Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Elektriska maskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Elektriska maskiner
1152
grad och driftsäkerhet för alla
användningsområden. Hög verkningsgrad har erhållits
genom användning av förbättrad plåt för
järnkärnorna, genom rationell uppdelning av
ledare och konstruktionsdelar för att
nedbringa tillsatsförlusterna samt genom en väl
genomtänkt dimensionering. Bruket av
förbättrade isolermaterial och
impregneringsme-toder har å ena -sidan höjt driftsäkerheten
och å den andra medgivit en mera
sammanträngd konstruktion med mindre
materialåtgång per effektenhet och mindre förluster. I
samma riktning har den på omfattande
beräkningar och experiment grundade
förbättringen av maskinernas kylsystem inverkat.
Likströmsmaskinernas utveckling
har främst kännetecknats av en alltmer
fulländad kommutering, tack vare ett djupare
inträngande i kommuteringsteorien, samt
förbättring av borstkvaliteten och borsthållarna.
Synkronmaskiner ha utförts i allt
större enheter, främst för de moderna
kraftstationerna. Även spänningen har höjts, och
flera anläggningar med stora generatorer för
direkt alstring av 30 kV äro i drift.
Långsamt gående generatorer för vattenkraft
byggas för effekter upp till 60,000—70,000 kVA,
vanl. med vertikal axel. Turbogeneratorer
för ångturbindrift byggas för effekter över
100,000 kVA. Varvtalet är för storlekar
under 30,000—40,000 kVA vanl. 3,000 per min.
(50 p/s; i Amerika 3,600 varv/min., 60 p/s; i
båda fallen äro generatorerna tvåpoliga).
Större enheter byggas för 1,500 eller 1,800
varv/min., i båda fallen fyrpoliga, för 50, resp.
60 p/s. Turbogeneratorernas rotorer äro vanl.
av massivt stål med frästa spår för
lindning-arna samt frästa eller borrade
ventilationskanaler. Rotorlindningen består i regel antingen
av blank koppar med mellanlägg av
isolermaterial eller av aluminiumband med
oxidisolering (se Aluminium, suppl., sp. 112).
Kylningen sker ofta medelst slutet
luftsystem, varvid den cirkulerande luften passerar
genom en särskild kylare med vatten eller
yttre pressluft som kylmedium.
Mindre och medelstora synkronmaskiner
användas i stor utsträckning som motorer i
industriella anläggningar i och för
faskom-pensering (se d. o., suppl.) och
spännings-reglering. Igångsättningen sker därvid vanl.,
om ej särskild drivmotor kan anordnas,
genom synkron start från växelströmsnätet.
Synkronmotorn är härvid antingen utförd
auto-synkron (startas i så fall i regel med full
nätspänning och sekundärt pådragsmotstånd)
eller såsom s. k. självstartande synkronmotor
med speciell burlindning inlagd i polerna. I
det sista fallet sker vanl. starten med sänkt
växelspänning med hjälp av extra uttag på
en transformator.
Asynkronmaskinen är fortfarande
den ojämförligt mest anlitade inom
motordriften. Den kortslutna typen förekommer
även i ganska stora enheter, i vissa fall upp
till något 1,000-tal kW. Mindre motorer
byggas ofta kortslutna med s. k. dubbellindad
rotor, d. v. s. med två burlindningar på olika
djup i mycket djupa spår med förträngt
mittparti. Denna motor ger väsentligt högre
startmoment och lägre startström än den
vanliga kortslutna typen.
[-Växelströmskommutatorma-skinerna-]
{+Växelströmskommutatorma-
skinerna+} ha fått ökad användning. För
järnvägsdrift har den rena enfasseriemotorn
med kompensationslindning och speciell
kom-muteringslindning alltmer vunnit terräng (jfr
Elektriska järnvägar, även i suppl.).
Trefaskommutatormotorer med
shuntegenska-per (t. ex. Schragemotorn) användas allmänt,
där vidsträckt varvtalsreglering erfordras,
t. ex. inom textilindustrien.
Växelströms-kommutatormaskinen har även en viktig
uppgift som tillsatsmaskin till större asynkrona
maskiner för effekt-, varvtals- och
effekt-faktorreglering. Många olika kopplingar
finnas näml., där strömmen från en
asynkronmaskins släpringar ledes till en
kommuta-tormaskin, i vilken alstras en
tillsatsspänning för huvudmaskinens rotorkrets.
Kom-mutatormaskinen kan vara kopplad till
huvudmaskinens axel eller ingå i ett separat
aggregat; den kan vidare arbeta som
generator eller motor eller också som omfornyire
för överföring av regleringseffekten till eller
från huvudnätet. Med dessa hjälpmedel Uar
man kunnat höja effekten hos befintliga
asynkronmaskiner, ordna varvtals- och
effektfak-torreglering samt styra effektöverföringen
mellan olika kraftnät med sinsemellan icke
fastlåst periodtal.
Omformare och
motorgeneratorer byggas i ofta mycket stora enheter. För
alstring av likström för elverksdrift har i
utlandet enankaromformaren vunnit stor
utbredning, medan i Sverige motorgeneratorn
i regel föredragits. Stort intresse ha de ovan
nämnda reglerbara motorgeneratoraggregaten
tilldragit sig.
Bland speciella anordningar må omnämnas
vätgaskylning vid stora, helkapslade
maskiner, främst synkronmaskiner för ren
faskom-pensering, vid vilka inga åtkomliga
axeltappar erfordras. Vätgasen erbjuder stora
fördelar framför luft i fråga om såväl
bortledande av förlustvärme som reduktion av
friktionsförlusterna och har gentemot luft
fördelen att ej underhålla förbränningen, om
isolermaterialet skulle antändas (jfr
Generatorbrand, suppl.).
Små hastigt gående motorer för
hushållsapparater, handverktyg o. dyl. ha fått stor
betydelse. Dessa byggas i regel antingen
som kommutatorförsedda universalmaskiner
(användbara för såväl likström som
växelström) av serietyp eller som tvåpoliga
asynkronmotorer för högt periodtal, vanl. omkr.
200 p/s. Den sistnämnda typen ifrågakommer
mest för byggnadsplatser, industrier o. s. v.,
där den högperiodiga strömmen tillhandahål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
