Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Depåtjänst—Dern
980
grupp av votivfynd bilda de s. k. m o s s f y
n-d e n, vilka framför allt äro kända från
Danmark men även från Sverige. De bestå till
största delen av vapen, oftast sönderbrutna,
antagligen krigsbyte, som efter striden
nedlagts i en mosse av de segrande till tack
för den vunna segern (se Thorsbjerg
m o s e samt N y d a m och V i m o s e, båda i
suppl.). H. An.
Depåtjänst, krigsv., se
Ersättnings-reserv, suppl.
*Derain, A., har efter en period som
Cé-zannepåverkad, expressionist och kubist, och
i nära kamratskap med Vlaminck, då det
dekorativa behärskade hans måleri
(självporträtt från denna tid, se bild på pl. till
Expressionism), ägnat mera
uppmärksamhet åt färgen som målarens väsentliga
uttrycksmedel. D:s porträtt från de senaste
åren visa en klassiskt enkel uppbyggnad och
ett studium av färgvärdena, som erinra om
Manet. Nationalmuseum i Stockholm äger
bl. a. »Aktstudie» och »Kvinnohuvud». D. har
även illustrerat bokverk samt utfört
scendekorationer och litografier. E. L-k.
*Derby, E. G. V. S., är en av de ledande
inom den engelska kapplöpningsvärlden;
honom tillhöriga hästar ha vunnit många pris.
Dercums sjukdom [dä’køms-] (lat. adipösis
dolorösa), en efter den nordamerikanske
neurologen É. X. Dercum (1856—1931) benämnd,
ovanlig form av fettsot (se d. o.), med ojämna,
knutiga el. valkiga fettansamlingar i huden,
ömma för tryck. Sjukdomen är progressiv
och förenad med trötthet, kraftnedsättning
och avtagande vitalitet. Orsaken är
rubbningar i inresekretoriska körtlar. Man har
försökt behandling med bl. a.
sköldkörtelpreparat. Tillg.
Der el-bahri (»Norra klostret»), ort strax n.
om Tebe, på Nilens västsida, med talrika
minnesmärken från omkr. 2000 f. Kr.—600 e. Kr.
Främst märkas ruinerna av Tebes äldsta
monumentalbyggnad, farao Mentuhotep III:s
omkr. 2050 f. Kr. uppförda dödstempel,
utgrävt 1903—07 av Egypt exploration fund och
grundligare 1922—25 av Metropolitan museum
under H. Winlocks ledning, varvid hela
tempelområdet fullständigt frilädes. Själva
templet hade formen av en pyramid, vars sockel
omgavs av en kolonnuppburen hall. Bakom
pyramiden lågo på en högre terrass en av
kolonnader omgiven gård med nedgången till
kungagraven och slutligen ännu en pelarhall,
i vars fond ingången till det i klippväggen
uthuggna innersta kapellet öppnade sig. Inom
tempelområdet finnas några gravar, som
Mentuhotep II låtit utföra för medlemmar av sitt
harem.
Vid sidan av Mentuhoteptemplet ligger
Egyptens skönaste dödstempel, uppf. av vit
kalksten omkr. 1500 f. Kr. av den regerande
drottningen Hatschepsut (se Egypten, bild
22). Det utgrävdes 1894—96 av E. Naville
och 1922—30 av Winlock, som även friläde
omgivningarna och restaurerade vissa
murpartier. Anläggningen består av tre
trapp-stegsformigt uppstigande, av kolonnader och
sidokapell omgivna tempelgårdar samt en
i bergväggen uthuggen innersta helgedom.
Kolonnaderna och kapellen ha varit prydda
med numera till större delen förstörda,
historiskt och konstnärligt i hög grad intressanta
reliefbilder. Under skrothögarna från
Na-villes grävningar fann Winlock i ett
närbeläget forntida stenbrott en mängd dels nästan
oskadade, dels sönderslagna statyer av
Hatschepsut, vilka tillhört templets ursprungliga
utsmyckning och nedvräkts, då detsamma
skövlades av hennes efterträdare, Thotmes III.
Inuti templet anlades i tidig kristen tid ett
på 600-talet övergivet kloster, av vilket orten
fått sitt namn.
Inhuggna i det omgivande bergmassivet
finnas talrika stormansgravar från 11 :e—26:e
dynastierna. I en övergiven grav från 11 :e
dynastien gjordes 1881 ett ryktbart fynd av
en mängd kungamumier från 17:e—21 :a
dynastierna, vilka i forntiden blivit gömda där
för att skyddas mot gravplundrare. 1891
påträffades en massgrav för medlemmar av det
tebanska prästerskapet, vilken innehöll en
mängd kistor och gravgods. G-d L-n.
Dereliktiön, jur., se Besittning, sp. 117.
Om res derelictae se Herrelöst gods.
Derème [d»rä’m], T r i s t a n (eg. P h
i-1 i p p e H u c), fransk skald (f. 1889), har sedan
1905 utgivit ett dussin diktsamlingar i den
sentimentalt ironiska Heinestil, som J.
La-forgue bragte på modet bland de yngre
sym-bolisterna. Flertalet föreligger under den
gemensamma titeln »La verdure dorée» (1922);
senare har han utgivit bl. a. »Le Zodiaque»
(1928). Kj.S-g.
Derivatlva laga fång, jur., se Laga fång.
Derjugin [-jo’-], Konstantin M
i-chael, rysk zoolog (f. 1878), prof, i
hydro-biologi vid univ. i Leningrad, föreståndare
för marinbiologiska stationen i Murmansk
och grundare (1925) av fiskeribiologiska
havs-stationen i Vladivostok, medlem av
vetenskapliga rådet för utforskandet av de
arktiska trakterna och för hydrologiska
stats-institutet i Leningrad. Hans tidigare
författarskap behandlar Rysslands fågel- och
fiskfauna, senare har han verksamt ägnat sig
åt utforskandet av de arktiska havens,
särskilt Barents och Karahavens, biologi och
hydrografi. Ett stort och värdefullt arbete
behandlar Kolafjordens fauna (utg. 1915 i
ryska vet.-akad :s handl.). N. O.
Dern [døn], George Henry,
nordamerikansk politiker (f. 1872). Bördig från
Nebraska, ägnade sig D. redan vid unga år åt
gruvdrift i Utah. Han tillkämpade sig
småningom en betydande maktställning inom
denna stats guld-, silver- och
kopparförädlingsindustrier. Tills, m. en kollega har D.
uppfunnit en ny metod för malmförädling,
den s. k. Holt-Dernsmältningen. D., som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
