Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskott - *Biskupitz - *Bisköldkörtlarna - *Biskötsel - Bislet - *Bismarck, von, släkt - *Bismarck, O. E. L. von - *Bison - Bissera - Bissing, Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Biskupitz—Bissing
546
närmast överensstämmande med biskvi (se
d. o.).
♦Biskupitz inkorporerades 1927 med staden
Hindenburg.
♦Bisköldkörtlarna. Framför allt genom J.
B. Collips (se d. o., suppl.) undersökningar
har det fastställts, att den inre sekretionen
(se Inre sekretion) från b. verkar
reglerande på blodets kalciumhalt. Stegring av
sekretionen, t. ex. genom en svulst i någon av
b., medför stegring av blodets kalciumhalt
utöver den normala (omkr. 11 mg per 100 cm3)
och kan i svåra fall verka urkalkande på
benen, varigenom dessa bli fibröst
omvandlade (parathyroid osteos). Kramperna, som
uppstå vid b:s avlägsnande, kunna hävas
genom tillförsel av kalk, extrakt på b. eller
D-vitamin. Hormonet är ännu icke
ren-framställt. U. v. E.
♦Biskötsel. Bekämpandet av de
smitto-samma bisjukdomarna (nosemasjuka och
bipest, se Bin, sp. 307) är sedan 1934 i
lag reglerat. Enl. denna lag, vars
tillämpning inom ett län är beroende av
länsstyrelsens beslut, åligger det biodlarna att anmäla
misstänkta sjukdomsfall till särskilt utsedda
tillsyningsmän. De föreskrifter rörande sättet
för dessa sjukdomars bekämpande, vilka
erfordras utöver lagen, utfärdas av Statens
växtskyddsanstalt. Jfr Sv. Författningssaml.,
n:r 277 och 278, 1934. — Sveriges biodlares
riksförbund (S. B. R.) var vid slutet av 1934
fördelat på 25 länsförbund med tills. 572
lokalföreningar och 12,751 medl. Hösten 1934
invintrades 89,722 bisamhällen. O. A-g.
Bislet, den största och förnämsta
idrottsplatsen i Oslo (se färgkartan vid d. o.),
invigd 1922. Står under kommunal ledning.
♦Bismarck, von, släkt. Furst O. v. B.
tillhör icke längre tyska riksdagen. Han är
ambassadråd vid tyska ambassaden i London.
♦Bismarck, O. E. L., furst von. De senaste
årens forskningar ha framför allt sysslat med
B:s utrikespolitik efter 1871, över vilken de
nya källpublikationerna, särskilt de franska
och tyska utrikesministeriernas off.
aktsamlingar, spritt nytt ljus. Se härom
Tyskland, sp. 932—935.
Skarp kritik har från vissa håll riktats mot
den Bismarckska utrikespolitikens allmänna
struktur såsom alltför komplicerad och även
motsägelsefylld. Förmodligen har dock B.
själv tänkt sig detta system endast som en
faktor av övergående betydelse. Hans mening
var att trygga rikets stormaktsställning och
binda de krafter, vilka ev. kunde störa den
fredliga utvecklingen, innan Europa
accepterat den nya internationella ordning, som
skapats genom det enade Tyska rikets bildande.
En häftig strid har uppblossat kring frågan
om orsakerna till B:s fall. I allm. har
huvudvikten lagts på de inrikespolitiska orsakerna,
varvid man numera i viss utsträckning
betonat, att kejsaren härvid förfäktade de
riktigare åsikterna, samtidigt som man
fram
hållit, att B:s ställning i parlamentariskt
avseende blivit fullständigt ohållbar. Också
utrikespolitiska faktorer torde ha haft en viss
psykologisk effekt. De meddelanden om ryska
truppkoncentrationer mot Tyskland, som
kejsaren mottog i kanslerskrisens elfte timme,
skärpte hans ovilja mot B:s ryssvänliga
politik och ha säkerligen haft sin betydelse för
att övertyga honom om nödvändigheten av
att bryta med B. (jfr Vilhelm, sp. 496 f.).
Bland nyare Bismarckpublikationer märkas
framför allt hans »Gesammelte Werke» (15
bd, 1924 ff.). Viktig för kännedomen om
hans utrikespolitik är förutom »Die grosse
Politik der europäischen Kabinette 1871—1914»
(1922—27) särskilt »Les documents
diploma-tiques frangais 1871—1914» (1929 ff.). Bland
svenska arbeten märkas C. G. Westman,
»Utrikespolitiska silhuetter» (1928), G. Wittrock,
»Den väpnade freden 1871—1914» (i
Norstedts »Världshistoria», 13, 1934), samt R.
Svanström och B. Enander, »Kampen om
freden och kolonierna» (i »Vår egen tids
historia», bd 2, 1934). I övrigt må nämnas U.
Noack, »B:s Friedenspolitik» (1928), och E.
Zechlin, »B. und die Grundlegung der
deut-schen Grossmacht» (1930). Av den ymniga litt.
om B:s fall kunna framhållas: W. Schüssler,
»B:s Sturz» (1921); W. Mommsen, »B:s Sturz
und die Parteien» (1924); E. Gagliardi, »B:s
Entlassung» (1927); E. Zechlin,
»Staatsstreichs-pläne B:s und Wilhelms II.» (1929); C.
Wei-bull, »B:s fall» (1934). En översikt över den
moderna Bismarcklitteraturen har givits av
M. v. Hagen i »Das Bismarckbild in der
Li-teratur der Gegenwart» (1929). Se vidare
Tyskland, sp. 947. R. Sv-m.
♦Bison. För att bevara och föröka
stammen av den europeiska b. eller visenten har
bildats ett internationellt sällskap, som bl. a.
för stamböcker. F. n. torde i parker och zool.
trädgårdar i Europa finnas omkr. ett 60-tal
fullt rasrena djur förutom en del med mer
el. mindre främmande blod. I Sverige finnas
12 ex., av vilka 4 äro fullt rasrena. 1 parken
vid Ängelsberg i Västmanlands län finnas 8
och på Skansen i Stockholm 3. Hela
stammens ökning har varit ganska svag. Den
amerikanska b. är mera livskraftig, och
stammen i Nordamerika är god. Lönnb.
Bissèra, se B i s.
Bissing, Friedrich Wilhelm, frih.
von, tysk egyptolog och orientalist (f. 1873),
prof, i orientalisk arkeologi och egyptologi i
München 1906, i den gammalorientaliska
konstens historia i Utrecht 1922—26. B. är en av
de främsta kännarna av den egyptiska
konsten. Hans stora verk »Denkmäler ägyptischer
Sculptur.. . mit erläuternden Texten» (1
textbd, 2 bd bilder, 1906—14) fick epokgörande
betydelse och tillhör alltjämt de oumbärliga
handböckerna. Av hans övriga arbeten må
nämnas »Einführung in die Geschichte der
ägyptischen Kunst» (1908), »Die Mastaba des
Gemnikai» (2 bd, 1905—11), »Das Re-Heiligtum
XXI. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
