Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska förluster - *Elektriska isoleringsmaterial, Elektriska isolermaterial - *Elektriska järnvägar - Strömart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Elektriska isoleringsmaterial—Elektriska järnvägar
1146
tillsatsförluster inom ledarna, som bero av
strömförträngning på grund av magnetiska
fält inom ledarna. Dessa tillsatsförluster
nödvändiggöra vid grova ledare och höga
strömstyrkor ofta en uppdelning av ledaren
i flera parter och skruvning av dessa parter.
Vidare ingå i belastningsförlusterna vissa
tillsatsförluster i konstruktionsdelar, järnkärnor
o. s. v., vilka bero av virvelströmmar, som
inducerats av belastningsströmmen.
Vid konstant spänning på en maskin eller
transformator äro tomgångsförlusterna i stort
sett konstanta, medan belastningsförlusterna
variera med kvadraten på strömstyrkan.
I elektriska ledningar uppträda i första
hand de nämnda olika slagen av
belastnings-förluster. Vidare uppträda vid isolerade
ledare vissa dielektriska förluster i
isoleringen, bestående i dels avledning
s-förluster, d. v. s. motståndsförluster
genom avledningsström i isoleringen (i regel
mycket små), dels förluster genom s. k.
dielektrisk hysteresisi isoleringen.
Vid högspända luftledningar uppträda vidare
coron aförluster (se Corona, suppl.),
vilka äro starkt beroende av väderleken. De
dielektriska förlusterna och coronaförlusterna
ha karaktären av tomgångsförluster.
Vid höga frekvenser, t. ex. inom
radioapparater, göra sig virvelströmsförluster i
kärnorna samt tillsats-kopparförluster i
lind-ningarna mest gällande i fråga om spolar,
transformatorer o. dyl. I
kondensatorer dominera de
dielektriska
hysteresisför-lusterna. Kvoten mellan
en kondensators förluster
och reaktiva (kapacitiva)
effekt vid viss frekvens
benämnes
förlustfaktor eller
förlustvinkel. Då såväl
kapacitets-effekt som
hysteresisför-luster variera ung. som
frekvensen samt som
spän
ningens kvadrat, är förlustfaktorn relativt
oberoende av spänning och frekvens. F. D-n.
*Elektriska isoleringsmaterial, numera off.
Elektriska isolermaterial. Enl.
Svenska Elektrotekniska Normer (SEN) n:r 3
indelas de inom maskiner o. s. v. använda
isolermaterialen i 4 kl., närmast hänförande
sig till temperaturbeständigheten, näml.:
Kl. 0: Organiskt material utan
impregne-ring (bomull, papper m. m.).
Kl. A: Organiskt material med
impregne-ring av högisolerande, värmebeständigt lack
eller fernissa (bomull, papper, även bakelit,
jfr d. o., suppl., m. m.).
Kl. B: Oorganiskt material i fördelat
tillstånd, sammanpressat med organiskt
bindemedel (mikanit, bestående av glimmerblad
med schellack el. dyl. som bindemedel).
Kl. C: Oorganiskt material (glimmer,
porslin, steatit).
Vid bedömning av ett isolermaterial tages
hänsyn till dettas elektriska
genomslagshåll-fasthet, isolationsmotstånd,
dielektricitets-konstant och förlustvinkel, vidare mekaniska
och termiska egenskaper, ss. tänjbarhet,
slaghållfasthet, hygroskopicitet,
värmebeständighet och eldsäkerhet. Ungefärliga värden
på de elektriska egenskaperna hos några
allmänt använda isolermaterial framgå av följ,
tab., hänförd till en temp. av omkr. 20° C:
[-Genomslags-hållfasthet-]
{+Genomslags- hållfasthet+} kV vid 1 mm [-Dielektricitets-konstant Förlustvinkel-] {+Dielektricitets- konstant Förlust- vinkel+}
Glimmer 50 6 0,004
Mikanit 35 5 O,oi
Glas 40 7 0,005
Porslin .... 20 6 0,04
Papper .... 25 3 0,05 0,05
Bakelit oskiktad 10 6
skiktad ... 10 4 0,05
Ebonit 12 3 0,005
F. D-n.
*Elektriska järnvägar. Den nyare
utvecklingen av järnvägselektrifieringen i olika
länder (efter 1925) kännetecknas av fortsatta
landvinningar för enfas- och
likströmssystem, medan trefassystemet för järnvägsdrift
definitivt spelat ut sin roll. I Italien, där
detta system på ett tidigt stadium vunnit ej
oansenlig utbredning, kommer näml, för all
nyelektrifiering att användas högspänd
likström av 3,000 V spänning för huvudbanor
och 1,500 V för banor av förortskaraktär.
Elektrifierad banlängd km System Antal
[-lokomotiv-]
{+lokomo- tiv+} omkr. [-motorvagnar-] {+motor- vagnar+} omkr.
Förenta staterna ........... 3,700 enfas och likström 1,000 2,000
Italien .................... 3,600 trefas och likström — —
Schweiz .................... 2,550 enfas 580 70
Frankrike .................. 2,300 likström 580 350
Sverige .................... 1,970 enfas 220 7
Tyskland ................... 1,900 enfas 440 235
England ...................... 700 likström — —
Österrike .................... 620 enfas 220 8
Norge ........................ 260 enfas 25 5
Ungern ....................... 190 enfas 35 ■—
Övriga europeiska länder
omkr.......................... 500 enfas och likström — —
Fördelningen av de olika systemen på olika
länder framgår av ovanstående tablå, som
hänför sig till läget vid slutet av 1933.
Strömart. Likströmssystemets varianter
skilja sig endast i fråga om spänningen, som
väljes högre för längre banor med tyngre
trafik (jfr ovan). Vid äldre anläggningar
användas även 600 och 1,200 V, men numera
fastställd internationell standard är 750,
1,500 och 3,000 V. Enfassystem i Europa
arbeta praktiskt taget uteslutande med 15,000
V och ett periodtal för växelströmmen av
162/3 per sek. I U. S. A. förekomma dock
endast 11,000—22,000 V och 25 perioder. Det
lägre periodtalet vid europeiska
anläggningar, som erbjuder fördelar huvudsaki. med
hänsyn till lokomotivmotorernas
konstruktion, nödvändiggör vid anslutning till
kraftnät för industriell och borgerlig distribution
omformning från 50 till 16 2/3 perioder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
