Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Atlantiska oceanen - *Atlas (berg) - *Atlas (karta) - *Atlas Diesel - Atman - *Atmosfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Atlas—Asmosfär
312
den förefaller att höja sig till högre nivå
under samtidig uppblandning med de båda
omgivande strömmar, som gå i motsatt
riktning. Närmast bottnen av Atlantdalarna
rör sig slutligen mot n. den antarktiska
bottenströmmens vatten, som är kallare men
något mindre salt än överliggande
vattenlager. N. hemisfärens motsvarigheter till den
subpolara mellanströmmen oeh den
antarktiska bottenströmmen äro till följd av N.
polarbäckenets starka avgränsning från
egentliga Atlantbäckenet långt svagare
utvecklade än de sydbemisfäriska strömmarna.
Direkta strömmätningar över stora djup ha
hittills endast utförts från »Meteor» vid ett
fåtal ankarstationer. Tidvattensströmmar av
en kompassen runt svängande
rörelseriktning ha därvid påvisats ända ned till 2.500
m djup, där maximihastigheten kan uppgå till
nära 10 cm/sek. Någon fortskridande
förskjutning hos vattenmassorna i djupet åt viss
riktning, s. k. restström, av iakttagbar
hastighet kunde icke konstateras.
Ett ytterst märkligt resultat från
seriemätningarna vid »Meteors» ankarstationer
var påvisandet av stora interna vågor,
rytmiska höjningar och sänkningar inom
gränslagret mellan 50 och 100 m djup av
utpräglad tidvattensperiod, liknande de interna
tid-vattensvågor, som av Otto Pettersson redan
1908 upptäcktes i Bälthavets skiktade vatten.
Litt.: F. Spiess, »Die Meteor-Fahrt» (1928);
»Wissenschaftliche Ergebnisse der deutschen
atlantischen Expedition auf dem
Forschungs-und Vermessungsschiff ’Meteor’ 1925—1927»,
utg. av A. Defant (1932 ff.). H-s P-n.
*Atlas. Enl. nyare mätningar äro de äldre
höjduppgifterna något överdrivna. Djebel
Li-koumt når endast 3,906 m ö. h., medan det
närbelägna Djebel Toubkal med 4,225 m är
A:s högsta topp. — Jfr bilder vid Algeriet
och Marocko samt Afrika, suppl., bild 1.
*Atlas. De mest kända nu förekommande
världsatlaserna äro »Andrees Handatlas» (se
d. o., suppl.), A. Stielers (se d. o.) »Handatlas»,
»The Times survey atlas of the world» (se
Bartholomew, även i suppl.), »Atlante
internazionale del Touring club italiano»
(1927; 4:e uppl. 1933) och Vivien de
Saint-Martin och Schrader, »Atlas universel de
géo-graphie» (1920). Därjämte har utgivits ett
stort antal specialatlaser över fysisk och
ekonomisk geografi, geologi, historia etc. I
Sverige ha utgivits »Nordisk världsatlas» (se
d. o.), revid. ny uppl. utg. 1930—34 under
namnet (Allt för Allas) »Världsatlas», »Svensk
världsatlas» (1930) samt sv. uppl. av bl. a.
»Andrees Handatlas», senast under titeln
»Bonniers världsatlas» (1924 över Sverige
ha förutom de officiella kartverken utgivits
bl. a. »Sverige i 32 kartblad» (1916), »Svenska
turistföreningens atlas över Sverige» (1923—
25), »Cohrs atlas över Sverige» (12 :e uppl.
1928) och påbörjats »Svenska orter» (d. I,
Sydsverige, 1932; d. III, mell. Sverige, 1934),
Bild 1. Schematisk genomskärning av atmosfären.
båda utarbetade av Generalstabens
litografiska anstalt. G. R-1L
*Atlas Diesel har sedan 1934 ett aktiekap.
av 6,773,000 kr. Anläggningarna i
Stockholm nedlades 1927, då den vid Atlas
bedrivna verksamheten överflyttades till Sickla.
Verkst. dir. är sedan 1917 G. L. Jacobsson
(1909—17 verkst. dir. i a.-b. Atlas). Som
konstruktörer och uppfinnare vid bolaget ha
bl. a. verkat K. J. E. Hesselman och O. T.
Ilollertz.
Ätman, ind., se Bramanis m, U p an
i-s a d och V e d ä n t a.
*Atmosfär. 1. Mc Lennans och Shrums m.
fl. undersökningar över norrskensspektrum
(jfr Norrsken, sp. 1250) synas visa, i
motsats till vad man tidigare förmodat, att även
de högsta luftlagren upp till omkr. 150 km
höjd i väsentlig grad äro sammansatta av
syre och kväve och ej, som
diffusionsjämvik-ten skulle fordra, innehålla några mera
betydande mängder vätgas eller helium.
Av stort intresse äro de undersökningar,
som på senare tid utförts över a:s ozonhalt,
av Dobson, Götz, Chalonge m. fl. Ozonhalten
är i de lägsta luftskikten mycket ringa, men
ovanför 15—20 km höjd tilltar den snabbt,
och luftlagren på en höjd mellan 20 och 40 km
ha en ozonhalt, som är omkr. 100 ggr större
än i luftlagren nära jordytan. Reducerad till
0° temp. och 760 mm tryck, motsvarar den
totala ozonmängden i a. blott ett gasskikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
