Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Elektriska maskiner - Elektriska motståndsmaterial - Elektriska musikinstrument - *Elektriska mätinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Elektriska motståndsmaterial—Elektriska mätinstrument
1154
les från transportabla generatorer eller från
ett fast upplagt fördelningsnät. F. D-n.
Elektriska motståndsmaterial, material, av
vilka man tillverkar ledaren i elektriska
motstånd för provnings-, mätnings- och
reg-leringsändamål eller motstånd i elektriska
värmeapparater och ugnar m. m. Härtill
användas mestadels metallegeringar. I följ. tab.
anges ungefärliga värden på spec. v. (y),
specifikt motstånd (g) och temperaturkoefficient
(a) hos några kommersiellt använda
mot-ståndslegeringar.
Y Q a
Konstantan ......... 8,8 0,49 — 0,00005
Nickelin ........... 8,6 0,43 O,ooo2
Manganin ........... 8,3 0,42 + 0,00001
Rheotan ............ 8,9 0,48 0,0002
Kruppin ............ 8,1 0,85 O,ooos
Nikrom ............. 8,3 1,12 O,oooi
Kanthal ............ 7,2 1,4 O.oooos
För smärre elektriska värmeapparater torde
nikrom företrädesvis komma till användning.
Denna legering kan användas vid temp. upp
till 1,100°—1,150° C. Kanthal (se d. o., suppl.)
är hållbart upp till 1,300°—1,350° C.
För vissa ändamål, där mycket högt
ohm-tal önskas, t. ex. vid skyddsmotstånd vid
högspänningsprov, gallermotstånd vid
elekt-ronrörförstärkare o. s. v., användas pressade,
mineraliska motståndsmaterial, t. ex. s i 1 i t
(se d. o.). F. D-n.
Elektriska musikinstrument, förr gängse
benämning på elektriskt drivna instrument
för automatisk reproduktion av musik (t. ex.
elektriskt drivna pianospelapparater, se d. o.).
Numera förstår man med e. instrument, i
vilka tonen alstras genom elektriska
svängningar, vilka framkallas och regleras på
manuell väg. Tonhöjden bestämmes därvid av
den elektriska svängningsfrekvensen,
tonstyrkan av svängningens intensitet och
klangfärgen av svängningens kurvform. En av e:s
mest karakteristiska egenskaper är, att
klangfärgen kan ändras inom vida gränser.
E. kunna indelas i elektromekaniska
instrument och helt elektriska sådana. I de
elektromekaniska instrumenten alstras
tonen genom att man anslår eller stryker
strängar, men den förstärkes och erhåller sin
klangfärg på elektrisk väg. Ett dylikt
instrument är elektrokordet eller N e
o-Bechsteinflygeln. över strängarna äro
anbragta antingen elektromagneter eller små
kondensatorer, och då strängarna anslås,
vilket sker på vanligt sätt, uppstå i
magnet-lindningarna eller kondensatorerna elektriska
växelströmmar, vilka förstärkas i radiorör
och alstra toner i en högtalare. Genom
särskilda anordningar kan man förstärka
antingen alla de av strängen alstrade
övertonerna eller blott en del av dem; man kan
alltså få flygeln att ljuda som cembalo, orgel,
oboe eller något annat instrument. Efter
samma principer byggas violiner och
violon-celler (försedda med stålsträngar), vilka spelas
på samma sätt som normala instrument.
Bland de helt elektriska
instrumenten märkes h e 11 e r t i on (uppkallat efter
uppfinnarna, Helberger och Lertes), vilket
patenterades 1930. Tonen alstras här i en
rörgenerator; avstämningen av
svängnings-kretsen, som består av spole och kondensator,
sker genom ändring av gallerspänningen i
elektronröret. Spänningsändringen sker
genom nedtryckning av en motståndstråd,
vilken är uppspänd på spelmanualen.
Instrumentet är fyrstämmigt och har fyra
manualer. Klangfärgen kan ändras med hjälp av
särskilda kretsar, reglerade medelst pedaler.
Instrumentet ger möjlighet att ändra styrkan
hos tonen, medan den klingar. På motsv. sätt
spelas trautonium (uppfunnet av F.
Traut-wein), ett soloinstrument, vars ton alstras av
en glimlampa, ansluten till olika
svängnings-kretsar. Dess tonområde är mycket stort, och
klangfärgen kan varieras på många olika
sätt, så att instrumentet kan ljuda som
sträng- eller biåsinstrument, puka,
kastanjetter o. s. v.
I de s. k. etervågsinstrumenten
alstras tonen genom interferens mellan två
högfrekventa, av örat ej hörbara svängningar.
Svängningarna genereras i två till samma
frekvens stämda kretsar. Ändras kapaciteten
i den ena kretsen, ändras även dess
sväng-ningstal, och en hörbar ton uppstår genom
interferens med den andra svängningskretsen.
Till denna grupp hör bl. a. ett av ryssen
Theremin uppfunnet instrument
(demonstrerat på offentlig konsert i Stockholm 1928),
vars ton alstras genom att man för handen
eller en metallstav närmare eller fjärmare i
förhållande till en kondensator och
därigenom ändrar dennas kapacitet. E. Hlr.
♦Elektriska mätinstrument kunna enl.
modern praxis indelas i dels indikerande
instrument för direkt avläsning, t. ex. volt-,
ampere- och wattmetrar, dels instrument, som
kräva viss inställning vid avläsningen, t. ex.
mätbryggor av olika slag.
De indikerande instrumenten betecknas alla
med suffixet -meter (plur. -metrar). Ordet
mätare, vilket förbehållits mätapparater
av integrerande typ (se Elektricitet
s-mätare, suppl.), begagnas ej för de under
rubriken mätinstrument hörande
mätappara-terna.
De indikerande mätinstrumenten indelas
med hänsyn till användningsområdet i följ,
huvudklasser: amperemetrar, för
mätning av strömstyrka, voltmetrar, för
mätning av spänning, wattmetrar, för
mätning av effekt, frekvens metrar, för
mätning av frekvens, e f f e k t f ak to rme
t-r a r, för mätning av effektfaktor (cos <p), och
ohmmetrar, för mätning av motstånd.
I fråga om ampere- och voltmetrar
observeras, att för samtliga typer med
strömge-nomfluten spole, alltså alla utom de
elektro-statiska instrumenten (se nedan), samma
instrument kan användas för mätning av såväl
XXI. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
