Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Arsiner - Artbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Arsiner—Artbildning
272
♦Arsiner, se även Stridsgaser, suppl.
Artbildning, uppkomsten av nya arter och
varieteter (jfr Art) av växter och djur.
De processer, som i naturen åstadkomma
artbildning, anses under tidernas lopp ha
lett till de stora förändringar inom växt- och
djurriket, vilka legat till grund för
uppställandet av descendensläran (se d. o.). Under
darwinismens glansdagar betraktades alla
arter såsom i täml. lika grad föränderliga,
under inflytandet av det naturliga urvalet.
Gränserna mellan dem ansågos såsom i
princip oväsentliga, och mellanformer uppfattades
såsom »övergångsformer» (ehuru de väl
oftast äro bastarder av sekundärt ursprung).
Problemet rörande de artbildande
processernas verkliga natur blev därigenom
otillräckligt beaktat. Medan utvecklingsläran sålunda
under inflytandet av darwinismen kom att
lägga huvudvikten vid studiet av de stora
linjerna i växternas och djurens historia och
släktskapsförhållanden, har intresset för
själva artbildningsprocesserna skjutits i
förgrunden genom de senaste årtiondenas
experimentella och analytiska forskning.
Banbrytande ha därvid varit H. de Vries’ (se d. o.)
forskningar över mutationer, W. Johannsens
(se d. o.) studier över genotypbegreppet,
återupptäckten av de Mendelska reglerna (se
M e n d e 1, J. G., och Men del i sm), den
förfinade kromosomanalysen samt i senaste
tid införandet av röntgen- och
radiumbestrålning som experimentellt hjälpmedel.
Artbild-ningsforskningens uppgift är numera
väsentligen den att undersöka vad som ligger bakom
arternas skillnader, orsakerna till
artskillnadernas uppkomst samt orsaken till att
gränserna mellan arterna upprätthållas i naturen.
Därvid har klart framgått, att många olika
typer av biologisk variation finnas och att
man därför måste räkna med olika typer av a.
Följ, uppställning av hithörande fenomen
kan t. v. vara lämplig. 1. Varje art har i
regel ett bestämt antal kromosomer (se d. o.,
och jfr Cell) i sina cellkärnor, men olika
arter kunna skilja sig från varandra med
avseende på kromosomantalet. Bland högre
växter är det mycket vanligt, att
kromosom-antalen hos arter, vilka tillhöra samma släkte,
äro mångfalder av ett och samma s. k.
grundtal. Arterna av släktet
Chrysanthe-mum (prästkrage) uppvisa sålunda talen 9,
18, 27, 36 och 45. Denna företeelse kallas
polyplo id i. Dylika polyploida växttyper
uppkomma genom ett slags
fördubblingspro-cesser, varigenom typer med 18 kromosomer
uppkomma ur sådana med 9, typer med 27
genom en kombination av 9 med 18 o. s. v.
Själva fördubblingen kan ske på två
principiellt olika sätt: a) genom utebliven
reduk-tionsdelning och bildandet av könsceller med
oreducerat antal kromosomer, vilka sedan
kunna förenas och ge upphov till avkomma
med fördubblat kromosomantal (generativ
fördubbling); b) genom fördubbling i vanlig, s. k.
somatisk vävnad, t. ex. på ett tidigt
embryonalstadium (somatisk fördubbling). Den
generativa fördubblingen kan underlättas genom
inverkan av extrema temp., särskilt måttlig
frysning. Miljön har härigenom visat sig ha
en viss direkt artbildande verkan, dock av
annat slag än den av lamarckismen (se D
e-scendenslära, sp. 763) förfäktade. Dian
urskiljer även två olika typer av polypioidi:
allopolyploidi och
autopolyploi-d i. Den förra innebär fördubbling eller
mång-dubbling av kromosomantalet hos
bastarder mellan olika arter; de polyploida
typerna äro då att betrakta som mångdubblade
artbastarder, och polyploidien medför
därigenom uppkomsten av helt nya arter.
Autopolyploidi innebär fördubbling eller
mång-dubbling inom en och samma art, alltså utan
bastardering, och leder till uppkomsten av
former, som endast i mycket oväsentliga
avseenden skilja sig från sina »ofördubblade»
stamformer. Ex. på allopolyploidi erbjuda de
ovannämnda arterna av Chrysanthemum, som
ex. på autopolyploidi kunna nämnas de
»fördubblade» former, som med konst framställts
av tomat. Som artbildande process i naturen
har allopolyploidien den ojämförligt största
betydelsen. Autopolyploida typer äro i
naturen sällsynta, trol. emedan autopolyploidi lätt
medför en viss grad av sterilitet.
Allopolyploidi är mycket vanlig hos angiospermer,
ovanlig hos gymnospermer och saknas av allt
att döma hos djuren. Hos de senare synas
endast mycket sällsynta fall av
autopolyploidi förekomma. Orsakerna till dessa
egendomliga skillnader äro icke säkert klarlagda.
— 2. Många växter och djur visa
kromosom-skillnader av annat slag. Närbesläktade
arter kunna sålunda avvika från varandra
genom små skillnader i kromosomantalet, utan
att jämna mångfalder uppkommit. Hos
fjärilar äro t. ex. kromosomantalen 25, 26, 27,
28, 29, 30 och 31 mycket vanliga. — 3. Många
närbesläktade arter ha ett och samma
kromosomantal men skilja sig från varandra med
avseende på kromosomernas storlek eller form.
Så t. ex. kunna två lika långa kromosomer
hos en art ersättas hos en annan av en
mycket lång och en mycket kort. Särskilt
omlagringar av denna typ kunna
framkallas medelst röntgenbestrålning (se sp. 273).
— 4. Många närbesläktade arter visa inga
synliga skillnader med avseende på
kromoso-merna. Artskillnaderna kunna här bero på
olika uppsättning av arvsanlag i morfologiskt
lika kromosomer. En speciell typ utgöra
organismer med bildandet av s. k.
kromosom-ringar i reduktionsdelningen och därav följ,
egendomliga ärftlighetsförhållanden och
variation. H. de Vries’ berömda försöksväxt
Oenothera Lamarckiana hör hit. — 5. Även
cellernas plasma kan ha artskiljande
betydelse. Plasmans roll i detta avseende är dock
ännu föga känd.
Man måste alltså räkna med olika slag av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
