna hör,
förutom de nämnda dehydraserna, en
enzymgrupp, vars första representant upptäckts av
Warburg och kallats »gula fermentet». Detta
hör till flavinenzymerna (se d. o., suppl.),
spridda i växt- och djurriket. H. E.
*Andorra. 1929 blev den direkta
järnvägsförbindelsen Toulouse—Barcelona över
Pyrenéerna färdig; från stationen LTIospitalet (i
fr. dep. Ariège) på denna järnväg leder en
automobilväg genom A. förbi huvudstaden till
Urgel. A. har nu både fransk och spansk
postanstalt. Under senare år har ett
fransk-spanskt bolag börjat tillvarata A:s
vattenkraft. Efter en revolt april 1933 infördes
allmän rösträtt och valdes 31 aug. s. å. ett råd
på 34 pers. Jan. 1934 upprättade A. en egen
armé. — Nyare litt.: B. Newman, »Round
about A.» (1928); R. Enckell och Å. Claeson,
»Falska trubadurer» (1932); G. Combarnous,
»Les vallées d’Andorre» (1933). S. F.; A. A-1.
Andoyer [ädcuaje’], Henri, fransk
astronom (1862—1929), 1903 prof, i astronomi vid
Sorbonne i Paris. A:s arbeten behandla
problem inom den celesta mekaniken. Hans
huvudarbete är det stora tabellverket »Nouvelles
tables trigonométriques fondamentales»
(»Lo-garitmes» och »Valeurs naturelles»; 1911—18)
med 14- och 15-ställiga talvärden för de
tri-gonometriska funktionerna och deras
logaritmer. A. var även verksam som
läroboksförfattare (»Cours d’astronomie», bd 1 1906, 2:a
uppl. 1911; bd 2 1909). K. Lmk.
Ändrade [-rä’do], Edward Ne ville da
Costa, engelsk fysiker (f. 1887), prof, i
Woolwich 1920, i London 1928. A. har
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
