Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kamera - *Kamerun - Kamet - Kamill - Kaminski, Heinrich - *Kamke, I. - Kamkeramik - *Kammararkivet - Kammargravar - *Kammarkollegium - Kammaropera - Kammarorkester - *Kammarrätten - Kammarsymfoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Kamerun—Kammarsymfoni
916
förstoring, t. o. m. upp till 15—25 ggr,
automatisk frammatning av filmen, ofta
ridåslutare, som spännes vid matningen och
sålunda utesluter dubbelexponering,
utbytbara objektiv, såväl med olika
brännvidder som intill högsta ljusstyrka,
dagsljusväxling med film för 36 bilder (1,60 m) och mera
sådant. Spegelreflexkamerorna ha fått
mindre format, ofta 6X6, och utbildats för
rullfilmen, ofta som dubbelkameror, där
avbildningen sker i den undre k., medan
skarpinställningen sker med den övre, vilket dels
ger fullständig frihet i val av slutare, dels
snabbare och säkrare arbete. Vidare nyheter
hos denna typ äro bättre ljusfördelning på
mattskivan genom en underlagd lins och
ökande av inställningsskärpan genom att det
övre objektivet tages av större brännvidd
(teletyp) och dess rörelse därefter nedväxlas
för det andras brännvidd. K. av än mindre
format (för 16 mm kinofilm) finnas men
avses mera för specialändamål. Kraven på att
en k. skall skötas mera noga, ju mindre den
är, försvåra småfilmskamerornas allmänna
användning, liksom även behovet av stark
förstoring ökar kraven på skärpa och
finkor-nighet. Om speciella kameratyper se
Flygfotografi, även i suppl.,
Kinemato-g r a f i, suppl., Panoramabild, suppl.,
och S t e r e o-artiklar. Odts.
♦Kamerun. Franska K. hade 2,298,495
inv. 1933, därav 2.038 européer. Brittiska
K. hade s. å. 780,780 inv., därav 304 européer.
Litt.: J. Wilbois, »Le Caméroun» (1934).
Kamet, bergstopp i Himalaja, på gränsen
mellan Indien och Tibet, n. v. om Nanda
Devi; når 7,760 m ö. h. K. bestegs f. ggn
1931 av en engelsk expedition under ledning
av F. S. Smythe och är en av de högsta
hittills bestigna topparna i Himalaja.
Kami’ll, se Sötblomsläktet.
Kami’nski, Heinrich, tysk tonsättare (f.
1886). Var 1930—32 kompositionsprof. vid
akad. i Berlin. K. söker sammansmälta äldre,
även nederländsk, polyfoni och melodik med
senromantiska element och har skrivit
särskilt uppmärksammade religiösa körverk
(»Magnificat», musik till Davids psalmer 69
och 130 m. fl.) samt orkester- och
kammarmusik, orgel- och pianoverk m. m. H. G-t.
♦Kamke, I., dog 1936. K. utförde ytterligare
ett stort antal porträtt i olja, bl. a. av
Musso-lini (1935; två olika). En serie porträtt i
pastell är reproducerad i »Svenskar i nutiden.
Porträtt av I. K. med text av H. Lundborg»
(1934; ty. uppl. s. å., eng. 1935). De sista åren
återupptog K. landskaps- och genremåleriet
(i tempera), i bredare och friare maner. E. L-k.
Kamkeramik, arkeologisk term för en med
kamintryck ornerad keramikgrupp, som
utgör ledartefakt inom en stor kulturkrets,
vilken sträcker sig från Sibirien till Östersjön
under yngre stenåldern. Den med kamintryck
ornerade stenålderskeramiken från Sverige
är en parallellföreteelse till verklig k. H. An.
♦Kammararkivet. Nyare litt.: J. A.
Alm-quist, »Frälsegodsen i Sverige under
storhetstiden» (hittills 2 bd, 1931-—34); Toni
Schmid i Scandia 1933; S. Hedar, »Enskilda
arkiv under karolinska enväldet» (1935).
Kammargravar, arkeologisk term, eg.
omfattande ett mycket stort antal olika
gravformer med kammare av större mått. K.
ha inom nordisk arkeologi kommit att
beteckna de i schakt anlagda, stora träkamrar,
som byggts under sen romersk järnålder,
folkvandringstid och vikingatid. Från
Sverige äro endast några få k. kända från dessa
äldre epoker, medan däremot vikingatiden
uppvisar ett mycket stort antal. Mest kända
äro k. på Björkö (se d. o.) med dess rika
gravgåvor. Oklart är huruvida det finns
något samband mellan k. från romersk
järnålder—folkvandringstid och k. från
vikingatid. Det förefaller, som om detta gravskick
vid två skilda tidpunkter förts in till
Sverige. Till den vikingatida k. finnas förebilder
i Westfalen, och k. i Holstein och Danmark
utgöra mellanled. Flera k., som
påträffats i Ryssland, äro tydligen anlagda för
nordbor, som avlidit där ute, gravgodset
visar en starkt nordisk prägel. I en arabisk
berättelse, »Ibn Rustes», finns en skildring
av en gravläggning i en kammare, »ett
rymligt hus». Här berättas även, att en kvinna
levande begravdes med mannen. Såväl i k.
på Björkö som i Ryssland ha påträffats
dubbelbegravningar, man och kvinna. — Litt.:
T. J. Arne, »Skandinavische, holzgezimmerte
Kammergräber in der Ukraine» (i Acta
Ar-chaeologica 1931). H. An.
♦Kammarkollegium. Enl. en för 1936 års
riksdag framlagd, av riksdagen bifallen prop.
(n:r 139) skall jordeboken upphöra att föras
utom såvitt angår vissa räntor och avgälder.
K:s äldre protokoll utgivas genom
Riksarkivet. Bd 1 (1620—38) utkom 1934 (utg. av S.
Hedar). Schg.
Kammaropera, se Kammarorkester,
nedan.
Kammarorkester, en mindre, företrädesvis
solistiskt besatt orkester, i allm. med däri
ingående ackordinstrument (klaver och,
under senare tid, harpa, celesta). K. begagnas
för den förklassiska kammarkonserten, varav
concerto grosso (se K o n s e r t 2) var en
utvidgad form. K. är konstitutiv för två under
senare årtionden odlade moderna
musikformer, dels kammaroperan, där dessutom kören
ersättes av solistiska ensembler (t. ex. R.
Strauss’ »Ariadne på Naxos»), dels den till
stegrad polyfoni och mer intim verkan
syftande kammarsymfonien (först införd av
Schön-berg). H. G-t.
♦Kammarrätten är numera (k. kung. 24
aug. 1928) sista instans även i mål om vissa
ersättningar till personer, tillhörande
polis-och åklagarväsendet.
Kammarsymfoni, se
Kammarorkester, ovan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
