Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klimatväxlingar - Klimsch, Uli - *Klinckowström, A. A. C. R. E. - Klingsta - *Klingstedt, C. G. - Klingstedt, Fredrik Woldemar - Klinka - Klint, Kaare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1007
Klimsch—Klint, K.
1008
mellan 17 och 42 år. Liknande gäller övriga
klimatperioder, som kunnat undersökas på
grundval av tillgängligt observationsmaterial.
Varaktiga k. under historisk tid
ha sedan länge tilldragit sig uppmärksamhet.
Inom vissa trakter synas dylika förändringar
visserligen ha ägt rum, så att t. ex. öknar
uppstått, förskjutits eller försvunnit, vissa
trakter försumpats eller uttorkat, men i stort
sett ha obetydliga k. av varaktig natur ägt
rum i historisk tid. Som ex. på vilka metoder
man använt för att nå en sådan
uppfattning kan nämnas, att F. Arago — med stöd
av det förhållandet, att dadlar fordra en
me-deltemp. av 21°, under det att vindruvor icke
utvecklas, så att de kunna användas för
vinberedning, om temp. överstiger 22° — drog den
slutsatsen, att ingen nämnvärd klimatändring
ägt rum i Palestina på de senaste 3,300 åren.
Ärsmediet i Palestina är näml. enl. nuv.
mätningar omkr. 21° C, såväl dadlar som vin
odlas, och det senare beredes till vin, nu
liksom för 3,300 år sedan. Liknande
undersökningar beträffande skörderesultat från
Frankrike och England ha lett till liknande
resultat. Å andra sidan synas vissa
undersökningar över de forntida seglationsförhållandena i
arktiska farvatten (O. Pettersson) icke
alldeles utesluta möjligheten av en
klimatförsämring. Andra klimatförändringar av
permanent slag, som påvisats, synas emellertid vara
av lokal natur och i allm. betingade av
vege-tationsförhållanden, som påverkats av odling
eller skövling.
K. i geologisk och förhistorisk
tid ha otvivelaktigt ägt rum och varit av
genomgripande betydelse för det organiska
livets utbredning. Vittringsföreteelser och
avlagringar äro nära knutna till
klimatförhållandena. Om ett nivalt klimat vittna
moränbergarter och glacifluvial sandsten, om
arida många starkt rödfärgade sand- och
lerstenar jämte gips och bergsalt. Kol- och
torvlager, sedimentära järnmalmer och
flu-viala avlagringar hänvisa på ett humitt
klimat. Ett annat medel för undersökning
av äldre klimatförhållanden har man i de
avlagringar, som innehålla rester av den
forntida faunan eller floran. Sålunda visar
t. ex. förekomsten av värmeälskande arter,
ss. koraller, långt uppe i de nutida
polartrakterna. på att temp. där en gång varit
förhållandevis hög. Med full säkerhet vittna
avlagringarna om såväl en starkt
utpräglad köldperiod med stark nedisning under
geologiskt sen tid — under kvartärperioden
omkr. 20,000 år f. Kr. — som även upprepade
äldre nedisningar med förhållandevis kallt
nederbördsrikt klimat. K. under
kvartärti-dens senare del äro för Europas vidkommande
ganska väl kända. Under den sista (f i n
i-g 1 a c i a 1 a) avsmältningen och A n c y 1 u
g-tiden (omkr. 7500—5500 f. Kr.) rådde
bo-realt klimat med varma och torra somrar, som
under Litorinatiden (fram till omkr.
2000 f. Kr.) förbyttes i ett varmt och
fuktigt maritimt klimat. Den följ. s. k.
subbor e a 1 a perioden till omkr. 900 f. Kr. var
varm och torr och slutade med ett markerat
klimatomslag, som ung. måste ha
sammanfallit med övergången från brons- till
järnåldern : den s. k. postglaciala
klimatförsämringen. Denna inledde den
nuv. s. k. subatlantiska perioden med
dess tempererade och täml. fuktiga klimat.
Vad beträffar orsakerna till dessa
långperiodiska k., äro de säkert till väsentlig del
att söka i en variation i bestrålningen från
solen, vilken sammanhänger dels med en
variation i jordaxelns lutning mot ekliptikan
med en period av omkr. 20,000 år, dels med
en variation hos jordbanans excentricitet och
en växling i den årstid, vid vilken jorden är
närmast eller fjärmast solen (med en period
av omkr. 100,000 år). Till de k., som
härröra från dessa astronomiska förändringar,
addera sig framför allt de, som otvivelaktigt
uppkomma genom förskjutningar hos de på
magman flytande kontinenterna, till vilket
förhållande i synnerhet A. Wegener dragit
uppmärksamheten. Det ligger i sakens natur,
att sannolikt även andra faktorer samverkat
att frambringa de k., som förekommit.
Litt.: W. Koppen och A. Wegener, »Die
Klimate der geologischen Vorzeit» (1924); A.
Wallén, »Klimatet och människan» (1925).
A.Ä.
Klimsch, U 1 i, tysk författare (f. 1895), son
till bildhuggaren prof. Fritz K. (f. 1870),
debuterade med dramat »Simonetta» (1930)
och har haft stor framgång med skådespelen
»Hutten» och »Kleists Tod» (båda 1933).
»Hutten» är till både form och innehåll en
avläggare av Goethes »Götz von
Berliching-en». »Kleists Tod» skildrar en lika glödande
patriot som ITutten; båda ha sin monark till
fiende, men Kleist förmår icke kämpa utan
begår självmord, medan Hutten är upprorets
ledare, idealgestalten för tidens ungdom. K.
utgav 1935 berättelsen »Brüder in der
Front». R-n B.
♦Klinckowström, A. A. C. R. E., dog 1936
12/s. Av K :s sista arbeten må nämnas
memoarerna »Klinckans minnen» (2 bd, 1933—34)
och »Klinckan berättar om böcker och
vänner» (2 bd, 1934—35). Han skrev även ett
stort antal vetenskapliga uppsatser och avh.
Klingsta, se Danderyd, suppl.
♦Klingstedt, C. G. Jfr G. W. Lundberg i
Nationalmusei Årsbok 1932.
Klingstedt, Fredrik Woldemar,
finlandssvensk kemist (f. 1881 19/i0). Blev fil.
dr 1927, prof, vid Åbo akad. i kemi 1928
och i skogsprodukternas kemi och kemiska
teknologi 1931. K:s forskningar ha till
väsentlig del berört den organiska kemien.
Klinka, se M å 11 v e r k t y g, sp. 611.
Klint, K a a r e, dansk arkitekt (f. 1888),
son till P. V. J.-K. Började som målare,
stu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
