Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celminš, Hugo - Celms, Julijs (Julius) - Celovec - *Celsius, A. - *Celtes, K. - Celtic revival - Celtic speaking union - Cembræus, Gösta Vilhelm Folke - *Cement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Celms—Cement
808
jordbruksminister. Efter statsvälvningen 15
maj 1934 blev C. borgmästare i Riga. R. Ljl.
Celms [tse-], Jülijs (Julius), lettisk
socialdemokratisk politiker och journalist (f. 1879).
Från 1898 verksam i det socialdemokratiska
partiet och därvid upprepade gånger
arresterad, redigerade han 1906—07 som emigrant i
Finland en lettisk socialdemokratisk tidning,
Cina (Kamp), och var sedan journalist i
Ryssland. Sedan han som frivillig deltagit i de
lettiska frihetsstriderna 1919, blev han medlem
av folkrådet och av den konstituerande
församlingen och utnämndes 1927 till chef för
Lettlands bank. Efter regimförändringen 1934
har C. lämnat politiken. R. Ljl.
Celovec [tselå’vets], sloven, namnet på
Kla-genfurt.
*Celsius, A. Jfr N. V. E. Nordenmark, »A.
C., Linné och den hundragradiga
termometern» (i Svenska Linnésällskapets Årsskr.,
XVIII, 1935).
*Celtes, K. »Der Briefwechsel des Konrad
Celtis» utgavs 1934 av H. Rupprich.
Celtic revival [ke’ltik riväPval], en litterär
rörelse i anglo-irisk litteratur från 1890-talet.
Den återgår i någon mån på Young I r
e-1 an d movementpå 1840-talet (som var
en väckelse för irländsk historia och saga)
men framför allt på prerafaeliternas (se P r
e-r a f a e 1 i s m) medeltida stämningsstycken.
Den representeras av W. B. Yeats (se d. o.),
Katharine Tynan Hinkson, lady Gregory,
A. E. (G. Russell), John M. Synge, Alice
Milligan, Edward Martyn, Douglas Hyde,
Dora Sigerson Shorter m. fl. Genom Standish
O’Gradys »History of Ireland» (1878)
uppväcktes Irlands dåv. unga
författargeneration till kärlek till de keltiska myterna och
sagorna, som på olika sätt inspirerade deras
produktion. Ehuru opolitisk, gav rörelsen en
väldig stöt åt de irländska
självständighets-strävandena och blev en nationell tillgång.
— Litt.: G. Langenfelt, »Irland» (Verdandis
Småskrifter, 365, 1934). G. L-t.
Celtic speaking union [keTtik spFkip [-jö’n-jon],-] {+jö’n-
jon],+} sammanslutning av keltiska sällskap.
På Irland bildades 1893 Gaelic league
(se d. o.), i Skottland 1891 An comunn
gäidhealacha, i Wales redan 1751 C y
m-dei t has y cymmodorion med
avläggare, i Bretagne 1844 (1873) Association
bretonne, vilka sällskap arbetade för de
olika keltiska språkens bevarande och
utbredning. Språkliga fester, ss. oireachtas
(Irland, från 1897), mod (Skottland, från
1891), eisteddfod (se d. o.; Wales), bidrogo att
vidmakthålla intresset. En internationell
pankeltisk kongress sammanträdde f. ggn
1902, varvid fem »nationer» erkändes:
Irland, Skottland, Wales, ön Man och
franska Bretagne. 1904 upptogs även
Corn-wall som sjätte nation; härur framgick
C., som sedan 1922 håller årliga kongresser
i olika länder. Syftet är eg. språkens
bevarande och utbredning, men från Irlands sida
(särskilt sedan 1933) ha gjorts försök till en
politisering av verksamheten. De skilda
språkens historiska utveckling har omöjliggjort,
att förhandlingsspråken bli keltiska; engelska
(och franska) är kongresspråk, men
national-språken ha dock kraftigt understötts genom
denna organisation. G. L-t.
Cembræus, Gösta Vilhelm Folke,
operasångare (f. 1895). Studerade sång för
G. Bratt och T. Lennartsson, var elev i
operaskolan i Stockholm samt är sedan 1922
engagerad vid Kungl. teatern. C. har
företrädesvis utfört komiska barytonpartier, ss.
Gianni Schicchi, Figaro i »Barberaren»,
Papa-geno i »Trollflöjten», Peulemann i »Tenor
eller bas?», samt inom operettrepertoaren
framställt Boni i »Czardasfurstinnan»,
Ce-lestin-Floridor i »Lilla helgonet» m. fl. H. G-t.
•Cement. 1. Under de senare åren ha
kva-litetsford ringarna på c. betydligt stegrats,
vilket gått jämsides med utvecklingen inom
cementfabrikationen. Vid cementbränningen
gick man tidigare till väga så, att det
fin-malda råmaterialet efter blandning med
bränslet briketterades och brändes i
schaktugnar, d. v. s. stillastående vertikala ugnar
med materialtillförsel upptill och uttag av
färdigbränd produkt nedtill. Schaktugnarnas
fördelar voro främst en god värmeekonomi,
d. v. s. ringa bränsleförbrukning, medan
olägenheterna i första hand voro svårigheterna
att erhålla en produkt av jämn kvalitet.
Emellertid ha schaktugnarna under de senare
åren, särskilt i Tyskland, i hög grad
förbättrats och automatiserats. Trots detta ha
dock roterugnarna, för såväl den »torra» som
särskilt den »våta» tillverkningsmetoden
blivit förhärskande, och utvecklingen på detta
område har lett till allt större ugnsenheter
med ända upp till 150 m långa ugnar.
Blandningen av råmaterialet i slamform erbjuder
de bästa möjligheterna för en homogen
sammansättning, och massans rörelse under
bränningen i den roterande ugnen leder likaledes
till en homogen kvalitet. Systemet med en
från roterugnen skild kylare, för kylningen
av klinkern och förvärmningen av
förbrän-ningsluften, har man vid moderna
ugnsan-läggningar i stort sett frångått och i stället
utformat kylarna koncentriskt omkring
roter-ugnens nedre ända.
Försök att på olika vägar förbättra
bränsleekonomien ha icke saknats. Förlängningen
av roterugnarna samt inbyggnad av kättingar
inuti ugnarna för att underlätta
värmeöverföringen mellan bränngods och rökgaser ha
härvid medfört stora förbättringar. Av nyare
brännsystem har särskilt den s. k.
Lepolmeto-den kommit till praktiskt utförande. Enl.
denna sker en för-bränning av råmaterialet
på en vandringsrost, varvid rökgasvärmet
effektivt utnyttjas, medan själva
färdigbränningen och sintringen ske i en kort
efterföljande roterugn.
Under det att man tidigare allmänt
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
