Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Flotation - *Flotow, H. v. - Flottkonferenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Flotow—Flottkonferenser
140
raterna (se bild 5) tillföres den för
skumbild-ningen erforderliga luften i form av
tryckluft, som vanl.
fördelas genom
fin-maskiga siktdukar
o. dyl. I de
hydrauliska flotationsap-paraterna (se bild
6) erhålles den för
skumbildningen
erforderliga luften
genom injektorverkan,
antingen
åstadkommen av själva
pul-pen eller av extra
tillfört vatten, var-
vid vätskan på väg till skumrummet bringas
att passera lämpliga munstycken.
Den genom f. uttagna mineralprodukten
måste avvattnas, vilket antingen utföres i
stora avsättningsbassänger eller medelst
roterande vakuumfilter.
F., som historiskt sett endast kan spåras
tillbaka till 1860-talet, har under de senaste
20 åren fått en oerhörd utbredning och
användning. F. n. behandlas med denna process
årl. 150—200 mill. ton malmer och kol.
Genom f:s billighet ha malmer med låga
metallhalter blivit brytvärda, och genom den
selektiva f. har man framgångsrikt kunnat
tillgodogöra sig komplexa malmer och sådana,
Bild 6. Hydraulisk flotationsapparat, system
Hum-boldt. Pulpen uppsuges medelst injektorn (I), kastas
genom munstycket (2) mot plattan (3) och blandas
i rummet (4) med skumbildaren. Det^genom en
om-rörare bildade skummet inkommer i lådan (5), där
separationen äger rum.
som äro svåra att renkrossa. Genom ökade
halter och renare material samt mindre
kornstorlek i sliger och koncentrat har f. i hög
grad inverkat på de följ, metallurgiska
processerna. De relativt låga priser, som numera
noteras för koppar, bly och zink, äro främst
beroende på flotationsprocesserna. E. R-s.
*FIotow, H. v., dog 1935.
Flottkonferenser. Som ett led i arbetet på
en rustningsbegränsning (se d. o.) har efter
världskriget hållits en serie konferenser,
åsyftande att få till stånd internationella
överenskommelser om stormaktsflottornas
inbördes storlek. Den första var
Washington-konferensen (se d. o.) 1921—22, som bl. a.
resulterade i en överenskommelse mellan
Storbritannien, U. S. A., Frankrike, Japan och
Italien om restriktioner i fråga om storlek
och antal av slagskepp och hangarfartyg. För
att förläna Washingtonkonferensens
bestämmelser universell giltighet utfärdade N. F.
kallelse till Romkonferensen 1924,
vilken omfattade i stort sett världens alla
sjömakter. Under denna krävde flera makter
ökning i pansrat fartygstonnage; Ryssland
t. ex. fordrade för sin del 490,000 ton, motsv.
82 % av Storbritanniens och U. S. A:s.
Konferensen ledde ej till någon överenskommelse
och ej heller den s. k.
Coolidgekonfe-ren sen i Genève 1927, till vilken
Washingtonkonferensens signatärmakter
inbjudits. Frankrike och Italien nekade näml, att
deltaga. Storbritanniens krav på många små
kryssare kunde ej heller förenas med U. S. A:s
anspråk på större men färre enheter. 8 OKt.
1929 utfärdade brittiska regeringen inbjudan
till Washingtonkonferensens fem
signatärmakter att deltaga i Londonkonferensen
1930. I inbjudan meddelades, att en
provisorisk överenskommelse uppnåtts mellan
Storbritannien och U. S. A. i följ, punkter: 1)
Kel-loggpakten (se d. o.) betraktades som
utgångspunkt för överenskommelsen; 2) man antog
principen om paritet för alla fartygsklasser,
uppnådd till 31 dec. 1936; 3) önskvärt vore
att minska Washingtonkonferensens
ersätt-ningsbyggnadsprogram i fråga om capital
ships; 4) Storbritannien och U. S. A. vidhöllo
sin ståndpunkt om u-båtsvapnets avskaffande.
Vid Londonkonferensen 1930 överenskommo
Storbritannien, U. S. A. och Japan att till
utgången av 1936 inställa all nybyggnad
av slagfartyg samt att fortsätta utrangering
av äldre dylika fartyg. Tonnagesummorna
för dessa makters slagfartyg minskades
härigenom för Storbritannien från 525,000 till
430,000 ton, för U. S. A. från 525,000 till
456,000 ton och för Japan från 315,000 till
273,000 ton. Även för Frankrike och Italien
innebar Londontraktaten inställandet av de
i Washingtontraktaten medgivna
slagfartygens byggande med undantag för de fartyg
på intill 70,000 ton för vartdera landet,
vilkas stapelsättande, avsett att ske 1927—29,
ännu ej kommit till stånd. På grund av mot-
Bild 5. Pneumatisk
flotationsapparat, system Callow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
