Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Elektrisk ugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Elektrisk ugn
1188
I. Ljusbågsugnar. — Bild 1. »Ljusbågsugn med fri ljusbåge»
för framställning av stål och stållegeringar, smältning av
nonfer-rometaller och deras legeringar.— Bild 2. »Legeringsugn» för
framställning av ferrolegeringar, kisel, kiselaluminium, alundum,
kalciumkarbid m. m.— Bild 3. »Ljusbågsugn» av Héroults typ för
framställning av stål och stållegeringar. — Bild 4. »Elektrisk masugn» för framställning av tackjärn. — Bild
5. »Högspänningsljusbågsugn» för utförande av gasreaktioner, t. ex. fixering av luftkväve.
*Elektrisk ugn. Bortsett från den
värme-alstring genom stötverkan, som kan
utvecklas av katodstrålar och som utnyttjats som
värmekälla i smärre e. för vetenskapligt
bruk, åstadkommes värmeutvecklingen i en e.
genom att man leder elektrisk ström genom
en i eller utomkring ugnen anordnad ledare,
varvid värme utvecklas i denna. Den per
tidsenhet utvecklade värmemängden är
proportionell mot ledarens motstånd och strömstyrkans
kvadrat (Joules lag). 1 kWh alstrar en
värmemängd av 860 kcal. Den som
»uppvärm-ningsmotstånd» tjänande ledaren kan vara en
fast kropp, en vätska, en gas eller en
kombination av dessa. Alla e., med nämnt
undantag, äro principiellt sett »motståndsugnar»,
oberoende av uppvärmningsmotståndets art.
Emellertid menar man numera i dagligt tal
med »motståndsugn» en ugn, vars
uppvärm-ningsmotstånd befinner sig i fast eller
flytande form. Befinner sig motståndet i
gasform, kallas ugnen »ljusbågsugn».
Vid motståndsugnar i inskränkt
bemärkelse anslutes den som uppvärmningsmotstånd
tjänande ledaren direkt till en elektrisk
ledning. Man kan också alstra ström i nämnda
ledare genom elektromagnetisk induktion;
ugnen kallas då »induktionsugn».
Med hänsyn till uppvärmningsmotståndets
olika anordning uppdelar man numera enl.
gängse språkbruk, ehuru något oegentligt, e.
i följ, grupper. (Huvudgrupperna ha angivits
i den ordning de blivit utnyttjade inom
tekniken. Se även schematiska bilder 1—12.)
I. Ljusbågsugnar.
A. Det material, som skall uppvärmas, befinner
sig i fast eller flytande form.
a) Värmet tillföres materialet genom
strål
ning från en eller flera fria ljusbågar
(bild 1).
b) Värmet tillföres materialet genom att
strömmen bringas att bilda ljusbågar
mellan å ena sidan en eller flera elektroder
och å andra sidan materialet (bild 2—4).
B. Gasformigt material uppvärmes genom att
ljusbågar alstras i gasen mellan lämpligt
anordnade elektroder (bild 5).
II. Motståndsugnar (i inskränkt bemärkelse).
A. Värmet utvecklas i det material, som skall
uppvärmas, genom att strömmen medelst
lämpligt anordnade kontakter bringas att
passera genom detsamma (bild 6—8).
B. Värmet utvecklas i särskilda
uppvärmnings-motstånd, från vilka värmet genom ledning,
konvektion eller strålning överföres till det
material, som skall upphettas.
a) Oppvärmningsmotståndet befinner sig i
fast form (bild 9).
b) Uppvärmningsmotståndet befinner sig i
flytande form (bild 10).
III. Induktionsugnar.
A. Transformatorugnar (bild 11).
a) Om materialet, som skall uppvärmas, är
elektriskt ledande, anordnas detsamma så,
att det utgör den omkring järnkärnan
slutna sekundärströmkretsen till en
transformator, genom vars primärlindning den
energitillförande strömmen ledes.
b) Om materialet, som skall uppvärmas, är
elektriskt oledande, anbringas detsamma
i en omkring järnkärnan sluten
behållare av elektriskt ledande material, vilken
utgör transformatorns sekundärströmkrets
och i sin tur uppvärmer materialet.
B. Virvelströmsugnar (bild 12).
a) Om materialet, som skall uppvärmas, är
elektriskt ledande, får strömmen medelst
en induktionsspole alstra ett magnetiskt
kraftfält, som med eller utan hjälp av
järnkärnor bringas att passera genom
materialet, varvid detsamma uppvärmes
genom de i materialet alstrade, oordnade
virvelströmmarna.
b) Om materialet, som skall uppvärmas, är
elektriskt oledande, kan man antingen
anbringa detsamma i en behållare av
elektriskt ledande material, som
uppvärmes av virvelströmmar, såsom under a)
II. Motståndsugnar (se också bild 9—10). — Bild 6. »Trågugn» för framställning av karborundum,
grafit etc. — Bild 7. »Trågugn» för framställning av aluminium. Smältbadet (kryolit + lerjord) utgör
uppvärmningsmotståndet. — Bild 8. »Kanalugn» för kontinuerlig glödgning av metalltråd, -band eller -rör. Strömmen
tillföres materialet genom kontaktrullar el. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
