Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Elektriska spårvägar - Elektriska stolen - Elektriska strömriktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Elektriska stolen—Elektriska strömriktare
1162
fått någon nämnvärd användning. I stället
vinner en vagntyp för 70—110 resande allt
större utbredning; den utrustas med fyra
motorer på sammanlagt 150—250 hkr, har vikten
13—15 ton samt är avsedd att betjänas av
förare och konduktör, den senare ofta enl.
amerikanskt system »fast», d. v. s.
stationerad vid in- eller utgång, där allmänheten vid
förbipasserandet erlägger sin avgift. På- och
avstigning ske genom olika dörröppningar i
syfte att förhindra stockningar och minska
uppehållstiden vid hållplatserna. Sådana
vagnar rymma i det närmaste lika många
resande som släpvagnståg av den äldre typen,
vilka kräva tre mans betjäning och därtill
framföras långsammare. Vid sidan av denna
vagntyp användas för mindre krävande
behov smärre s. k. enmansvagnar, i vilka
föraren även sköter avgiftsupptagningen. Även
storleken av sådana vagnar har emellertid
efter hand ökats. På åtskilliga håll i U. S. A.
och även annorstädes tillämpas ett
kombinerat »enmans-tvåmanssystem», vilket innebär,
att under de mindre krävande trafiktimmarna
föraren även tjänstgör som fast konduktör,
medan under högtrafik särskild konduktör
medföljer.
Jämsides med den rent vagntekniska
utvecklingen har gått en förbättring av den
elektriska materielen. Motorer byggas mer
snabbgående och härigenom lättare,
körkon-troller o. a. apparatur konstrueras ävenledes
mer effektivt än förr. Den snabbare
igångsättning, som fordras vid moderna vagnar,
kräver fler manöverlägen för att ej verka
störande och den ävenledes snabbare
inbromsningen en större fulländning av
bromsanordningarna. I stor utsträckning begagnas
tryck-luftsbroms men även elektrisk motståndsbroms
eller båda kombinerade, förutom andra
specialbromsar. Även den elektriska
återarbet-ningen har under senare år ägnats växande
intresse. Den innebär, att en vagn i lutning
eller vid avstanning bringas att avge sin
rörelseenergi i elektrisk form till ledningsnätet
på så sätt, att drivmotorerna få arbeta som
generatorer. Se även Elektriska
järnvägar, suppl. J. K.
Elektriska stolen, apparat för att verkställa
dödsstraff, begagnas i flera stater i U. S. A.
Delinkventen fastgöres vid e., en hjälm sättes
på hans huvud, vilket liksom hans armar och
ben är i kontakt med en elektrisk ledning.
Ström av växlande styrka (omkr. 6,000—300
V) påsläppes under några min. Huruvida
delinkventen dör eller i en del fall endast
förlamning uppstår och om han i så fall blir
»ihjälobducerad» har varit föremål för stora
meningsutbyten. E. användes f. ggn i New
York 6 aug. 1890. G. O. G.
Elektriska strömriktare, apparater för
omformning av elektrisk effekt medelst
ventilverkan, d.v. s. med bruk av sådana medier eller
övergångsytor, som i huvudsak medge
strömgenomgång i endast e n riktning. Strömrik-
taren kallas 1 i k r i k ta r e, då omformning
sker från växelström till likström,
växelrik t a r e vid omformning från likström till
växelström samt om r i k tar e vid
omformning antingen från växelström till växelström
av annat periodtal el. från likström till
likström av annan spänning. Om likriktare för
små effektbelopp se Elektriska
likriktare. Ventilverkan kan nås enl. tre
huvudprinciper, varför man skiljer mellan
torrventiler, elektronventiler
och ionventiler. Torrventilerna utnyttja
ventilverkan i övergångsskiktet mellan vissa
metaller och metalloxider; enl. denna princip
arbeta bl. a. kopparlikriktaren med
koppar och kopparoxidul som
kontaktmaterial samt selenlikriktaren med
metalliskt selen och järn. Elektronventilerna
arbeta med den enkelriktade
laddningstrans-port, som betingas av elektronemission från
en katod i ett så högt vakuum, att ingen
nämnvärd ionisering av gassträckan äger
rum. Hit höra framför allt de med glödkatod
arbetande e 1 e k t r o n r ö r e n (se d. o.,
suppl.). lonventilerna äga en gassträcka, i
vilken en betydande laddningstransport
medelst ioner kan äga rum, och enkelriktningen
beror i första hand av de olika elektrodernas
temp. Inom denna klass märkes bl. a. det
s. k. t y r a t r o n r ö r e t, ett glödkatodrör
med gasfyllning (vanl. kvicksilverånga) och
galler för inkoppling och brytning av
anod-strömmen, samt främst
kvicksilver-strömriktare n, stundom benämnd m
u-t a t o r, som fått mycket stor användning i
första hand inom starkströmstekniken.
Kvicksilverströmriktaren består i princip
av ett evakuerat kärl av glas eller metall,
oftast järn, med ett antal elektroder, vanl.
en katod av flytande kvicksilver samt flera
anoder av grafit eller järn. Vid kärl av
metall erfordras ett pumpaggregat för
upprätthållande av vakuum, vilket ej är behövligt
vid kärl av glas.
Normalt
driftvakuum motsvarar
ett tryck av O,ooi
—0,002 mm
kvicksilver. Bild 1
visar schematiskt en
likriktare med
enfasig
växel-strömsmatning och
två anoder.
Anoderna hållas
genom lämplig
kyl-ning vid en temp.
av helst 400°—
600° C. Om
växelspänning anslutes
över
transformatorn till anoderna
och en ljusbåge
mo
mentant utdrages från katoden med hjälp av
en särskild, neddoppande s. k. tändanod eller
Bild 1. Principskiss av en
kvicksilverlikriktare. a
anoder, k katod, t transformator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
