Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Filmväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Filmväsen
78
tiva i sin genre. Bredvid Griffith domineras
U. S. A:s stumfilmsepok av Chaplin med en
lång rad tvåaktsfarser (1912—22), som följdes
av flera bemärkta långfilmer. Andra
framstående regissörer ha varit Frank Borzage (»I
sjunde himlen», 1926), Ceeil B. de Mille (bl. a.
en rad bibelfilmer), Frank Capra (»Det hände
en natt», 1934), John Ford (»Järnhästen»,
1925, »Angivaren», 1935), Joseph von
Stern-berg (»En natt i hamn», 1928,
»Shanghaiex-pressen», 1932), Erich von Stroheim (»Greed»,
1925, »Glada änkan», 1926), King Vidor
(»Den stora paraden», 1926, »Hallelujah!»,
1930). — Det starka europeiska inslaget bland
regissörerna oeh skådespelarna i Hollywood
har stundom givit överraskande resultat i den
amerikanska filmproduktionen, och särskilt
har tysken Ernst Lubitsch förmått ge sina
filmer (»Äktenskapsvirveln», 1924, »Tjuvar i
paradiset», 1932, »Oss gentlemän emellan», 1933,
»Glada änkan», 1934) en raljant kåserande
ton, som frappant bryter mot amerikanskt
genomsnitt. — Tekniskt har Amerika
emellertid för varje år alltmer distanserat
samtliga europeiska konkurrenter. — De främsta
amerikanska filminspelningsbolagen äro f. n.
Columbia, 20thCentury-Fox,
Metro-Goldwyn-Mayer, Paramount, RKO Radio, Universal,
Warner Bros., samtliga i Hollywood.
Den tyska filmen nådde under 1920-talets
första år anmärkningsvärda resultat på
grund av att filmproduktionen i Tyskland då
kom under starkt inflytande av
expressionistiska strömningar inom teatern och
måleriet. Fritz Lang skapade därvid bl. a.
»Nibelungen-sagan» (1923—24) och
»Metropolis» (1926), Dupont »Varieté» (1925) och
Murnau »Faust» (1926). Längre fram visade
tyskarna under trycket av konkurrensen från
främst Amerika sin tekniska skicklighet i
filmoperetter (»Wien dansar och ler», 1931)
och kriminalfilmer (»Till polisens
förfogande», s. å.). Den nationalsocialistiska
omvälvningen i Tyskland 1933 betydde av flera skäl
en plötslig och kraftig inskränkning av den
tyska filmens konkurrenskraft utomlands.
Oberoende av inre politiska
meningsskiljaktigheter har Tyskland producerat nationellt
och militärt heroiska filmer, t. ex. »Sista
kompaniet» (1930), »Det ljusnar» (1931) och
»Jungfrun av Orléans» (1935). — Tysklands
främsta filmproducenter äro f. n. Ufa
(Universum Film A.-G.), Tobiskoncernen
(Tobis-Cinema, Europa Film, Rota Film och
Syndikat-Film), Berlin, samt Bavaria, München.
Den franska filmproduktionen har tidigare
haft svårt att göra sig gällande utom
hemlandets gränser, men på senare år ha franska
filmer haft stora framgångar. De främsta
konstnärligt arbetande regissörerna äro Abel
Gance (Napoleoncykeln, 1924—28), René Clair
(»Sången om Paris», 1930) och Jacques
Fey-der (»Thérèse Raquin», 1928, »Spelet om
kärleken och ödet», 1934, »Hertigen önskar
nattkvarter», 1936). Flera franska regissörer ha
nått goda konstnärliga och kommersiella
resultat med i utlandet producerade filmer.
Frankrike är det land, där filmen i största
utsträckning tagit intryck av
intellektualis-tiska tendenser, grundade i andra konstarter.
Så framkom under 1920-talets början och
mitt den s. k. avantgardefilmen, som sökte
finna nya konstnärliga uttrycksvägar.
Avant-gardisterna, som fingo företrädare även
i Tyskland, voro till största delen
målare och författare, och det, som främst
fångat deras intresse och experimentlust,
var filmens möjlighet till rörelse. Något
stort mästerverk framgick knappast ur de
spridda och oftast under svåra ekonomiska
omständigheter fullbordade filmerna, men
flera av de främsta avantgarderegissörerna
lade här grunden till sina senare framgångar:
René Clair, Jacques Feyder, tysken Walter
Ruttmann och rörelsens främste teoretiker,
fransmannen Jean Epstein, m. fl.
Konstnären Fernand Léger gjorde experiment med
abstrakt film, författaren Jean Cocteau
och konstnären Salvador Dali försökte skapa
surrealistisk film. De i och med ljudfilmens
genombrott starkt ökade
inspelningskostna-derna gjorde snabbt slut på all
avantgardeproduktion. Enda undantaget har hittills
varit tysken Oscar Fischinger, som
experimenterat med att i abstrakta dansande
synintryck upplösa musik o. a. hörselintryck.
Den engelska filmen har först omkr. 1932—
33 lyckats i någon mån övervinna U. S. A:s
dominerande inflytande på Englands
filmmarknad. Kvantitativt tillfredsställer
Englands filmproduktion redan alla anspråk,
och på de två senaste åren har den även
kvalitativt kommit i främsta ledet i och
med upprättandet av Alexander Kördas
bolag, London film. Korda har förvärvat en
mängd regissörer och skådespelare främst från
U. S. A. och Tyskland och nått stor framgång
med bl. a. »Kvinnorna kring kungen» (1933)
och René Clairs »Spöket reser västerut»
(1935). Andra engelska produktionsbolag äro
British international och British & dominions.
Ryssland har sedan stumfilmens sista år
haft ett halvt legendariskt rykte som
hemvist för den enda »verkligt konstnärliga»
filmproduktionen. Omdömet, som onekligen
kom sanningen ganska nära under åren 1925
—29, då bl. a. Eisenstein skapade
»Pansarkryssaren Potemkin», »Tio dagar som skakat
världen» och »Kampen om jorden» och Pudovkin
»En moder», »S:t Petersburgs sista dagar»
och »Storm över Asien», blev ohållbart, när
Ryssland tvingades övergå till ljudfilmen.
Ryssland blev det land, som behövde längst
tid för att lösa dess tekniska problem, och
dess konstnärliga brottas det fortfarande med.
1931 grundades i Moskva en statlig högskola
för film (se Ryssland, undervisningsväsen,
suppl.).
Den italienska filmproduktionen
uppmärksammades omkr. 1907—10 för sina stora
»ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
